Hej!
Jag har varit singel nu sedan egentligen 7 år tillbaka. Har tänkt och känt att jag inte behöver någon, men på senare tid har jag börjat känna allt mer att jag saknar fysisk närhet. Bara en kram, eller någon som kan massera mina axlar lite etc. Kan man leva helt utan fysisk kontakt? Hur länge klarar ni? Finns det fler som levt som mig?
Har inte legat med någon på minst 5 år och har heller inte haft någon som jag ?gosat? med på annat vis heller.
Är jag udda?
Inte udda i mina ögon, nej. Är själv i liknande sits, varit singel länge o känner ibland behovet av närhet poppa upp. Tror det handlar om olika faser i livet. Ibland mer behov, ibland mindre.
Här är en till som saknar både att få & ge någon man (är kvinna själv) all den närhet som min kropp skriker efter 
Jag läste nyligen om hur olika alla människor tolkar kärleken; vad som får dom att känna sig älskade, sedda & bekräftade, främst då av sin sambo eller man/fru. Enligt författaren, Gary Chapman, som jobbat med parterapi i många år, så har han genom att studera alla dessa par, kommit fram till att det finns 5 st olika "kärleksspråk".
De 5 språken, eller sättet man uttrycker sin kärlek på, är 1) fysisk beröring,
2) få kvalitetstid med den man älskar, som även då ger dig full uppmärksamhet,
3) få personliga små gåvor (som inte alls behöver vara dyra smycken osv), även göra/ge något som visar att man uppmärksammat speciella tillfällen/dagar,
4) tjänster; du visar din kärlek genom att ställa upp för din partner, gör henne/honom tjänster & hjälper till på alla sätt & vis, enbart för just partnerns skull (även om man helst hade velat slippa göra det!),
5) bekräftande ord; du ger äkta komplimanger ofta, säger uppmuntrande & bekräftande ord som visar hur mycket du älskar din partner.
Ofta så domineras alla människor av minst 1 kärleksspråk, även om det är möjligt (enligt det lilla testet man kunde göra i den ena av de 2 böcker som finns utgivna) att få lika höga poäng på minst 2 olika"kärleksspråk".
Mitt primära kärleksspråk är givetvis fysisk beröring & inte långt efter kommer kvalitetstid; att spendera tid tillsammans, kanske göra något roligt, men viktigast av allt; att hela tiden få fullt fokus (avstängd mobil!) från partnern.
Och ja, det stämmer verkligen till 100%, jag saknar just fysisk närvaro mest av allt; att få känna någon annans kroppsvärme, röra vid någon & själv bli smekt tillbaka.
Och givetvis så vill jag ju ha fullt fokus, det finns inget värre än när mobilen ringer vid fel tillfälle & min fd var alltid "tvungen" att svara. Då kände jag mig verkligen betydelselös & osynlig
Jag blev dock förvånad första gången jag gjorde testet (har gjort det flera ggr & får alltid samma resultat), för hela mitt liv har ORD, bl a att skriva & läsa, varit det mest grundläggande hos mig.
Men "bekräftande ord" var det som kom sist, tror
t o m "att få gåvor" kom före.
Så tyvärr har jag tydligen fått höra så många lögner från ALLA i mitt liv, att jag inte längre tror på vad någon säger
Att de allra viktigaste orden; "jag älskar dig" inte längre betyder ett skit för de flesta män. Bara de får det de vill ha, så kan de säga precis vad som helst för att lura dig. "Jag älskar dig" betyder ingenting numera, jämfört med för max 50 år sedan
Med tanke på att de 5 olika sätten är rätt olika; vissa känner sig älskade av att få fysisk beröring, andra vill höra komplimanger & andra vackra ord, så har man nog garanterat ett annat kärleksspråk än sin partner.
Då kommer man förmodligen aldrig att kunna kommunicera tillräckligt bra, om man inte verkligen anstränger sig, vill få det att fungera. Jag tror det är stor risk att relationen tar slut om man inte lär sig vad ens partner behöver för att känna sig sedd & älskad.
Jag vill inte chatta/skriva till någon på nätet, jag vill ha någon som älskar mig bredvid mig, som håller hårt om mig när jag mår dåligt & är ledsen.
Någon som älskar mig lika mycket som jag älskar honom, som fångar mig innan jag faller & som jag kan ge lika mycket tillbaka till.
Kunna känna mig trygg, säker & "hemma" i hans famn, hans styrka & kärlek ger mig modet jag behöver för att orka överleva.
För att leva ensam & oälskad, utan att någonsin få någon beröring igen, är inte värt kampen för att endast överleva, aldrig "leva"...
Men jag är tydligen inte ens värd besväret att lära känna, och det spelar ingen roll, för jag är uppenbarligen omöjlig att älska, för den person jag är... jag duger aldrig åt någon...
Förstår din längtan och delar den själv. Känns som kroppen lider i tysthet även om jag kan leva på som vanligt och inte sakna någon egentligen.
Men nyligen började jag träffa nån efter lång tid, och får mycket närhet, kramar, smek, massage, sniffa på varann, hålla om varandra, klämma osv, och det första jag märker är att mina fysiska problem (haft mycket värk på olika ställen) lättar enormt och håller i sig flera dagar efter vi setts. Som att kroppen börjar läka. Mitt problem dock är att jag inte känner lika mycket för sex som jag känner för just närheten. Har heller inte lust eller möjlighet att ha en relation. Men jag känner att jag nästan blir beroende av känslorna det skapar.
Tror människor som lever i lyckliga och sexuella relationer mår bättre överlag och har mindre sjukdomsbesvär.
Hur är din hälsa t e x, har du känt nån skillnad?
För mig, som har fysisk närhet som primära kärleksspråk (boken: de fem kärleksspråken) är det udda men alla är olika. Var singel i ca 4års tid då det var vad jag behövde och ville vara, men gjorde aldrig avkall på närhet under den tiden. En period var det olika krogragg som avlöste varandra, ville oftast inte träffa samma person en gång till pga känslotillståndet som då rådde, därefter kunde det bli att det fanns några stycken som varvades omlott, oregelbundet beroende på när man stötte ihop, senare så var krogen ointressant och den sexuella närheten söktes via internet, finns särskild sida för likasinnade, vissa träffade man ett tag regelbundet och andra endast en gång. Efter några år var jag redo för personligt engagemang i en person igen i en relation och då finns all denna mysiga närhet i överflöd, helt underbart enligt mig. Min partner sedan tre år tillbaka har också fysisk närhet som primärt kärleksspråk.
Vill du fortsätta vara singel men få närhet rekommenderar jag att skaffa en hund, helt fantastiskt gosiga och sällskapliga (har själv haft under många år och är extra viktiga under en singelperiod).
Enligt vissa "behovstrappor' så ligger sex och närhet på samma steg som mat, vätska och sömn. Och det är nog mer sant än man kan tro. Alla kan överleva utan sex, men de flesta behöver nog det för att "leva".
Förstår din längtan och delar den själv. Känns som kroppen lider i tysthet även om jag kan leva på som vanligt och inte sakna någon egentligen.
Men nyligen började jag träffa nån efter lång tid, och får mycket närhet, kramar, smek, massage, sniffa på varann, hålla om varandra, klämma osv, och det första jag märker är att mina fysiska problem (haft mycket värk på olika ställen) lättar enormt och håller i sig flera dagar efter vi setts. Som att kroppen börjar läka. Mitt problem dock är att jag inte känner lika mycket för sex som jag känner för just närheten. Har heller inte lust eller möjlighet att ha en relation. Men jag känner att jag nästan blir beroende av känslorna det skapar.
Tror människor som lever i lyckliga och sexuella relationer mår bättre överlag och har mindre sjukdomsbesvär.
Hur är din hälsa t e x, har du känt nån skillnad?
Jag har faktiskt inga som helst problem med att leva utan fysisk närhet. Kan inte komma på att jag har saknat det någon gång i mitt liv. Tycker snarare det är jobbigt med vänner/bekanta som vill kramas när man ses. Ännu värre med män som är intresserade och därav vill sitta nära, röra en m.m.
Jag får ofta komplimanger men det är inte heller något jag skulle sakna om jag inte fick, det ger mig ingenting och betyder ingenting.
De andra 3 av "kärleksspråket" kan jag inte kommentera eftersom jag lever som singel.
Jag har faktiskt inga som helst problem med att leva utan fysisk närhet. Kan inte komma på att jag har saknat det någon gång i mitt liv. Tycker snarare det är jobbigt med vänner/bekanta som vill kramas när man ses. Ännu värre med män som är intresserade och därav vill sitta nära, röra en m.m.
Jag får ofta komplimanger men det är inte heller något jag skulle sakna om jag inte fick, det ger mig ingenting och betyder ingenting.
De andra 3 av "kärleksspråket" kan jag inte kommentera eftersom jag lever som singel.
Har du aldrig levt i en relation dör du fått mycket av det? Hur har du då känt till skillnad från avsaknaden av det?
Skulle ni riskera att förstöra en vänskap genom att fråga om inte ni bara kunde hålla om varandra/ligga intill varandra när ni ändå umgås på tu man hand.
Vill inte ha en relation med den tilltänkta vännen, är iaf inte ute efter det men skulle känna mig bekväm med att vara nära.
Men då sumpar jag väl det såklart om denne blir rädd/inte kan tänka sig samma sak...
Skulle ni riskera att förstöra en vänskap genom att fråga om inte ni bara kunde hålla om varandra/ligga intill varandra när ni ändå umgås på tu man hand.
Vill inte ha en relation med den tilltänkta vännen, är iaf inte ute efter det men skulle känna mig bekväm med att vara nära.
Men då sumpar jag väl det såklart om denne blir rädd/inte kan tänka sig samma sak...
Skulle ni riskera att förstöra en vänskap genom att fråga om inte ni bara kunde hålla om varandra/ligga intill varandra när ni ändå umgås på tu man hand.
Vill inte ha en relation med den tilltänkta vännen, är iaf inte ute efter det men skulle känna mig bekväm med att vara nära.
Men då sumpar jag väl det såklart om denne blir rädd/inte kan tänka sig samma sak...
Det där har hänt mig flera gånger och tyvärr ställt till det varje gång. Jag kan inte vara intim med vänner på det sättet. Måste vara kär och sexuellt attraherad fr att kunna ligga när och hålla om någon. Nästan alla män jag känt har velat detta med mig, men jag har inte velat med någon. Kan möjligen vara lite fysisk om någon är i kris och gråter men knappast det heller. Är inte fysisk på det sättet förutom romantiskt.
Så skulle inte rekommendera det om ni inte har annat intimt ihop.
Skit haha
Har levt hela mitt vuxna liv utan fysisk kontakt om man exkluderar massage. Man överlever som sagt, men för mig har det varit minst sagt påfrestande.
Det där har hänt mig flera gånger och tyvärr ställt till det varje gång. Jag kan inte vara intim med vänner på det sättet. Måste vara kär och sexuellt attraherad fr att kunna ligga när och hålla om någon. Nästan alla män jag känt har velat detta med mig, men jag har inte velat med någon. Kan möjligen vara lite fysisk om någon är i kris och gråter men knappast det heller. Är inte fysisk på det sättet förutom romantiskt.
Så skulle inte rekommendera det om ni inte har annat intimt ihop.
Jag har vart singel och sexlös i tre år. Jag har märkt att jag har förlorat förmågan att kunna hantera närhet öht. Jag kramar ibland en kollega/vän...det är en gift man, och det är inte sexuellt utan rent vänskapligt. Han är inte attraktiv och betydligt äldre, men ändå går jag liksom "igång" på ett ge honom en kram.
Jag kan längta efter att ge honom en kram...det där lilla, helt osexuella, bara närheten i en snabb kram. Det blir för mycket. Jag känner att jag vill hålla kvar, vill mer, mycket mer. Det nästan bultar i underlivet..så att jag känner min puls/hjärtslag där av det. Jag tror inte han märker det.
Jag ber honom om hjälp med saker jag inte behöver hjälp med, och lutar mig mot hans axel eller har en hand på hans axel när han sitter vid datorn jag står bakom, och jag känner att hans energi liksom strålar från hans axel, genom tröjan, in i min hand och rätt ner i underlivet... så KNÄPP har jag blivit utan närhet att jag inte kan hantera den längre.
Jupp. Jag kan tyvärr inte bara ta en främling heller. Klarar inte av ens tanken på det. Söker en trygg, varm famn. Helvete kommer gå vänta i en evighet känns det som.