Skulle du lämna 13-åring ensam hemma över natten m okänd kompis?

Nej, inte ny pojkvän. Jag anser inte att jag behöver redogöra för anledningen till min frånvaro, men det är inget jag själv vill, eller frivilligt har valt. Men tack för din fina syn på dina medmänniskor i alla fall.

Min 11-åring sov över hos en ny kompis jag inte träffat häromnatten, men hans föräldrar var hemma (sades det, och jag ifrågasatte det inte alls). Hade inte träffat dem heller, och visste inte vilket hus de bodde i, hmm... men nånstans i området, tror jag vet vilken gata det var.... Låter ju märkligt nu i efterhand, men hade pojkarna varit ensamma hade jag inte tillåtit det eftersom de idag kan ha kontakt med alla möjliga via onlinespel, och om ett fel ord slinker ut till fel människa online vet man ju aldrig.

Aldrig!
Om jag visste någon i bekantskapskretsen som  planerade något sådant hade jag gjort en anmälan till soc

Jag gratulerar dig till att uppenbarligen ha varit så befriad från svåra saker i livet att du inte ens kan föreställa dig att ofrivillig frånvaro ens kan existera; än mindre vad den skulle kunna bero på..

Min kommentar om din människosyn gällde att istället för att tänka "ok, jag har inte alla fakta här, så låt oss anta att den här människan faktiskt inte är ett egotrippat äckel som sätter sig själv före sin son" så antar du bara det värsta. Förstår du nu hur jag menade?

I övrigt hänvisar jag dig till min tilläggskommentar i trådstarten.

Först och främst ber jag om ursäkt för at jag reagerade som jag gjorde; inte för att jag blir tagen av din cancer, utan för att jag tycker att det var ett idiotiskt sätt av mig att reagera på helt oberoende av om du varit med om nåt svårt i livet eller inte. Jag blev väldigt lessen av din tolkning av mig ? speciellt som du bara tagit den rakt ur luften, utan att veta något om mig eller mina omständigheter, och då reagerade jag som jag gjorde. Det är ingen ursäkt, men en förklaring.

Jag försöker generellt sett tänka gott om mina medmänniskor, och behandla dem med respekt - speciellt när jag inte har alla fakta. Du, däremot, blir otrevligare och otrevligare för varje inlägg, och du reflekterar inte öht över att du kanske gjort en felbedömning, utan väljer istället att skylla ifrån dig, och rättfärdiga det med att det nån annan säger är lögn. Jag blir inte längre lessen över dina kommentarer; nu tycker jag faktiskt bara synd om dig. Det måste vara fruktansvärt att leva med en sån bitterhet och ett sånt förakt mot andra.

En fråga bara: du som har överlevt cancer (för ja, till skillnad från dig så tror jag dig när du säger detta) borde ju ha vetat att det finns "resor" som man inte själv har valt, och inte själv vill göra, så vad berodde din fråga "En resa du själv inte vill eller har valt...? Vad skulle det vara för resa?" " på? (Det var f.ö. det jag menade med min synnerligen idiotiska kommentar; att om du inte förstår att det kan finnas frånvaro man inte själv har valt så kan du inte ha varit med om så mycket jobbiga saker. Men, som sagt: det var en förflugen och dum kommentar, som jag ber om ursäkt för.)

Slutligen: Jag såg till att mitt barn hade sällskap o stöttning o var inte lika egoistisk som du är. Har du läst tillägget i min trådstart? Ja har som synes också sett till att mitt barn har allt det sällskap och den stöttning han behöver och vill ha, så... what's your point?