Omställning, försöker vara positiv

Jag behöver bara skriva av mig lite. Skriva tankar i natten.

Jag försöker förlika mig med tanken på att jag en dag kommer bo här alldeles ensam. Jag har väldigt svårt för omställningar och tanken på ensamheten krossar mig ibland men samtidigt har jag tanken där på att det kommer bli skönt att rå om sig själv och sitt eget och inte behöva anpassa sig till en annan och ta hänsyn hela tiden. Vi är syskon förresten, inte sambo/kärlekspar.

Just nu försöker jag behandla ångesten genom att tänka på hur jag skulle kunna använda lägenheten om jag var själv. Ska jag byta sovrum? Det andra sovrummet är större men det jag har känns som att det kan bli mer ombonat bara jag kan få ut skrivbordet som tar upp halva rummet. Jag har lite som en sovalkov och mörka väggar vilket är ganska vilsamt. Utan skrivbordet i vägen kanske jag kan hänga upp gardiner? Jag kanske äntligen kan investera i en bättre lösning i köket? Jag skäms lite för att en del av min mormors fina gamla bokhylla har blivit hylla för kryddor och kokböcker, och köksbordet är för stort och väldigt rangligt. Varje gång jag knådar en bröddeg su undrar jag om benen kommer trilla av den här gången. Dessutom är bordet väldigt lågt. Till och med jag som är kort önskar att det var högre. Sen har vi ändå inga stolar. Jag önskar mig ett högre, smalt bord som ger bättre arbetsställning. Och vardagsrummet. Ingen av oss använder det egentligen för att vi är rädda för att störa varandra. Om jag bor ensam kan jag använda det mer fritt. Jag skulle kunna ha tvn på och köpa ett bord som jag får plats med mina pussel på. Pussel som bara ligger och samlar damm just nu för att jag inte får plats. Jag skulle kunna köpa fler bokhyllor så jag får plats med alla mina böcker och filmer. Jag kan köpa en ny soffa istället för det där gamla åbäket i konstläder som bara dök upp en dag. Det andra sovrummet kan bli dator och pysselrum. Och så kan jag utnyttja garderoben där. Alldeles alldeles ensam.

Ångest.