Skulle du lämna 13-åring ensam hemma över natten m okänd kompis?

Jag får stora varningstrianglar

Du vet ingenting om denna kompis ni inte träffat IRL
Hen kan vara en gubbe på 40 år med skumma avsikter

Ska en sådan bekantskap introduceras ska det vara med mig närvarande eller i ett naturligt forum.

Mitt barn har en sådan bekant, de visade sig vara en juste kompis, efter att de av en slump hamnade i samma klass. Hen skulle gärna få sova här, men med oss föräldrar hemma.

Skulle jag behöva barnpassning sker övernattningen i en familj med föräldrar hemma. Efter att de träffats IRL.

Ser inga konstigheter med att lämna en 13-åring hemma själv, om man vet med sig att de dels klarar sig och dels har någon att vända sig till om nåt händer (behöver ju inte vara SOS-läge, men nåt går sönder eller så), och det verkar du ju ha fixat. :)

Vad gäller en vän som han och du aldrig träffat känner jag mig lite mer tveksam till, men jag är väldigt nojigt lagd också. Finns det möjlighet så se till att du eller pappan kan träffa den där kompisen innan de lämnas helt ensamma, och uppmärksamma grannarna på läget och se om nån av dem kan kika över oanmälda vid nåt tillfälle (låna socker eller nåt), bara så de kan få en uppfattning om läget.

Själv var jag ensam hemma i en vecka eller så, med föräldrarna i stugan ca 20min bort, och jag hade vänner över som mina föräldrar kände, och det var aldrig några problem. De visste att jag hade koll på läget och litade på att jag hörde av mig om det var nåt eftersom jag alltid kunde lita på att de ställde upp.

Lycka till med operationen!

Tusen tack för ditt fina och stöttande svar! Verkligt skönt att läsa. Även om jag inte borde ta åt mig av vissa kommentarer så känns det ganska tungt att få höra att jag är en så hemsk mamma att jag borde anmälas till soc och liknande...

Jag har bestämt nu att det inte blir nåt med det; de kommer troligtvis att träffas och gå och fika/gå på McD när pojken är här, men det får stanna vid det.

Tack igen!

Vad menar du skulle kunna hända?

Vad skulle jag lärt mig om en forälder om jag säg pratat med denne i ett par minuter? Eller finns det krav på att man pratat i en viss tid, visst antal ggr? Eller vilka är kriterierna for att anses ansvarsfull?

Vad skulle jag lärt mig om kompisen om jag träffat denne? Lika där, vilka är kriterierna for att ansvarsfullt låta ens barn sova hos en kompis? (Jag visste de går i samma skola, och bor i samma område, och spelar fotboll dock inte i samma lag).

Nej. Varfor tror du det? Det var ju inte Frankensteins hus han skulle till .

Bara det att du inte ens brydde dig om att kolla efter.

Tack för att du svarar på min fråga och inget annat! Oc ja, jag håller med. Efter alla de bra svar på min fråga som jag fått här i tråden har jag bestämt att det inte blir av.

Jag gratulerar dig till att uppenbarligen ha varit så befriad från svåra saker i livet att du inte ens kan föreställa dig att ofrivillig frånvaro ens kan existera; än mindre vad den skulle kunna bero på..

Min kommentar om din människosyn gällde att istället för att tänka "ok, jag har inte alla fakta här, så låt oss anta att den här människan faktiskt inte är ett egotrippat äckel som sätter sig själv före sin son" så antar du bara det värsta. Förstår du nu hur jag menade?

I övrigt hänvisar jag dig till min tilläggskommentar i trådstarten.

FL i ett nötskal, kan man tolka nåt fel så gör man det och kan man inte så gör man det ändå. XD 

Det låter som en jättebra plan i slutändan, och det kommer säkert fler tillfällen för dem att träffas. :)

Men jag hoppas pojkarna får möjlighet att träffas när familjen är i stan?
Även om de inte sover över

Befriad från svåra saker i livet???
Tycker du ska dra åt *piiip*.
Jag har bla överlevt cancer men det kanske inte är sååå faligt i din egoistiska värld.
Jag såg till att mitt barn hade sällskap o stöttning o var inte lika egoistisk som du är.
Tror inte på att du ska genomgå någon *stor operation*, för kommentaren...ny pojkvän...den tog ju ordentligt.
Hoppas folk i din närhet reagerar för fy fan!!!

 

Att en trettonåring är själv hemma några dagar ser jag inga problem med och tycker mest att det är sorgligt var samhället hamnat om folk ser det som ett problem. Hur fasen ska ungarna klara sig som självständiga vuxna bara några år senare om de inte ens kan vara ensamma några dagar vid 13 års ålder?

Anyhow, kompisen däremot hade jag varit tveksam emot. En kompis jag träffat upprepat IRL och hade lite koll på - ja. Men en jag inte träffat som är en nätkontakt, nej. Det hade kunnat lösas genom att detta genast åtgärdas - kompiser kommer på besök några gånger innan samt pratat med dennes föräldrar och helst träffat dem med. 

Det kan såklart gå jättebra men det kan också visa sig att den här kompisen faktiskt inte alls är okej på det ena eller det andra sättet. Att man känner någon via nätet betyder ju inte att man vet allt - personen kan ju ha drag, beteenden och vanor som inte kommer fram där men som kan bli ett jättestort problem IRL. Dessutom känner ju du inte alls personen som bara för att 13 åringen tycker att den är asnice måste ju inte man som förälder ha gjort samma bedömning... 

En försvårande omständighet är ju att om du ligger inne för operation är du väldigt maktlös att rycka ut om något faktiskt skulle gå snett. 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-10-24 15:01
Alltså, min fråga gällde idén med att låta en kompis som min son eller jag inte träffat irl sova över när sonen är ensam hemma. Den gällde *inte* om det är lämpligt att lämna en 13-åring ensam hemma. Men eftersom fl är som det är, borde jag ju kunna ha räknat ut att jag skulle bli påhoppad av iaf några människor beträffande saker som inte berör frågan?

Som gemensamt svar till er som anser att jag är en oansvarig mamma som borde anmälas till soc kommer här lite förtydliganden som jag i min enfald inte ansåg att jag behövde göra, eftersom de inte har med min faktiska fråga att göra:

1. Eftersom vissa av er uppenbarligen tror att det är nåt skumt i görningen, eller att jag har en ny pojkvän som jag hellre umgås med bara för att jag inte kan vara hemma ser jag inget annat val än att tala om anledningen, även om jag ärligt talat inte tycker att det är nåt nån har något att göra med. Jag ska läggas in för en ganska omfattande operation. Det är som jag sagt i några av mina svar inget jag vill eller själv har valt, men det är heller inget jag kan ändra eller ställa in.

2. Det har inte fallit mig in att min son inte skulle klara sig ensam några dagar, och ärligt talat har inget i era svar fått mig att ändra uppfattning där (däremot är jag *mycket* tacksam för de som faktiskt stöttat mig på den här punkten). Han står ju inte ensam; han har som sagt pappa helt i närheten, och pappa kommer även att titta till honom med täta mellanrum; de kommer bara inte att *bo* tillsammans. Vi har dessutom bra, pålitliga grannar som har lovat att ha lite koll, och som han kan vända sig till om det skulle vara nåt som var akut.

3. Anledningen till att sonen inte ska bo hos pappa är återigen ingenting jag anser att jag ska behöva redogöra för, men ok. Anledningen är ffa att sonen och hans pappa funkar bra ihop en timme eller två i taget, men sen är de som hund och katt och bråkar så huset skakar. Jag ser ingen som helst anledning till att utsätta någondera av dem för detta, när sonen alldeles utmärkt klarar att ta hand om sig själv.

Slutligen vill jag bara säga ett stort tack till alla er som (1) svarat på det som faktiskt var frågan, och inte en massa annat, och (2) stöttat mig i att det faktiskt går att lämna en 13-åring ensam.

Först och främst ber jag om ursäkt för at jag reagerade som jag gjorde; inte för att jag blir tagen av din cancer, utan för att jag tycker att det var ett idiotiskt sätt av mig att reagera på helt oberoende av om du varit med om nåt svårt i livet eller inte. Jag blev väldigt lessen av din tolkning av mig ? speciellt som du bara tagit den rakt ur luften, utan att veta något om mig eller mina omständigheter, och då reagerade jag som jag gjorde. Det är ingen ursäkt, men en förklaring.

Jag försöker generellt sett tänka gott om mina medmänniskor, och behandla dem med respekt - speciellt när jag inte har alla fakta. Du, däremot, blir otrevligare och otrevligare för varje inlägg, och du reflekterar inte öht över att du kanske gjort en felbedömning, utan väljer istället att skylla ifrån dig, och rättfärdiga det med att det nån annan säger är lögn. Jag blir inte längre lessen över dina kommentarer; nu tycker jag faktiskt bara synd om dig. Det måste vara fruktansvärt att leva med en sån bitterhet och ett sånt förakt mot andra.

En fråga bara: du som har överlevt cancer (för ja, till skillnad från dig så tror jag dig när du säger detta) borde ju ha vetat att det finns "resor" som man inte själv har valt, och inte själv vill göra, så vad berodde din fråga "En resa du själv inte vill eller har valt...? Vad skulle det vara för resa?" " på? (Det var f.ö. det jag menade med min synnerligen idiotiska kommentar; att om du inte förstår att det kan finnas frånvaro man inte själv har valt så kan du inte ha varit med om så mycket jobbiga saker. Men, som sagt: det var en förflugen och dum kommentar, som jag ber om ursäkt för.)

Slutligen: Jag såg till att mitt barn hade sällskap o stöttning o var inte lika egoistisk som du är. Har du läst tillägget i min trådstart? Ja har som synes också sett till att mitt barn har allt det sällskap och den stöttning han behöver och vill ha, så... what's your point?

Bitter? Jag? Inte alls lilla du...jag reagerar bara sunt på egoistiska mammor o skylla ifrån sig....det vet ju du verkligen hur man gör.
Otrevlig...lilla du, den bjuder jag på.
Om du tror mig eller inte, rör mig inte i ryggen o med det sagt tackar jag för mig...

 

Jag skulle se till att få träffa denne kompisen iallafall en gång innan jag låter honom sova över bara för att du är bortrest.
Kan ju vara vilken vuxen man som helst liksom som passar på nu när det finns tillfälle.
Varför har han inte kunnat träffa din son innan och just nu när du är bortrest plötsligt kan?
Så hade ju jag tänkt iallafall.

Ja, det är jag säker på; jag har pratat med och sett både honom och hans föräldrar via datorn. Tänker att det vore ganska långsökt att snusk-Göran skulle ha anlitat skådespelare och dessutom umgåtts med min son i flera år bara för att kanske få en chans nån gång...

Alltså, de bor 120 mil från oss... anledningen till att han skulle hälsa på just nu, och att hans föräldrar kan komma och hämta honom, är att hans familj ev ska flytta till vår stad, och de ska komma ned för att titta på hus, och då tyckte alla att det vore en rolig idé att pojkarna kunde få umgås. Föräldrarna och syskonet ska bo på hotell

Bitter? Jag? Inte alls lilla du...jag reagerar bara sunt på egoistiska mammor o skylla ifrån sig....det vet ju du verkligen hur man gör.
Otrevlig...lilla du, den bjuder jag på.
Om du tror mig eller inte, rör mig inte i ryggen o med det sagt tackar jag för mig...

Om "sunt" betyder "bittert" så stämmer det.