Vi som försöker bli gravida...

Ju längre man försöker desto mer lägger man märke till när egentligen det är bäst att ligga tyvärr. Vi försöker dock att aldrig stressa. 

Finns det ytterligare behandlingsmöjligheter när det gäller din sambos åderbråck då? Försök med allt man kan och ge inte upp  Håller tummarna för er!

Hej! 
Jag hoppar gärna in i den här tråden. 
Jag slutade med p-piller för drygt en månad sen och hade första riktiga mensen förra veckan. Prick på dag 28 kom den, så det var skönt att se att det verkar funka :) Tänkte testa med ägglossningstest nu till helgen för första gången. 

Min sambo har först varit tveksam till barn, vilket var jättejobbigt, men vid årsskiftet pratade vi igenom det ordentligt och han hade ändrat sig och sa om ett år, och det kom vi överens om. Han säger själv att händer det innan så händer det, men att vi kan börja mer aktivt efter nyår. 
Själv kan jag inte tänka på annat sen jag slutade med p-piller och min längtan är så stark. Eftersom han inte är riktigt där jag är det lite svårt att prata om det, så det känns skönt att kunna dela det här! 

Hur gör ni andra för att hantera alla känslor kring längtan och pressen att bli med barn, speciellt när det inte lyckas med detsamma? Jag känner att jag så lätt fastnar i tankarna kring barn och att jag har svårt att koncentrera mig på något annat, vilket gör att jag blir så besviken när det inte lyckas. 

Då var första testet gjort och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag tyckte att jag såg ett vääääldigt svagt streck men det kan säkert lika bra ha varit inbillning. Jag hade kunnat ta bild så att ni kan hjälpa tolka men min kamera på telefonen har så dåligt fokus. Jag får göra ett nytt försök på fredag.

Hur brukar tempen vara för er innan mensen? Jag har flera dagar känt mig febrig och idag när jag mätte så var tempen högre än vad den brukar vara. Det sticker också till i hela nedre delen av magen idag vilket jag inte har riktigt känt tidigare. Känns nästan som början till UVI. Kanske det bara är det bara mensen som kommer tidigare.. Jag blir inte riktigt klok på kroppen den här cykeln.

Efter att jag skrev imorse google jag runt lite och insåg att det testet jag använde (Clearblue Early) brukar ge ifrån sig spökstreck för många. Jag känner därför att testet var negativt. Jag får göra ett nytt försök på fredag men det känns inte som det blev av den här gången. Mina kramper i magen har bara ökat så jag väntar bara på att mensen dyker upp. Jag fattar bara inte varför jag har haft kramper sedan typ ÄL +6 :(

Hur gör ni andra för att hantera alla känslor kring längtan och pressen att bli med barn, speciellt när det inte lyckas med detsamma? Jag känner att jag så lätt fastnar i tankarna kring barn och att jag har svårt att koncentrera mig på något annat, vilket gör att jag blir så besviken när det inte lyckas.