• Wed 6 Nov 2019 12:06
    7119 visningar
    244 svar
    -1
    244
    7119

    Arbetslivet passar inte mig

    Att jobba är frivilligt. Känner man inte för det behöver man inte jobba.

  • Wed 6 Nov 2019 12:23
    #7
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 12:13:09 följande:

    "Frivilligt" med modifikation. Du behöver inte jobba nej, men det finns heller inget annat sätt som är särskilt enkelt att leva på/av heller som det ser ut idag, utan alla förväntas göra och kunna samma saker på samma sätt. Det är mycket snack om att alla är olika och att vi ska få vara det och att det ska vara individanpassat i skola osv, men när det väl kommer till kritan så visar det sig vara precis tvärtom. Alla vet vad som är PK att tycka, tänka och känna och får det serverat enligt tallriksmodellen, håller man sig bara till den så är det ok och man blir accepterad.

    Tycker du att dagens arbetskultur är vettig? Eller du kanske inte reflekterat över det? Seriös fråga från mig nu alltså.


    Det finns idag en väldig bredd på jobb med olika vilkor, tider, ersättningar, innehåll mm. Vi har idag ett skolsystem med valfriheten och olika utbildngsformer och andra chanser öppet för de flesta.

    Så möjligheten att hitta ett sätt att försörja sig och i alla fall hyfsat trivas tycker jag är goda.
  • Wed 6 Nov 2019 12:25
    #9
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 12:21:29 följande:

    Ja, och frågan är ju då, hur man ska finansiera det? Problemet för mig är inte att jobba i sig, problemet är väl att den modell som arbetslivet har gör slut på mig och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har provat allt jag kunnat komma på. Jag känner sådan jäkla stress hela tiden av arbete "där ute". Det kan även vara arbete som jag egentligen tycker är ganska kul och trivsamt, men det tar lik förbannat all min energi och ork.

    Sjukt också att "heltid" ska ses som en norm... Varför?

    Jag är dessutom s.k. högkänslig, Men jag tycker det är dags att vända på det uttrycket och vända blicken mot Underkänsliga/lågkänsliga. Det är där problemet ligger mer egentligen.

    Känslor är ju vår mest naturliga kompass. Och min kompass säger mig att jag behöver bryta detta mönster. Jag vet att det finns fler som känner och upplever samma, man stöter på dom ibland, problemet är att många, inklusive jag själv ibland, inte vågar yttra oss om dessa saker, med rädsla för att behöva ta emot ännu mer skit. :(


    Egenföretagare, styr ditt arbete själv. Kan det var mer passande för dig?
  • Wed 6 Nov 2019 12:29
    #14
    sextiotalist skrev 2019-11-06 12:25:40 följande:

    Håller med. Men det kan behövas utbildning


    Självklart! Och idag finns ett stort utbud av utbildngar öppna för de flesta.
  • Wed 6 Nov 2019 12:46
    #20
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 12:33:14 följande:
    Ja absolut :) Det finns med i min framtidsplan. Det "problem" jag kan se på vägen dit, är att skaffa mig ett startkapital och då behöver jag arbeta "som vanligt", och när jag gör det, mår jag ju inte bra. Men som det ser ut nu är det väl "ända" vägen, tills man ser nya vägar öppna sig för en eller träffar människor som gjort annorlunda och kan vägleda/inspirera .:)
    Tyvärr är det så att vi får väldigt lite gratis här i livet. Vill vi ha något får vi ordna det själva och för det krävs det någon form av uppoffring.

    Vill vi ha mat får vi odla själva eller byta oss till osv.


  • Wed 6 Nov 2019 13:07
    #31
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 13:00:52 följande:

    Tycker det är intressant att du faktiskt väljer att vrida mina ord till din sanning, men det blir kanske lätt så i text. Och om du inte tog illa upp så visar du iaf raka motsatsen.


    Att du tycker det är struntprat är helt ok och får stå för dig, Jag vet inte vad ganska ung är för dig? Men jag skulle gissa att för de flesta så räknas jag knappast som ganska ung längre iaf.


    Jag och min partner är överens om att så fort möjlighet finns så blir jag hemmaförälder. Han ser det som en lika viktigt del som jag, för mig men främst för barnen! Att du sedan ser det som att jag låter någon annan betala för min nota är ju lika med att du inte värdesätter det viktiga arbete en hemmaförälder gör... Viktigare än någonting. Det är sorgligt.


    Det du pratar om sedan är också rätt PK att säga, förstår ju att du gillar när jag skriver så. Klart att det "bara" är att göra eftersom jag nu är så handlingskraftig. "Kan jag så kan du snacket". Jag känner att du inte tror på mig. Det handlar inte om vad jag presterar, utan det här handlar om vad som händer med mig när jag gör det. vet inte om du tycker att det är rätt att människor offrar sig själva i arbete för att förgöra sig själva? Jag försöker hitta likasinnade människor som känt eller känner likadant för att utbyta erfarenheter och hitta lösningar.


    Du är uppenbarligen inte en av dom som känner eller upplever det här så frågan är vad du gör här? 


     


    Men jag tror iaf att vi kan vara rörande överens om att vi inte har mer att säga till varandra? Tjipp tjopp.


    Har man svårt för lönearbete är din lösning inte dum. Att hitta någon där man byter tjänster med varandra, Den ena har ett jobb, drar in pengar till mat och bostad, den andra är hemma och sköter om hemmet mm. Nu är inte alla lika lyckligt lottade som du som har hittat någon som ställer upp på de villkoren.

    Är det något som hindrar att ni kör igång redan nu. Du blir hemmafru och din partner jobbar?
  • Wed 6 Nov 2019 13:09
    #33
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 13:06:06 följande:
    Känner med dig <3 Och förstår dig. Jag är inte heller gjord för denna värld, eller snarare denna påhittade värld vi lever i nu. Jag upplever att människor som du och jag generellt sett är mer "jordade/grundade" och därför har svårare att klara av sådant som faktiskt bara är påhitt. Förstår du hur jag menar då?
    Det finns hyfsat goda möjligheter att utesluta stora delar av denna värld och leva utan allt "påhittat".


  • Wed 6 Nov 2019 13:48
    #37
    Anonym (arbetsskygg av en anledning) skrev 2019-11-06 13:29:28 följande:

    Förstår precis hur du känner! Skulle kunna ha skrivit varje ord själv.

    Enda incitamenten att förvärvsarbeta är fattigdom, statusjakt och kreativ lust som jag ser det. De som har förmånen att få jobba med sina egna intressen är ju klart vinnarna och behöver förmodligen inte jobba så mycket eftersom de ofta tjänar mest av alla.

    Har själv bara funkat i samhället korta perioder. Varken klarat utbildningar eller arbetsliv, har därför inte funnit min plats eller mitt syfte. Tog mig lång tid att förstå att diagnoser, livslång ångest och kroniska hälsoproblem varit en starkt bidragande orsak, som försvårat det ytterligare, och gjort att jag varit arbetslös så långa perioder eller sjukskriven med katastrofal fattigdom och socialt utanförskap som resultat. Inget jag skulle rekommendera till någon.

    Att bli hemmafru har inte heller varit ett alternativ eftersom jag aldrig klarat relationer och kärlek någon längre tid. Skaffa barn har inte ens varit på kartan.

    Jag hade aldrig kunnat ha ett heltidsjobb eller ordinära arbetstider. Jag hade stupat direkt och förmodligen dött efter ganska kort tid av stressen och utmattningen.  Ifall samhället hade varit lite mer förlåtande och gett alternativa möjligheter hade jag utan tvekan kunnat göra mer än vad jag gör idag. Säkert kunnat bidra med olika saker, och troligen också mått bra av det. Men för att komma dit hade tolerans och flexibla arbetsgivare och synsätt krävts, med stor hänsyn och möjlighet att påverka.

    Det måste gå att försörja sig på olika sätt så inte stora grupper slås ut.

    Arbetslivet måste förändras i grunden och fördelas bättre. Förstår inte att vi harvar runt i dessa medeltida konstruktioner ännu idag när vi inte behöver det. Vi kan t o m printa pengar i överflöd som räcker till alla om politikerna bara vill. Släpp ekonomin fri och ge alla ett nystartsbidrag.

    REBOOTA SAMHÄLLET OCH MÄNSKLIGHETEN:)

    Vad hade behövts för att du skulle klara av försörjning och livet tror du?

    Vet ju att antibidragsklubben kommer att dra igång i denna tråden med sitt fula tryne och sina korsförhör. Orkar inte diskutera med såna människor längre eftersom de har noll empati för människor som inte är som dem eller klarar samhällshjulets alla krav.


    På många sätt har vi ett hyfsat samhälle idag. Det går att bli sjukskriven och på så sätt slippa jobba för att försörja sig. Det finns också möjligheter att få jobba mer anpassat, via Samhall t ex. Men ja, en del hamnar fel och kommer i kläm då systemet inte är perfekt.

    De allra flesta klarar dagens arbetsklimat och många väljer, trots möjligheten att gå ner i materiell standard, att jobba heltid. För många har det tagit lite tid och energi att hitta rätt, ett jobb som funkar tillräckligt bra.

    Ja, de flesta blir trötta och slitna av jobbet och om man fick välja skulle nog många gärna avstå från att jobba med bibehållen lön.

  • Wed 6 Nov 2019 14:01
    #39
    Anonym (Mm) skrev 2019-11-06 13:59:32 följande:
    Tänk att jag förstår precis. Allt känns tillgjort. Inget genuint i världen. Allt som faktiskt är viktigt räknas inte längre (familj och hälsa för att nämna några). Enkom det materiella. Allt handlar om status i cybervärlden.

    Har flera gånger funderat på i vilket tidsperiod jag hade mått som bäst? 100 år tillbaka, räcker nog knappast.

    Men då när livet var enklare. När man föddes för specifika uppgifter och mådde bra av att utföra dom. Eller något.
    Det finns hyfsade möjligheter att lämna det materiella och lägga fokus på familj och hälsa. Det går att i stor utsträckning leva i ett självförsörjande hushåll. Inget för den lata då det krävs mycket jobb.


  • Wed 6 Nov 2019 14:19
    #43
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 14:12:24 följande:

    Ja, tyvärr är det min partners nuvarande arbetssituation som inte gör det möjligt just nu. Men på sikt kommer vi se till att det blir så. Men fram till dess behöver jag hitta en hållbar lösning som inte tar kål på mig fullständigt.
    Trist att det inte går att ordna via din partner. 

    Skulle jobba deltid  byta jobb till något helt annat, börja plugga kunna var en lösning till din partner kan försörja dig ekonomiskt.

    Finns en del jobb, som inte är för den lata, som t ex bärplockning, snöskottning, skördearbete, där inkomsten mycket styrs av hur hårt man jobbar och man på så sätt kan gasa och broms själv.


  • Wed 6 Nov 2019 14:39
    #50
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 14:27:38 följande:

    Haha åh så jävla befriande att läsa det du skriver!  Tack! :D

    Jag håller så med dig och känner väldigt mycket med dig i det du skriver.. Och känner en sorg och stor vrede över vad du, jag och många andra behöver utstå för att man råkar tillhöra en "minoritet". iofs tror jag att vi är betydligt många fler men vi är så sönderanpassade att många inte märker av det och det hela går bara på repeat, för att det är så man ska göra.


    Och visst är det så. Pengar är påhittade siffror tryckta i ett stort universum. Det har inget värde om inte vi själva tillskriver det sådant.. Och det är verkligen så som du skriver, pengar skapas utifrån tomma intet. 
    Vi är mänskliga slavar som tror att vi måste förtjäna dessa siffror. Krävs verkligen en reboot på samhälle och mänsklighet. Där människor, på riktigt, inte bara i tomma ord, värderas högre än pengar.


    Som det ser ut behöver jag ju pengar för mitt boende och mat för min familj, grundläggande. Men även en slant för att kunna unna mig ett bio-besök nån gång i kvartalet vore ju önskvärt. Framförallt behöver jag gemenskap med likasinnade så vi tillsammans kan skapa det samhälle vi vill ha. Man är starkare tillsammans. Det kan vara svårt att hålla uppe sin egen känsla och vetskap när man möts av motsatsen för ofta... Det är vad jag behöver för att klara försörjning och livet..


    Vad behöver du?


    (Vi skippar antibidragsklubben, det hör inte hemma här ;) )


    Ett förslag:
    Du och din partner gör en budget, hur mycket pengar behöver ni få in ett år för att ha råd med det ni vill ha.

    Sen ser ni över inkomster, din partners lön, ev bidrag och kapitalinkomst mm. Hur mycket fattas sen? Hur ska du sen på lindrigast sätt få in dessa pengar. Behöver inte vara några jättesummor.

    Alternativt - Köp en lite gård på landet, odla egen potatis, ha några höns. På så sätt blir ni nästan självförsörjande på livsmedel. Din partner jobbar lagom mycket för att ni ska kunna köpa lite saker då och då, du är hemma och sköter gården.

    Är ni riktigt ambitiösa och har tillräckligt med mark skaffar ni får.
  • Thu 7 Nov 2019 08:09
    #90
    Anonym (Mm) skrev 2019-11-06 21:30:33 följande:
    Fast hur tänkte du där?

    Även om man skulle jobba hårt för att på sikt kunna vara självförsörjande av egen kraft, så är detta något som ändå styrs av lagar? Du är aldrig helt fri. Och för att komma dit behöver du uppfylla en hel del krav, right?

    Och eftersom det materiella är det som styr världen just nu så är det rätt svårt att koppla bort allt för att kunna ha en fungerande vardag. Och också för att inte misstas som en person som missunnar sina barn det som krävs, för att en annan ska sträva efter något som egentligen är omöjligt?
    Självklart blir det krav och regler även som egenförsörjande jordbrukare. Men du kommer vara betydligt friare än på ett vanligt 8-17 jobb med kunder, kollegor, chef mm. Du kan på ett helt annat sätt styra din tid själv.

    Men du måste lyckas koppla bort det materiella. Inte känna krav på att ha mobil, nya kläder, resor, filmkanaler, bil mm. Men en fungerande vardag kan man få till, det hade folk för 100 år sedan. En krävande vardag som saknade många av dagen materiella fördelar och krav.


  • Thu 7 Nov 2019 09:05
    #97
    Anonym (Bea) skrev 2019-11-06 20:26:01 följande:

    Jag känner likadant och startade därför en egen firma. Jag jobbar nog heltid eller mer än heltid nu, men jag bestämmer mina egna arbetstider, kan gå ifrån för att slänga in en tvätt eller förbereda middag, kan oftast ta sovmorgon eller sova på eftermiddagen om jag är jättetrött, behöver inte ta semesterdagar om jag ska till tandläkaren, bilprovningen eller veterinären och kan också bestämma hur stressigt jag vill ha det.
    Jag kan inte tänka mig något annat, men man får se till att antingen ha en partner som kan försörja en i början eller sparkapital för det kan ta tid innan ekonomin rullar på. Den måste man för övrigt ha stenkoll på också.


    Jättebra att du insett problemet och tagit ansvar för din situation och löst det på ett sätt som funkar för dig.

    Tror fler borde göra som du, när jobbet inte funkar hitta en annan lösning. 
  • Thu 7 Nov 2019 11:33
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 12:38:29 följande:

     


    Det var nog förvisso inte så få decennier, men allt är ju relativt och beroende på hur man ser det. Jag tror och hoppas på att få se mer hemmaföräldrar framöver. För en hållbar framtid med människor som mår bra <3


    Absolut var arbetslivet hårt på många sätt då! Men den psykiska pressen och att leva upp till något slags robotideal fanns inte.


    Robotidealet var nog större förut. betydligt fler jobb än idag var att utföra en repetitiv handling på så kort tid som möjligt. Det fanns en hel yrkesgrupp vars jobb det var att tidsätta olika manuella arbetsmoment som sen skulle utgöra underlag för hur mycket varje anställd skulle göra.

    Väldigt många fler jobb var också på rakt ackord, du fick betald för hur många strumpor du sydde, hur många fiskar du rensade och hur många kugghjul du slipade osv.


  • Thu 7 Nov 2019 12:32
    Anonym (Mm) skrev 2019-11-07 12:24:55 följande:
    Det är just det. Det ÄR inte enkelt. För du är inte ensam om att ta det beslutet.

    Och även som 'barnlös' så bör man ha rätt till att besluta om sin egna arbetstid. Man kan vara trött även om man inte har barn.

    Jag brukar tänka att sömnen är det som ger vila från livet. Det handlar sällan om att "ladda batterierna", för dom är tomma 24/7, oavsett hur mycket man sover. Jag känner med dig.
    Nej, du har ingen absolut rätt att alltid bestämma din egen arbetstid. Du ingår ett avtal med en arbetsgivare där ni är överens om vilka regler som gäller. Den möjlighet du har är att säga nej till överenskommelsen, inte i efterhand ensidigt ändra reglerna så de passar dig.

    Ja, det innebär kompromisser, du kanske kan få arbetstider som passar dig men i övrigt tråkigt jobb. Eller så får du låsta arbetstider men mycket pengar och kul jobb.

    Som slutalternativ har du att helt skippa arbetsgivare och försöka få mat och husrum på annat sätt, genom eget företag, en partner som försörjer dig eller genom att vara självförsörjande.
  • Thu 7 Nov 2019 13:25

    Om man vill diskutera med de som har en annan syn på egenförsörjning, jobb odyl så sök på medborgarlön

  • Thu 7 Nov 2019 14:14
    Anonym (Mm) skrev 2019-11-07 14:06:27 följande:
    Men ändå växer inte dessa chanser på träd?

    För att få en chans att ha ett övertag i arbetslivet där det kommer till exempelvis arbetstider så måste du oftast ge något i gengäld. Eller helt sonika att du haft bra kontakter eller en vettig chef som ser till sina anställdas bästa, utan att förvänta sig världen tillbaka.

    En chef anställer folk för arbete. Dom anställer inte personer som gärna vill arbeta så lite som möjligt och antagligen prestera därefter.

    Det är nog aldrig en sk "högkänslig" person skriver i sitt CV, "Önskar jobba ca 30 procent, eller vad kroppen/ huvudet klarar av just då. Kan ev behöva många dagars vila mellan passen för att orka med livet".

    För att kunna faktiskt FÅ den chansen, lär du vara sjukskriven och kanske arbetsträna. Eller liknande.

    Detta gäller såklart inte om du har en hög utbildning och kan ta ett jobb som inte kräver så mycket av dig. Men för att komma dit då?
    Nej, chanser växer inte på träd och ibland måste man offra lite för att få något. Kanske ha ett slitigt jobb ett tag eller leva på CSN för att utbilda sig.

    Men om man inte trivs med sitt nuvarande jobb får man överväga sin alternativ, vad kan jag ändra på, hur gör jag det, är det värt det? Kanske det finns annat jag kan göra för att må bättre.


  • Thu 7 Nov 2019 14:26
    Bjoer skrev 2019-11-07 14:19:22 följande:
    Fast svaret var riktat så som om jag pratade om informationssamhället. Det gjorde jag inte.

    Det jag pratade om var alltså inte mobiler, serier och annat digitalt. Utan vardagliga beslut.

    - Jag behöver olivolja, det finns 10 olika märken och varianter. Vilka är miljövänliga? Vilka har bra arbetsvilkor för sina bönder? Var kommer den ifrån? Använder de återanvänt glas i flaskan?

    - Vilka fonder ska jag spara i? Vilka går bra, vilka går dåligt? Vilka är etiska? Behöver jag kolla upp alla företag?

    - Jag behöver kläder. Använder den här kedjan barnarbete? Är färgningen är kläderna miljövänlig? Hur hanterar de sina utsläpp?

    - Jag behöver sätta mitt barn i en skola/på dagis. Har de utbildad personal? Rätt pedagogik? Använder de vetenskapligt bekräftade metoder?

    - Jag behöver ett par nya hörlurar. Vilka är bäst? Har de bra bas? Är de prisvärda? Klarar de trådlös uppkoppling? Går de sönder ofta?

    - Jag är stressad och behöver koppla av. Vilken metod fungerar? Meditation? Mindfullness? Kampsport? Är klubben bra, ansvarsfull?

    - Jag vill ge något till välgörenhet. Är organisationen bra? Hur mycket pengar går till de behövande och hur mycket går till organisationen i sig? Använder de olagliga metoder för sina protester (om de har några)? Är deras metoder effektiva?

    Etc. etc. etc. Det här är bara några exempel på vardagliga beslut. Sen finns det massor med annat som man "bör" vara informerad om. Livet idag är helt enkelt mycket mer komplicerat och har högre kvar på att invånarna är informerade. Att man dessutom spammas med reklam och desinformation vart man än går, så man måste sålla mellan det som är äkta och det som är falskt, källgranska och vara kritisk i allt gör inte saken lättare.

    Kolla gärna på "The Paradox of Choice", ett 19 minuter långt TED Talk av Barr Schwarz som ligger lite på ämnet.

    https://www.ted.com/talks/barry_schwartz_on_the_paradox_of_choice?language=en
    Håller delvis med men det gäller att utveckla egna strategier som förenklar, t ex böra köpa Coop blåvita varor, inga fonder, ta närmaste dagiset, gör som min man/fru/religiösa ledare säger. Inse att visa beslut är viktiga medans andra är skit samma.

    .


  • Thu 7 Nov 2019 14:35
    Anonym (f) skrev 2019-11-07 14:28:25 följande:
    I mitt fall har jag ett funktionshinder och hade behövt förlängd studietid vilket jag inte fick godkänt av csn. Så då innebär det heltidsjobb och heltidsstudier samtidigt, något jag inte tror alla klarar. 

    Jag kan inte få mer csn och jag klarar inte arbete, familjeliv och studier samtidigt.

    Kanske jag är ett särskilt fall, men jag tror det finns många som jag.
    Så ditt liv är helt fixerat och utstakat för lång tid framåt? Du kan inte påverka jobb, bostadsort, partner mm? Skulle du kunna släppa allt och åka till Australien för att skörda frukt?

    Jag tror det finns många som inte trivs med sin livssituation men inte är beredda att ge upp saker, offra något för att få en bättre situation, ändra levnadsmönster, chansa. Om du tillhör den gruppen kan jag inte svara på. Det finns en liten grupp som sitter mer eller mindre fast, ofta beror det på sjukdom eller liknande.


  • Thu 7 Nov 2019 15:57
    Anonym (Bea) skrev 2019-11-07 15:44:03 följande:
    Det är väldigt många yrken där "gå ner i arbetstid" betyder göra samma jobb fast på kortare tid och med lägre lön, vilket inte direkt är någon vinst. Det finns inte en chans att jag skulle bli av med 20% av min arbetsbörda om jag hade bett om lägre tjänstgöringsgrad på mitt förra jobb.
    Sitter man i den situationen får man kanske fundera, är detta jobb på heltid värt det eller ska jag byta. Vet många som har bytt jobb just pga att arbetssituationen inte var värt det. Kunde vara bra betalt, bra kollegor med att jobba fyrskift funkade inte.


Svar på tråden Arbetslivet passar inte mig