En fråga till er otrogna

Göran Burenhult:

 Under senare år har han även engagerat sig som opinionsbildare i diet- och livsstilsfrågor, och då mött kritik från kollegor som finner hans åsikter biologistiska.

Känns inte som något vetenskapligt bevisat på något sätt. Bara studier i syfte att påvisa sin egen övertygelse.

Göran Burenhult:

 Under senare år har han även engagerat sig som opinionsbildare i diet- och livsstilsfrågor, och då mött kritik från kollegor som finner hans åsikter biologistiska.

Känns inte som något vetenskapligt bevisat på något sätt. Bara studier i syfte att påvisa sin egen övertygelse.

Får jag då fråga eftersom du tog upp det...?

Har du själv blivit bedragen?

Får jag då fråga eftersom du tog upp det...?

Har du själv blivit bedragen?

Efter att ha läst inläggen i den här intressanta tråden frågar jag om inte ämnet de otrognas eventuella skam har belysts - man skäms inte särskilt pga diverse skäl och förklaringar.

Vänder vi på frågan - hur lång tid är lagom för att de som blivit bedragna ska komma över sina negativa känslor?

Vad är naturligt, vad är moraliskt osv?

Vi verkar ha en trend i samhället att allt blir så överdrivet. Om jag blir bedragen (och jag är en känslig snöflinga) måste jag agera som i en dålig amerikansk film och kasta ut partners alla grejer på gatan, måste jag ta på mig identiteten bitter snyftande bedragen för resten av livet? Jag kan aldrig förlåta den som bedrar mig för jag är en unikt älskansvärd varelse?

Är det inte lite väl naivt? Det finns väl coolare franska filmer att identifiera sig med om man blir bedragen?

Efter att ha läst inläggen i den här intressanta tråden frågar jag om inte ämnet de otrognas eventuella skam har belysts - man skäms inte särskilt pga diverse skäl och förklaringar.

Vänder vi på frågan - hur lång tid är lagom för att de som blivit bedragna ska komma över sina negativa känslor?

Vad är naturligt, vad är moraliskt osv?

Vi verkar ha en trend i samhället att allt blir så överdrivet. Om jag blir bedragen (och jag är en känslig snöflinga) måste jag agera som i en dålig amerikansk film och kasta ut partners alla grejer på gatan, måste jag ta på mig identiteten bitter snyftande bedragen för resten av livet? Jag kan aldrig förlåta den som bedrar mig för jag är en unikt älskansvärd varelse?

Är det inte lite väl naivt? Det finns väl coolare franska filmer att identifiera sig med om man blir bedragen?

Jag har stor respekt för Esther Perels arbete...Även akademiska avhandlingar som rör ämnet. Däremot vet jag ingen...varken Perels eller någon akademisk avhandling, som står oemotsagda, eller har en enad forskarkår bakom sig.

Då blir dina s.k. fakta bara luft och speglar enbart dina egna funderingar, trots dina minimala erfarenheter i ämnet.

Om det skulle hända att hela den akademiska världen var ense om att människan som ras, ej var monogam, skulle jag hålla med, men så är det ju inte.

Esther Perel åker runt i världen och håller bejublade föredrag från likasinnade, men jag har aldrig hört att hon tagit ställning i om människan är monogam...

I.a.f inte vad jag hört eller kommer ihåg. Vad jag vet talar hon om förhållanden, otrohet, vad det innebär, och hur man kan tacklar det...Som bedragen eller bedragare.

Det lustiga är att du för denna diskussionen trots att du inte blivit bedragen. Du har alltså ingen erfarenhet av vad det gör med någon som du litar till 100% på, kanske har barn med, ekonomi, bekantskapskrets...ett liv.

Av någon anledning vill du diskutera undersökningar...knappast det som är intressant...

Jag tycker det är mer intressant att diskutera vad det gör med andra människor. Vad som händer med dom som råkar ut för det. Men inte ens där reagerar vi lika. MEN...vi får säga och tycka vad vi vill i en öppen tråd..eller hur?

Då kommer följdfrågan

Har du någon gång varit otrogen?