Min sambo och min väninna! Överreagerar jag?

Åh vad skönt att fåhöra just nu! Tack!

Tack:) ja det är ju det också...vet inte hur jag kommer se på honom efter detta.

Ja men visst! Det gör mig så förbannad och jag vet inte när eller vart de haft sitt lilla förtroendesamtal...

Han har ringt och pratat in på mob.svararen ( ingen idé jag pratar med honom nu, kommer bara skrika) att det aldrig var meningen att såra, känner sig som största skiten o.s.v det klassiska tugget

Nej det är väl det jag misstänker också,

Men det konstiga är ju Isåfall varför i helvete dom frågar NU?!

Jag ställde inga frågor, blev så jävla förbannad och bara drog. Det är nu man börjar fundera på allt men pratar jag med honom nu så blir det bara hysteriskt och träffar jag honom dödar jag honom. Konstigt nog så tror jag nästan att jag är mer förbannad på henne just nu.

Tusen tack hörni för svaren, Man sitter liksom och analyserar och analyserar hela tiden, såå skönt att få bekräftat att det inte är jag som är knäpp i den här skiten...tack!

Har ju bara pratat med syrran och så är man så uppriven i skallen ändå så jag började väl fundera..

Nej det har aldrig varit tu tal om att vara fler än bara vi två. Det här är så olikt honom på allt, han brukar ha pondus nästan lite auktoritär i bara utstrålningen liksom! Men där på caféet satt han som en hunsad jävla mes och flackade med blicken!

Jävla skit för alltihop

Jag har aldrig berättat för honom att hon är dominant, det har han tydligen tagit reda på så fint på egen hand.

Hur borde jag ha reagerat då?

Om han hade tagit det med mig på egen hand så hade det också blivit reaktion från min sida men inte tillnärmelsevis sån stark reaktion som de fick när de väljer att fråga mig inne på ett café sittandes sida vid sida!

Jag känner så här, om han hade kunnat vänta tills efter graviditeten med att faktiskt prova det tillsammans med mig, vilket jag var villig att göra från början, och om det sen inte funkade och han hade lagt fram frågan ENSAM med mig om att kanske få prova med någon annan så visst hade jag blivit sårad då också, men såsom han skötte det nu är helt jävla uppåt väggarna enligt mig!

först betyder det att de haft mer kontakt än vad han varit ärlig med, vilket så klart ger mig funderingar och hjärnspöken om hur mycket och nära jävla kontakt det handlar om!

Med tanke på att han nämnde det till mig en gång, släppte det helt utan att prova det men det sen visar sig att det tydligen låg honom så varmt om hjärtat att han tar ett sånt där "möte" om dom två tillsammans får ju onekligen varningsklockor att ringa.

Väninnan skulle jag kunna göra en del jävligt onda saker med, den lilla jäveln! Tänket att hon suttit och fantiserat om att få dominera min man samtidigt som hon suttit och flinat mot mig. Nä fy fan, hon kan ta sin jävla lack korsett och dra ända in i helvete!

Men han och jag ska ju ha barn igen snart och det här kommer hänga över mig som ett moln...för grejen är den att jag kommer ju säkert aldrig få veta om han varit otrogen utan de här misstankarna kommer jag få leva med.

Det dumma jävla aset...varför i helvete kunde han inte bara ha låtit bli?!

Allt det här har jag sagt till honom på telefon och det enda han säger, och egentligen det enda han KAN säga är förlåt och att han bedyrar att de inte legat med varandra.

Tydligen hade samtalet skett på en fest för 2 veckor sen. My ass, vill jag säga!

Det var skönare igår då jag var förbannad, nu har man gått över till att bli ledsen vilket känns rent åt helvete..

Tack för att ni lyssnar<3

Nej det tvivlar jag på, vad jag vet så har hon aldrig varit inne på tjejer och jag har aldrig fått några vibbar av intresse från henne av det slaget...

Jag lägger låångt ifrån all skuld på henne, det var han som borde haft mest jävla förstånd till att fatta vad som var fel med allt det här, eftersom han är den som hade mest att förlora på det.

Varför jag säger att hon rätt och slätt kan dra åt helvete är för att jag är klar med henne, det behöver jag inte fundera över längre.

Men när det gäller min sambo så är det mycket annat som spelar in med barn och allt. Där måste jag lägga ner mer energi på funderingar på hur det kommer bli, vad betyder det vad han gjorde, hur ska jag tänka om det här för att det ska gå bäst ut.

Jag vet att han gjorde fel, enligt mig ett större fel än henne, det är jag väl medveten om.

Hej på er ni fina som kommenterat och brytt er<3

Har inte loggat in och kollat tråden, det har varit några förjävliga dagar nu.

Gud, får så dåligt samvete att jag inte varit inne när jag läser hur ni bryr er, det värmer verkligen!

Lite uppdatering sen sist:

Jag for hem i fredags och han fick packa sin väska istället.

Det får bli så så länge nu.

I helgen satt vi oss ner och pratade, eller jag skrek och grät mest medan han satt och sa gång på gång att de aldrig varit med varandra utan bara pratat om det och att han ångrar sig och fattar inte hur han tänkte o.sv Det är så jävla litet så det blir patetisk!

Jag bad om att gå se mailkontakt och smskonversation men det fanns ju ingenting där (såklart).

Han verkar tro att det bara är att stryka ett streck över det här "för inget har ju hänt!" , men hur fan ska jag kunna veta det??!!!

Det är ju det som är det stora problemet, jag kommer ju aldrig kunna veta SÄKERT att han inte har varit otrogen! Det sa jag till honom men fan vet om han fattade ett skit av vad jag sa, den idioten!

Ok, hans argument och inställning till allt det här är kort och gott; det var fel av honom att fråga till att börja med men han har inte varit otrogen, vi har och ska även få barn och det kan inte offras för en sån här sak, eftersom att jag aldrig kommer kunna vara säker på att han inte legat med någon annan så måste jag helt enkelt välja att tro på honom, han kommer aldrig fråga något sånt här igen och till sist, han har egentligen aldrig velat ha sex med någon annan än mig. (Det sista skrattade jag länge åt!)

Personligen så vet jag faktiskt varken ut eller in, jag kan inte förmå mig till att se på honom på samma sätt igen...jag älskar honom, det vet jag, men när han försökte sig på att krama mig så blev jag så jävla äcklad så jag knuffade bort honom.

Det kan ju naturligtvis ha varit just för stunden men ändå...har en känsla av att det Isåfall kommer sitta i ett bra jävla tag och vilket förhållande kommer det vara??

Det som skaver mest är ju såklart barnen. Mina fina änglar!

Kan jag verkligen vara så självisk att jag lämnar deras pappa "bara" för att han frågade en sån här sak? Eller BÖR jag lämna deras pappa eftersom att det kanske aldrig kommer bli som förut igen?

Ja ni hör ju, jag är helt jävla snurrig...

Vi bor på skilda håll nu iaf, tur att sonen är så pass liten än att han inte förstår ( han träffar honom varje dag) .

Nu skrev jag bara av mig igen, sorry...:/ det är inte meningen att använda det här som nån slags amatörterapi...eller jo, det är ju faktiskt precis vad jag gör.

Men jag har liksom ingen att prata riktigt med om hur jag tänker, alla som vet nåt tycker att det var klumpigt av honom men det är inte värt att krascha ett förhållande för. Jag kan väl faktiskt hålla med dom stundvis.

Förstår om ni inte orkade läsa allt;) men tack iaf för fina ord och råd! Och tack för dom många sköna kommentarerna om vilket jävla as han är! :D

Hon skrev ett sms där hon var ledsen att jag "tog det som jag tog det", det var inga känslor inblandade i detta och hon tycker det är synd att våra vänskap måste falla på det här.

Grejen är den att jag tror, som någon skrev härinne, att det här handlade om makt för henne. Jag tror inte en sekund på att hon verkligen trodde att jag skulle vara ok med det, så jävla dum kan hon bara inte vara.

Men frågan är VARFÖR...har ingen aning, vad jag vet så har jag inte trampat henne på tårna och vi står som sagt inte varandra jättenära så så väldigt känsligt skulle det nog ändå inte vara...jaja, vem fan vet.

Jag tror han gör sig dummare än vad han är bara för att slippa svara på några frågor och ta nå ansvar.

Han chansade, det gick åt helvete och han försöker komma så billigt undan som möjligt.

För så här jävla blåst skulle jag inte kallat honom förut

Och hur i hela helvete han trodde att jag ens skulle köpa deras förslag är bortom mitt förstånd...

Ja jag ska fanimej fixa så jag kan se alla sms dom emellan! Om de vore så jävla oskyldiga så skulle han ju för fan inte radera det!

Gud, man svänger i humöret från minut till minut och visst det kan vara jobbigt men när det svänger från att vara ledsen till att bli flyförbannad då är det fan jääävligt skönt!

I helvete han ska komma undan med det här, vare sig vi fortsätter tillsammans eller inte, jag ska ha hela bilden klart för mig, för om vi skiljer på oss så tänker jag inte ge honom en chans att klandra mig för det uppbrottet som att"det var du som gjorde slut fast att du inte kunde bevisa att jag varit otrogen" och det snacket...och fortsätter vi tillsammans så läre vi gå nån form av terapi, som ni sa, och då måste jag veta vad som hänt annars kommer jag aldrig kunna lägga det bakom mig.

Jag kommer inte kunna ta nåt beslut öht utan att veta säkert.

Men ska jag vara ärlig, visar det sig att han varit med henne, vilket allt utom deras ord pekar på, så kan jag inte stanna. Jag känner mig själv såpass bra att jag kan säga att det är inte någonting jag varken skulle kunna glömma eller förlåta.

Ett tag trodde jag nästan att det här var ett drag från hans sida i hopp om att jag skulle göra slut...men med tanke på hur han jobbar och smörar för mig så är det knappast troligt...

Och med tanke på hur han betedde sig på caféet, pratade inte, bara tittade bort och ner på ett sätt jag aldrig sett honom göra förut, så jo...nog fan har hon säkert redan dominerat honom.

Sa till honom att jag skulle kolla upp hans tidigare konversationer med henne och om det var helt oskyldigt så hade han ju ingenting att oroa sig för.

Då erkände han att, ok dom kysstes en gång på den där festen men absolut inget mer! Det var därför han raderat allt, för han ville inte att jag skulle bli ledsen.

Ja så nu är det definitivt slut iaf...

Inte fan har de bara kyssts! Jag må vara hormonell men jag är fan inte blåst i huvet!

Å även om det skulle vara så så är även en kyss utan partnens vetskap otrohet för mig (kalla mig känslig) och han ljög mig även rätt upp i ansiktet.

Om ni visste hur jävla förbannad jag är just nu!!

Men bakom allt och när den här ilskan har lagt sig så kommer jag ju vara helt förstörd.

Men i vilket jävla fall som helst så tänker jag glädjas åt det här lilla barnet!

En idiot till far ska inte få det mindre önskat och älskat!

Det är vårt andra barn som kommer bli brydd över att inte se pappa vid frukostbordet varje morgon, och att det helt plötsligt bara är mamma där.

Usch, mår så dåligt när jag tänker på det! Även fast att han är så liten och även kommer få träffa pappa ofta så svider det i mammahjärtat när man tänker på det!!

Tusen tusen kramar och min tacksamhet till alla er som lagt ner energi på att svara och brytt er!!!

Tack tack tack! Det är guld värt att kunna få stöd och råd när man känner sig så in och ut i sig själv, även fast att det är genom en dataskärm.

Så otroligt gulliga ni varit <3