• Anonym (Oroli­g)
    Tue 22 Oct 2019 20:12
    1265 visningar
    49 svar
    49
    1265

    Tvivlande blivande pappa - hjälp - någon mer?

    Jag är i v. 11 och det är en planerad graviditet, första. För ett par veckor sedan uttryckte sambon oro för att vi kanske inte är rätt för varandra och vi pratade då om separation och abort. Jag tror han går igenom en fas men jag måste ändå förhålla mig till att hans tvivel och ta ställning till det. Vi har besökt gynmottagningen och fått information om abort och bekräftat hur långt gången jag är. Vi har inte gjort slut än. Jag har däremot nu sagt att han måste göra slut, om det är vad han vill, för att jag ska kunna överväga abort. Tills dess kan jag inte bortse från att jag upplever det som en fas, något övergående som bottnar i hans mående och oro. Sen är det ingen möjlighet för mig emotionellt att göra abort och sedan stanna i relationen, i så fall är det slut. Sambon blev glad när han fick se stickan, det kan jag aldrig glömma. Därefter har han varit orolig för förlossningsdepression, hur han blir som pappa, hur han är och varit som partner, hur han känner för mig och vår relation, hur han tycker att det ska vara i en relation etc. Det senaste är att han tror det vore bättre för oss två och för barnet att jag gör abort och vi gör slut. Men han vill att vi fortsätter som vänner. Finns det någon som upplevt något liknande? Kommer han ändra sig? Är detta vanligt? Vet inte hur jag ska känna eller tänka. Tänkte det kanske hjälper att höra från andra som upplevt liknande.

  • Svar på tråden Tvivlande blivande pappa - hjälp - någon mer?
  • Tue 22 Oct 2019 20:15
    #1

    Tycker han låter orolig och nervös över förändringen som kommer. Har han själv bra föräldraförebilder?

    Känns för mig som att han inte vet vad han ska göra eller hur han ska bete sig.

  • Tue 22 Oct 2019 20:24
    #2
    -1 +1

    På vilket sätt skulle det vara bättre för en person att inte födas?

    Hyckleri.

    Abort är helt ok, men ett val man gör för sin egen skull, inte för att det är bäst för barnet.

    Trams.

  • Tue 22 Oct 2019 20:47
    #3

    Det låter som att problemet inte är graviditeten i sig utan att er relation inte är bra. Han tvivlar på sina känslor och en framtid tillsammans med dig, hur känner du? Är du beredd att bli ensam mamma och kommer han att ta sitt ansvar som pappa även efter en separation?

  • Anonym (Ab)
    Tue 22 Oct 2019 20:49
    #4

    Förstår att det är jobbigt med relationen nu! Men avseende abort eller inte, så är det ju enbart vad DU vill som är viktigt för om du ska behålla eller inte. Sedan borde han stötta dig i ditt val, antingen som ?vän?/blivande medförälder eller som partner.

    Om jag hade varit i din sits, dvs om det hade varit min partner som fick kalla fötter på det viset, så hade jag lämnat honom och gjort klart att jag tänkte behålla barnet. (Men det är jag. Du måste självklart agera på det sätt som är rätt för dig!)

  • Anonym (@)
    Tue 22 Oct 2019 21:01
    #5

    Risken finns att det är relationen han i grunden ifrågasätter men det låter snarare som att hans självkänsla stor och stabil nig för kommande förändring som det innebär att bli förälder. Hade nog försökt prata med honom om ditt eget perspektiv på förhållandet (hur bra och stabilt du tycker det är), hur du ser honom som pappa (positivt) osv för att skapa lugn i honom. Tänker att det rätt snart visar sig då om det är inför föräldraskapet eller er reaktion har tvivlar. Lycka till!

  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Wed 23 Oct 2019 07:16
    #6
    Erkens mamma skrev 2019-10-22 20:15:08 följande:

    Tycker han låter orolig och nervös över förändringen som kommer. Har han själv bra föräldraförebilder?

    Känns för mig som att han inte vet vad han ska göra eller hur han ska bete sig.


    Hans familjerelationer är ganska komplicerade. En hel del negativitet. Jag tänker ju samma som dig. Men han säger att det inte handlar om det utan det är att han inte vill vara med mig för att vi inte passar ihop och att jag skulle vara lyckligare utan honom.
  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Wed 23 Oct 2019 07:21
    #7
    Drottningen1970 skrev 2019-10-22 20:24:31 följande:

    På vilket sätt skulle det vara bättre för en person att inte födas?

    Hyckleri.

    Abort är helt ok, men ett val man gör för sin egen skull, inte för att det är bäst för barnet.

    Trams.


    Ställer mig dubbel till ditt svar. Men visst ursäkten i sig känns är konstig. Att han ska göra slut för min skull och att jag ska göra abort för våran och för barnets skull. Han kommer från en skilsmässofamilj. Jag kommer från en familj som alltid håller ihop och har kämpiga tider men håller ihop ändå och relationen blir bättre och starkare... ingen skilsmässa i min direkta närhet. Hans förhållningssätt och resonemang går inte riktigt ihop med mitt.
  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Wed 23 Oct 2019 07:29
    #8
    Tecum skrev 2019-10-22 20:47:16 följande:

    Det låter som att problemet inte är graviditeten i sig utan att er relation inte är bra. Han tvivlar på sina känslor och en framtid tillsammans med dig, hur känner du? Är du beredd att bli ensam mamma och kommer han att ta sitt ansvar som pappa även efter en separation?


    Hur jag känner. Det är det jag inte riktigt vet. Har alltid tänk att jag vill ha en familj inte bara ett barn. Få se pappans relation till barnet och växa upp och få skapa minnen tillsammans. Egentligen vill jag inte göra abort. Jag är redo. Men jag vill ha en familj. Inte "bara" ett barn... Egentligen vill jag inte göra slut heller...

    Men som jag skrev till Drittningen1970 och Erkens mamma är våra förhållningssätt och uppväxt skiljer sig mycket.
  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Wed 23 Oct 2019 07:39
    #9
    Anonym (Ab) skrev 2019-10-22 20:49:57 följande:

    Förstår att det är jobbigt med relationen nu! Men avseende abort eller inte, så är det ju enbart vad DU vill som är viktigt för om du ska behålla eller inte. Sedan borde han stötta dig i ditt val, antingen som ?vän?/blivande medförälder eller som partner.

    Om jag hade varit i din sits, dvs om det hade varit min partner som fick kalla fötter på det viset, så hade jag lämnat honom och gjort klart att jag tänkte behålla barnet. (Men det är jag. Du måste självklart agera på det sätt som är rätt för dig!)


    Tror han hade blivit en bra pappa oavsett. Men vet inte om vi fortsatt skulle bo i samma stad. Så vet inte vad han vill. Kan inte låta bli att undra om han kanske ångrar sig sen och vill vara tillsammans och medförälder om jag behåller. Men det är väl orimligt att hoppas på.

    Nu låter jag honom diktera en del. Igår kväll pratade han om att göra slut och att det hade varit bättre. Tillslut satte jag ner foten och konstaterade att han bestämt sig och i så fall är det slut. Så i natt sov vi i varsitt rum på mitt initiativ. Men förstås inte för att det är vad jag vill.
  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Wed 23 Oct 2019 07:46
    #10
    Anonym (@) skrev 2019-10-22 21:01:37 följande:

    Risken finns att det är relationen han i grunden ifrågasätter men det låter snarare som att hans självkänsla stor och stabil nig för kommande förändring som det innebär att bli förälder. Hade nog försökt prata med honom om ditt eget perspektiv på förhållandet (hur bra och stabilt du tycker det är), hur du ser honom som pappa (positivt) osv för att skapa lugn i honom. Tänker att det rätt snart visar sig då om det är inför föräldraskapet eller er reaktion har tvivlar. Lycka till!


    Jag ska försöka det framöver, ge han mitt perspektiv för att kanske lugna honom. Men känns inte som han är mottaglig för det. Han skulle inte hålla med. Han skulle ändå säga att det handlar om vår relation och inte hålla med om vad jag säger om vår relation eller så kommer han beskriva vad som överskuggar allt det bra. Men jag ska reflektera och sen göra det när jag är redo.
Svar på tråden Tvivlande blivande pappa - hjälp - någon mer?