Min sambo och min väninna! Överreagerar jag?

Jag känner så här, om han hade kunnat vänta tills efter graviditeten med att faktiskt prova det tillsammans med mig, vilket jag var villig att göra från början, och om det sen inte funkade och han hade lagt fram frågan ENSAM med mig om att kanske få prova med någon annan så visst hade jag blivit sårad då också, men såsom han skötte det nu är helt jävla uppåt väggarna enligt mig!

först betyder det att de haft mer kontakt än vad han varit ärlig med, vilket så klart ger mig funderingar och hjärnspöken om hur mycket och nära jävla kontakt det handlar om!

Med tanke på att han nämnde det till mig en gång, släppte det helt utan att prova det men det sen visar sig att det tydligen låg honom så varmt om hjärtat att han tar ett sånt där "möte" om dom två tillsammans får ju onekligen varningsklockor att ringa.

Väninnan skulle jag kunna göra en del jävligt onda saker med, den lilla jäveln! Tänket att hon suttit och fantiserat om att få dominera min man samtidigt som hon suttit och flinat mot mig. Nä fy fan, hon kan ta sin jävla lack korsett och dra ända in i helvete!

Men han och jag ska ju ha barn igen snart och det här kommer hänga över mig som ett moln...för grejen är den att jag kommer ju säkert aldrig få veta om han varit otrogen utan de här misstankarna kommer jag få leva med.

Det dumma jävla aset...varför i helvete kunde han inte bara ha låtit bli?!

Allt det här har jag sagt till honom på telefon och det enda han säger, och egentligen det enda han KAN säga är förlåt och att han bedyrar att de inte legat med varandra.

Tydligen hade samtalet skett på en fest för 2 veckor sen. My ass, vill jag säga!

Det var skönare igår då jag var förbannad, nu har man gått över till att bli ledsen vilket känns rent åt helvete..

Tack för att ni lyssnar<3

Vilka jävla äckliga människor rent ut sagt. Mår illa bara jag läser de du skrivit. Va fan trodde dom egentligen, att du skulle säga,? ja men va härligt, kör på! ? ?!

Jag hade aldrig någonsin kunna se på de två igen med samma ögon. Vilket svek. Jag tycker du ska bryta kontakten med båda och lämna din sambo.

Jag känner så här, om han hade kunnat vänta tills efter graviditeten med att faktiskt prova det tillsammans med mig, vilket jag var villig att göra från början, och om det sen inte funkade och han hade lagt fram frågan ENSAM med mig om att kanske få prova med någon annan så visst hade jag blivit sårad då också, men såsom han skötte det nu är helt jävla uppåt väggarna enligt mig!

först betyder det att de haft mer kontakt än vad han varit ärlig med, vilket så klart ger mig funderingar och hjärnspöken om hur mycket och nära jävla kontakt det handlar om!

Med tanke på att han nämnde det till mig en gång, släppte det helt utan att prova det men det sen visar sig att det tydligen låg honom så varmt om hjärtat att han tar ett sånt där "möte" om dom två tillsammans får ju onekligen varningsklockor att ringa.

Väninnan skulle jag kunna göra en del jävligt onda saker med, den lilla jäveln! Tänket att hon suttit och fantiserat om att få dominera min man samtidigt som hon suttit och flinat mot mig. Nä fy fan, hon kan ta sin jävla lack korsett och dra ända in i helvete!

Men han och jag ska ju ha barn igen snart och det här kommer hänga över mig som ett moln...för grejen är den att jag kommer ju säkert aldrig få veta om han varit otrogen utan de här misstankarna kommer jag få leva med.

Det dumma jävla aset...varför i helvete kunde han inte bara ha låtit bli?!

Allt det här har jag sagt till honom på telefon och det enda han säger, och egentligen det enda han KAN säga är förlåt och att han bedyrar att de inte legat med varandra.

Tydligen hade samtalet skett på en fest för 2 veckor sen. My ass, vill jag säga!

Det var skönare igår då jag var förbannad, nu har man gått över till att bli ledsen vilket känns rent åt helvete..

Tack för att ni lyssnar<3

Många i tråden verkar tycka väninnan betett sig värst. Jag håller inte med om det. Ingen vet om det är mannen som övertygat väninnan om att du skulle tycka detta förslag var helt okej för dig men att de måste fråga tillsammans?

Jag tycker det största sveket kommer från din man!

Detta hade varit en så stor dealbreaker för min del så jag hade aldrig någonsin kunnat fortsätta förhållandet, inget barn hade kunnat rädda det han sabbat! Tilliten vore borta för all framtid!

Din syster tänker kanske mest att du är gravid, har en liten och behöver mannen nu? Så är det inte - detta kommer du klara dig fint utan det aset! Dumpa båda och gå aldrig tillbaka är mitt råd!

Du lägger alltså skulden på henne, för du vill inte se din sambos roll i det hela, du vill inte bli ensam med ert barn och då lägger du över skulden på henne, så du med gott samvete kan fortsätta med ditt liv?

Det spelar alltså stor roll att hon suttit och fantiserat om din sambo och samtidigt umgåtts med dig, men när din sambo (som är den lever med dig, ska ha barn med dig och som ska vara trogen mot dig) gör samma sak, då är det ingen big deal?

Visst kan förlåta honom och fortsätta, men du kommer ju aldrig att kunna lita på honom mer. Är det så du vill leva?

Ja det var väl lite fult utav dom kan jag tycka. Men tror inte som någon skrev att dom har haft sex, då hade de inte bemödat sig att fråga dig ens. Så lite fint var det av dom trots allt. Sen kan man ju ge dom hela skulden för att vara så taskiga om man vill, men sanningen är ju den att din sambo försökte prata med dig om det. Och självklart så var det ju en stor deal för honom, annars säger nog ingen kille att den vill vara undergiven. Det ska mycket mod till det. Och det var faktiskt DU ts som lät det rinna ut i sanden. Du hade igen respekt eller förståelse för hans behov så ärligt, varför ska han ha det för dig då? Tycker ni är lika fula alla 3 i den här historien!  O du har dig själv att skylla som inte lyssnade ifrån början! 

Ja det var väl lite fult utav dom kan jag tycka. Men tror inte som någon skrev att dom har haft sex, då hade de inte bemödat sig att fråga dig ens. Så lite fint var det av dom trots allt. Sen kan man ju ge dom hela skulden för att vara så taskiga om man vill, men sanningen är ju den att din sambo försökte prata med dig om det. Och självklart så var det ju en stor deal för honom, annars säger nog ingen kille att den vill vara undergiven. Det ska mycket mod till det. Och det var faktiskt DU ts som lät det rinna ut i sanden. Du hade igen respekt eller förståelse för hans behov så ärligt, varför ska han ha det för dig då? Tycker ni är lika fula alla 3 i den här historien!  O du har dig själv att skylla som inte lyssnade ifrån början!