Jag har funnits i mina bonusbarns liv sen dom var 2år till 11 år gamla.
Nu har jag och deras pappa gått skilda vägar. Det har varit dåligt i några år men vi har försökt och försökt tills det inte gick längre.
MEN han vägrar låta mig träffa barnen och jag är helt förtvivlad. Jag saknar dom enormt mycket.
Hur hanterar jag det här?
Har inget bra svar men vad jag känner med dig :( varför tror du han gör så? Finns det nåt annat sätt, via mamman, farföräldrar mm?
Jag har inte ens fått prata med barnen i telefon. Jag är så rädd att dom ska tro att jag övergivit dom :(
Hur kommer det sig att du inte adopterat barnen när ni levt ihop så länge och mamman är död?
Å jisses :( så ego av pappan! Han borde sätta deras behov före sina.... hur länge sen var det du pratade med barnen?
Han verkar tyvärr inte tänka på vad barnen behöver (känna att du inte överger dem) utan mer på vad han behöver just nu (ta avstånd från dig). Har det varit så här länge, eller bröt ni precis nu?
Jag hoppas han förstår att de har en egen relation till dig, och låter er fortsätta ha det om än att den blir annorlunda än hur den var när ni levde tillsammans. Vet inte vad du kan göra mer än att förklara för honom hur du tänker. Berättade ni om separationen för barnen tillsammans?
Barn har rätt att träffa anknytningspersoner, kolla detta med en jurist!
Vad elakt mot barnen.Håll ut ,ha tålamod.Barnen saknar nog dig ochså.
Han har ringt nu på morgonen!! Han har ändrat sig!!!
Hans mamma har varit där igår och pratat med honom och barnen. Barnen vill träffa mig och han säger att han har varit orättvis mot dom. Dom kommer hem till mig i eftermiddag!!!!!! Han säger att dom kan sedan få vara hos mig varannan helg. Jag är så fruktansvärt glad!!!
Du är inte ensam Ts!
Jag var mamma till bonus i 15år, men pappan är psykiskt sjuk och vägrar bonus all kontakt med mig.
Jag har gråtit floder och saknar bonus varje dag. Jag förstår inte hur man kan vara så ego att ta ett barn från sin tryggaste anknytning (mig), bara för att jävlas.
Jag hoppas att din fd inte är så sjuk som min, och kan tillåta att ni har kontakt då och då.
Fantastiskt!! Så glad för din skull :D
TS, först och främst: jag börjar nästan gråta här på tåget av medlidande för dig och barnen!
Är pappan mycket bitter på dig? Vad det du som lämnade honom?
Jag tänker att du kan ju förmodligen gå den juridiska vägen för att träffa barnen men frågan är om det är bäst? Du kanske ändå ska ha lite is i magen och vänta någon månad till. Pappan kanske kommer på att det vore fint med lite avlastning när den första bitterheten har lagt sig.
Du kan ju iofs kontakta en familjerättsadvokat redan nu för att kolla dina rättigheter. Men jag hade inte gått i öppen strid med exet just nu, han kan ju lugna ner sig.
Hur är han normalt som person? Är han en bra pappa?
Gud så skönt! För både dig och barnen :)
Bra mamma som "lägger sig i" när barnbarnen mår dåligt!
Jag hade tur när vi separerade (vi hittade dock tillbaka senare men det visste vi inte då). Både pappan och mamman avsatte tid med dottern på "sin" tid och "gav" till mig :)
Skönt att även ditt ex tänkt till :)
Bonus är myndig så de kan inte göra något. Rädslan för sin pappa är så stor att jag valt att ta ett steg tillbaka istället. Vi har sporadisk kontakt via Messenger.
Bonus är myndig så de kan inte göra något. Rädslan för sin pappa är så stor att jag valt att ta ett steg tillbaka istället. Vi har sporadisk kontakt via Messenger.
Bonus är myndig så de kan inte göra något. Rädslan för sin pappa är så stor att jag valt att ta ett steg tillbaka istället. Vi har sporadisk kontakt via Messenger.
Oj vad det kom många likadana inlägg
För att han är psykiskt sjuk. Men inte tillräckligt för att buras in. Jag skyddade henne så länge jag kunde, men alla har en gräns, så även jag. Till slut fick jag inget annat val än att dra därifrån och lämna bonus :(
Jag hoppas att han ska sänka garden så småningom, men det troligaste är att allt rinner ut i i sanden iom att bonus blir äldre och kanske skaffar egen familj.
Tack!