Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 12:59:44 följande:
Tycker det är intressant att du faktiskt väljer att vrida mina ord till din sanning, men det blir kanske lätt så i text. Och om du inte tog illa upp så visar du iaf raka motsatsen.
Att du tycker det är struntprat är helt ok och får stå för dig, Jag vet inte vad ganska ung är för dig? Men jag skulle gissa att för de flesta så räknas jag knappast som ganska ung längre iaf.
Jag och min partner är överens om att så fort möjlighet finns så blir jag hemmaförälder. Han ser det som en lika viktigt del som jag, för mig men främst för barnen! Att du sedan ser det som att jag låter någon annan betala för min nota är ju lika med att du inte värdesätter det viktiga arbete en hemmaförälder gör... Viktigare än någonting. Det är sorgligt.
Det du pratar om sedan är också rätt PK att säga, förstår ju att du gillar när jag skriver så. Klart att det "bara" är att göra eftersom jag nu är så handlingskraftig. "Kan jag så kan du snacket". Jag känner att du inte tror på mig. Det handlar inte om vad jag presterar, utan det här handlar om vad som händer med mig när jag gör det. vet inte om du tycker att det är rätt att människor offrar sig själva i arbete för att förgöra sig själva? Jag försöker hitta likasinnade människor som känt eller känner likadant för att utbyta erfarenheter och hitta lösningar.
Du är uppenbarligen inte en av dom som känner eller upplever det här så frågan är vad du gör här?
Men jag tror iaf att vi kan vara rörande överens om att vi inte har mer att säga till varandra? Tjipp tjopp.
Men ärligt talat. PK...? Vad har det med saken att göra annat än att det är nedlåtande?
Jag tror absolut att du känt dig förstörd på de jobb du testat. Som respons väljer du att döma ut hela det så kallade systemet och se ned på de hjärntvättade och underkänsliga löneslavarna. Det är den arrogansen jag reagerar på.
Det finns otroligt många människor som väljer sin egen väg och skapar en vardag som funkar för dem. De flesta genom att vara sin egen, ofta ihop med ett downsize:at liv. Jag körde själv eget företag under en period då det krävdes extra flexibilitet för min egen skull och för min familjs skull. Jag har aldrig jobbat så lite då. Det krävs så klart att man hittat sina styrkor och intressen och kan omsätta dem i något folk vill ha. Jag har en vän som varit forskare, nu bor hon på landet med tre barn, har får och bin och jobbar i knappt halvtid som egen konsult (men med ett högt timpris tack vare hennes ovanliga kompetens). Men för att komma dit måste man så klart se möjligheterna i det så kallade systemet och inte bara tro att man är så speciell att man helt kan stå utanför.