Pope Joan II skrev 2019-11-06 12:56:14 följande:
Jag vet att du gillar dem och att ni inte haft oöverstigliga problem i er familjekonstellation. Med det sagt så tycker jag ändå att ordvalet är olyckligt.
Det är ofta människor som har regler, vill ha regler, har en övertro på regler, har en oresonlig hållning, önskar auktoritära metoder och ser maktmedel som nödvändiga som har en ganska lång rad problem. De får det inte att fungera. Det vill sig inte. Det är en kamp. Frustrationen kommer som ett brev på posten och så frågar de om råd här. Trots att det är de som har alla dessa problem förefaller de föreställa sig andras sätt att leva på som ett totalt kaos. Svängdörrar som träffar alla inblandade vuxna så hårt i huvud och rygg att de knappt kan existera. Och så använder man sig av begrepp som matchar fantasin. "Springer mellan", "beter sig hur fan de vill", "laglöshet", "cuuuuuuuurling" och mycket mycket mer.
Själv känner jag inte alls igen mig och vår nyfamilj i något av det där, och då har vi ändå - som du och säkert andra vet - haft svängdörrar. Dock utan att någonsin blivit träffade av dem i vare sig ryggen eller huvudet.
Att barnen alltid får komma hem - är välkomna att komma hem - till båda sina hem betyder inte att de rusar som vettvillingar mellan föräldrarna med fradgan hängande från mungiporna och med en hord av fruktansvärda vänner hängande i hasorna, alla försedda med avgrundslös aptit och absolut inget förstånd, ingen uppfostran och ingen som helst känsla för vad som passar sig. Det kan förstås betyda det men jag tror nog att det är mer regel än undantag. Att man kommer överens om hur man önskar leva tillsammans betyder inte heller flum och oordning.
Jag tycker för min del att det är roligare när människor som lever ihop väljer att respektera varandra och vill visa varandra hänsyn och omtanke än när regelverket förespråkar det.
Du vet ju också att jag är mot regler som inte har någon grund.
Det var faktiskt sambons ex som var styrande när det gällde vistelsen hos respektive förälder
Kylskåpet var något som sambons barn var uppväxta med och inget som vi införde.
Att berätta om saker som påverkar de andra var också något som har varit naturligt. Också att säkerställa att det var ok med mig att hans barn kom extra var inget jag efterfrågade, utan det var sambon som såg det som självklart.
Ett mantra vi hade med alla tre var att, vill du ha inflytande så får du också ta ett ansvar (självklart efter mognad) i vardagen.
Det gick t.ex inte att gnälla över ej tvättade kläder, skräp på golvet. Då hänvisade vi till tvättstugan, dammsugaren etc.
Det har gällt alla
