Tjejer födda på 80-talet som försökt få första barnet i mer än ett år - följas åt?

Hej! Jag förstår precis hur du känner. Jag har inte PCOS men har gått igenom flera IVF utan graviditet (har aldrig varit gravid). Jag är 33 år och min partner 32. Min nuvarande partner är inte samma som jag genomgick IVF tillsammans med. Den relationen sprack, av olika anledningar...

Jag och min partner har inte skyddat oss sedan förra sommaren, men av olika anledningar har vi inte kunnat ha regelbundet sex. Så egentligen kan man nog säga att vi har försökt sedan i våras någon gång. Inför IVF med mitt ex utreddes jag och man hittade inga fel på mig, däremot var killens spermier av dålig kvalitet.

Jag känner så väl igen dina tankar och din oro. Men jag tänker såhär: eftersom du inte har påbörjat IVF ännu så borde du inte gå händelserna i förväg. Det kanske funkar jättebra med IVF för er del! :) Om det däremot inte gör det, då kan du börja fundera på annat. När det gäller den här karusellen med att bli gravid så kan man inte vara förberedd på allt, man måste släppa på kontrollen. Jag har jättesvårt att göra det, har fortfarande inte lyckats. Är superstressad. Men det är viktigt att komma ihåg att vi inte kan vara förberedda på allt, men jag tänker precis som du. Man vill hitta lösningar på alla eventuella problem. Orostankarna snurrar: Är det dåliga ägg? Är det immunförsvaret som stöter bort embryot? Är vi inte kompatibla? Hur ökar man fertiliteten? Funkar kosttillskotten som sägs öka chanserna? När ska v söka hjälp? Osv... 

Jag har inte tänkt så långt som äggdonation ännu, det får bli en senare fråga. Men jag skulle nog överväga det. Det är ju dessutom en ekonomisk fråga. Jag vet inte om vi kan få fler IVF via landstinget, troligtvis inte, jag har ju genomgått 3. Dock med en annan partner, men tar man hänsyn till det?

Det är skönt att prata med någon som känner igen sig, jag har ingen att prata med som VERKLIGEN förstår. De jag känner som gjort IVF har alla blivit gravida, men inte jag.

Ta hand om dig! Kram :)