• Anonym (Inte lat!)

    Arbetslivet passar inte mig

    Hej!


    Jag hittade en gammal tråd av en som inte känner att hen kunde/ville/orkade arbeta. Att hen provat olika arbeten och olika anställningsformer, olika tider på dygnet etc. Men inte funnit sin plats utan hatar att arbeta.


    Jag känner lite likadant. Jag är inte gjord för detta samhälle och denna arbetskultur som skapats. Hela jag känner att detta är fel och jag mår dåligt av det. Jag trivs allra bäst hemma och mår bäst där. Jag är ingen ensamvarg utan är snarare ganska social, däremot trivs jag med att vara själv också. Jag mår på riktigt dåligt av att arbeta och det krävs så otroligt mycket energi av mig att göra det och när jag gör det så orkar jag ingenting annat och behöver mycket återhämtning, vilket betyder att all kraft och energi läggs på jobb och sedan finns ingenting kvar av mig..


    Det handlar inte om att jag är lat. Tvärtom! Jag vill så himla mycket men klarar det inte. Min dröm är att vara hemmafru och hemma med barn (en viktigare "uppgift" kan jag inte tänka mig), och att starta eget någon gång, vara min egen chef. Det ställs så orimligt höga och konstiga krav i dag och jag upplever att få vara människa är ingenting som räknas, knappt ens i andra hand.


    Man förväntas att ställa upp när och hur som helst och man ses bara som en produkt och inget annat, och gör man inte det möts man med kalla handen. Hela tiden krav på att leverera men det finns inget motsvarande krav på att chefen/arbetsplatsen ska leverera, det är väl jävligt märkligt?. Jag klarar inte det här och känner samtidigt en stor jävla stress och press ändå eftersom jag behöver pengar.


    Hur svårt är det egentligen för vad som verkar vara majoriteten av detta (hjärntvättade) samhälle att förstå att vi fungerar olika och har olika behov? Att alla inte är gjorda för detta klimatet. Ni som känner likadant, hur har ni gjort?

  • Svar på tråden Arbetslivet passar inte mig
  • Jemp
    Anonym (trött på allt) skrev 2019-11-07 05:22:35 följande:

    Som timvikarie vet man aldrig när man får jobba, man kan inte planera något och måste hela tiden lever i ångest, det är värre en heltid, och restauranger är allmän kända för att vara dåliga arbetsplatser. Chefer som trakasserar och utnyttar sina anställda.


    Måste tyvärr hålla med dig. Det handlade om huruvida det finns deltidsjobb eller inte, inte bästa arbetsmiljön.

    Finns dock en hel del vikarietjänster också där du inte måste vara standby dagligen utan själv bokar in när du vill jobba, eller andra jobb där du kan välja enskilda pass.
  • Anonym (f)

    Jag är sjukskriven just nu, har försökt utbilda mig till något som passar mig bättre och där jag tjänar bättre. Tvivlar dock på att jag där klarar av ett heltidsjobb heller, och vill man arbeta deltid så är det inte alltid en möjlighet. Särskilt inte för mig som är ensamstående förälder i en storstad, och inom ett yrke som oftast kräver att man bor så då konkurrensen om jobben är rätt stor. Att välja ett annat yrke fungerar inte heller då jag klarar ännu sämre av kraven när jag inte gillar det jag arbetar med.

    Jag vet inte hur man löser det i längden.

  • riboflavin
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 12:46:40 följande:

    Jag håller inte med dig men det är väl ganska uppenbart. Det låter jätteskönt att du sluppit uppleva detta jag pratar om, då förstår jag att du inte heller känner samma sak som jag, och dessutom så är vi ju två olika individer, men olika förutsättningar och behov.

    Det dina vänner gör som du pratar om, låter som en hållbar framtid! Inspirerande, och även om de lägger ner mer tid än 8 timmar per dag, behöver inte känslan vara att man gör det. Eftersom du gör det av fri vilja och handlar inte om att prestera för någon annan eller ett företag vars största mål är att bli störst och rikast.. 

     

    Vad har du gjort när du gjort annat än vanliga lönejobb? :)


    Lite allt möjligt genom åren. Långvandring/paddling över sommarhalvåret, bott i min farbrors jakthydda vintertid, bott i båt och seglat runt lite överallt (mer eller mindre enbart kostnader för mat). Varit gårdskarl och bytt mat och boende mot att täcka upp jobbet på gården. Volontärarbetat i utbyte mot mat och husrum.

    Hjälpte en period en mäklare i sydeuropa att översätta annonser, fick bo i tomma hus de planerade att sälja samt äta gratis hos hans mamma. Frilansat lite som dykinstruktör. Hängt på som "guide" när dykklubbar åkt på olika live aboard-resor i länder där det är att föredra att ha en person med kännedom om området (då fått resa och mat sponsrat). Varit extra besättning på några långseglatser, räddat några långseglare som tagit sig vatten över huvudet och antingen hjälpt dem slutföra eller helt sonika skickat dem på ett plan och fixat hem båten åt dem.

    Numera har jag ett jobba jag gillar här hemma i Sverige (hoppat runt lite bland olika arbetsgivare) och en egen verksamhet vid sidan av. Om jag tröttnar så vet jag att jag klarar mig ändå.
    Vid god typografi ska horungar inte förekomma.
  • Anonym (f)
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 12:21:29 följande:

    Ja, och frågan är ju då, hur man ska finansiera det? Problemet för mig är inte att jobba i sig, problemet är väl att den modell som arbetslivet har gör slut på mig och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har provat allt jag kunnat komma på. Jag känner sådan jäkla stress hela tiden av arbete "där ute". Det kan även vara arbete som jag egentligen tycker är ganska kul och trivsamt, men det tar lik förbannat all min energi och ork.


    Sjukt också att "heltid" ska ses som en norm... Varför?


    Jag är dessutom s.k. högkänslig, Men jag tycker det är dags att vända på det uttrycket och vända blicken mot Underkänsliga/lågkänsliga. Det är där problemet ligger mer egentligen.


    Känslor är ju vår mest naturliga kompass. Och min kompass säger mig att jag behöver bryta detta mönster. Jag vet att det finns fler som känner och upplever samma, man stöter på dom ibland, problemet är att många, inklusive jag själv ibland, inte vågar yttra oss om dessa saker, med rädsla för att behöva ta emot ännu mer skit. :(


    Norm- för att någon tjänar pengar på det.
  • Anonym (f)
    riboflavin skrev 2019-11-06 12:25:59 följande:
    "Dagens arbetskultur" är nog den vettigaste någonsin, vår tid betalas bättre än någonsin (Tack fackföreningarna!) och vi jobbar mindre än någonsin förr. Jag har faktiskt inte upplevt det du beskriver, där alla förväntas följa samma mall. Jag har "off the grid-vänner" som lever nästan helt av det de kan odla själva, som har mycket låga faktiska inkomster. De verkar nöjda, men jag som utomstående ser ju vilka uppoffringar de gör för sin livsstil. Inga 8 h "arbetsdagar "där inte utan snarare 12 h/dag året runt i snitt, där 16 h under odlingssäsong och skörd inte är ovanligt.

    De saknar fordon, cyklar med sina barn till skolan, lappat och lagar kläder de själva tillverkat. Är man beredd att offra mycket av vad man idag ser som självklart så kan man leva utan att springa i ekorrhjulet.

    Jag har som jag skrev ovan i omgångar skippat just vanliga lönejobb och gjort annat, det har aldrig ifrågasatts.
    Har du kommunal som fackförbund?
  • New  Dawn
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 14:27:38 följande:

    Haha åh så jävla befriande att läsa det du skriver!  Tack! :D

    Jag håller så med dig och känner väldigt mycket med dig i det du skriver.. Och känner en sorg och stor vrede över vad du, jag och många andra behöver utstå för att man råkar tillhöra en "minoritet". iofs tror jag att vi är betydligt många fler men vi är så sönderanpassade att många inte märker av det och det hela går bara på repeat, för att det är så man ska göra.

    Och visst är det så. Pengar är påhittade siffror tryckta i ett stort universum. Det har inget värde om inte vi själva tillskriver det sådant.. Och det är verkligen så som du skriver, pengar skapas utifrån tomma intet. 

    Vi är mänskliga slavar som tror att vi måste förtjäna dessa siffror. Krävs verkligen en reboot på samhälle och mänsklighet. Där människor, på riktigt, inte bara i tomma ord, värderas högre än pengar.

    Som det ser ut behöver jag ju pengar för mitt boende och mat för min familj, grundläggande. Men även en slant för att kunna unna mig ett bio-besök nån gång i kvartalet vore ju önskvärt. Framförallt behöver jag gemenskap med likasinnade så vi tillsammans kan skapa det samhälle vi vill ha. Man är starkare tillsammans. Det kan vara svårt att hålla uppe sin egen känsla och vetskap när man möts av motsatsen för ofta... Det är vad jag behöver för att klara försörjning och livet..

    Vad behöver du?

    (Vi skippar antibidragsklubben, det hör inte hemma här ;) )


    Oj oj oj.... Vilken fantasivärld du lever i, vilken bubbla.

    Du skriver : citat *Pengar är påhittade siffror tryckta i ett stort universum. Det har inget värde om inte vi själva tillskriver det sådant.. Och det är verkligen så som du skriver, pengar skapas utifrån tomma intet. 

    Vi är mänskliga slavar som tror att vi måste förtjäna dessa siffror. * slut citat.

    Sedan skriver du ändå att du vill ha ett boende och mat och just det kostar pengar. Det är exakt dessa saker jag arbetar för att få pengar till och jag bor enkelt.

    Du kanske har ett visst intresse i att kunna köpa mat i affärer. Kanske behöver du nyttja el, vägar, sjukvård, läkemedel, skola, eller mat från lantbruk. Du kanske ibland behöver utnyttja internet och telefon och för att möjliggöra detta krävs utbyggda nät.

    Massor av de saker du använder, tex tvättmaskin, behöver tillverkas och Allt kostar pengar, men det kanske inte spelar någon roll om vi andra får dra in pengar för det. Du verkar tro att vi inte blir trötta. Klart vi också blir trötta, ibland skittrötta, men så är livet.
    Anyone can hate. It costs to love.
  • Anonym (f)
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 12:38:29 följande:

     


    Det var nog förvisso inte så få decennier, men allt är ju relativt och beroende på hur man ser det. Jag tror och hoppas på att få se mer hemmaföräldrar framöver. För en hållbar framtid med människor som mår bra <3


    Absolut var arbetslivet hårt på många sätt då! Men den psykiska pressen och att leva upp till något slags robotideal fanns inte.


    Det var nog skit på många sätt då också. De som inte klarade det svalt ihjäl eller tvingades.

    Så bara andra metoder.
  • Jemp

    Innan pengar fanns var det byteshandel med varor. Få kläder i utbyte mot mjöl/korn du odlat (=arbete) själv. Få boende i utbyte mot jobb på gården. Osv. Saker var inte gratis bara för att pengar inte var tryckta.

  • Kjell2
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 12:38:29 följande:

     


    Det var nog förvisso inte så få decennier, men allt är ju relativt och beroende på hur man ser det. Jag tror och hoppas på att få se mer hemmaföräldrar framöver. För en hållbar framtid med människor som mår bra <3


    Absolut var arbetslivet hårt på många sätt då! Men den psykiska pressen och att leva upp till något slags robotideal fanns inte.


    Robotidealet var nog större förut. betydligt fler jobb än idag var att utföra en repetitiv handling på så kort tid som möjligt. Det fanns en hel yrkesgrupp vars jobb det var att tidsätta olika manuella arbetsmoment som sen skulle utgöra underlag för hur mycket varje anställd skulle göra.

    Väldigt många fler jobb var också på rakt ackord, du fick betald för hur många strumpor du sydde, hur många fiskar du rensade och hur många kugghjul du slipade osv.


  • Bjoer
    hammarhajen skrev 2019-11-07 05:52:17 följande:
    Men man blir ju oftast inte utbränd för att ,man har barn eller dammsuger oftast hemma. Man blir utbränd av hur man tänker, känner och reagerar runt det man gör. Och även kvinnor utan barn tänker, känner och reagerar. Att vara arbetslös eller ofritvilligt barnlös stressar mycket MER än att byta flest blöjor. Att GÖRA saker är normalt. Att OROA sig för att man gör saker är inte lika hälsosamt. Stress är en inre känsla.

    Kvinnor idag må dubbelarbeta, men livet är ÄNDÅ lättare idag än för några generationer sedan. Vi har semester, VAB, får vara hemma när vi själva är sjuka, har tvättmasikin, dammsugare, kan äta halvfabrikat och till och med få maten hemkörd. 

    Däremot har vi en SYN på livet som som inte är sund. Bara läs i tråden. Att vara "trött" efter en arbetsdag är inte längre normalt, utan man ser det som sjukligt. Och då blir man såklart stressad över att man är "svag och sjuk", fast tröttheten är helt normal. Kvinnor säger nästan till andra kvinnor att de föräntas bli sjuka av att "dubbelarbeta" med hem och förvärvsarbete, istället för att acceptera att livet ibland gör att man blir trött. Tror det är skillnaden, de flesta män säger inte till varandra att de är "utbrända" när barnet haft feber och skrikit ett par nätter. 

    Istället för att i perioder lägga sig 20.00 med barnen (och acceptera livet som det är och ta ansvar) är man ändå uppe till 23.30 och skyller på "utbrändhet" när klockan ringer 06.00 och man är trött. Nej, man har sovit för lite. Och nej, "samhället" tvingar ingen att ha diskat innan man lägger sig. "Samhället" tvingar ingen att följa Bonde söker fru eller vaka vaken och läsa i radhusområdets Facebookgrupp. "Samhället" tvingar ingen att gå på Lekland eller varenda barnkalas om man inte vill eller tycker att det är jobbigt med intryck. 

    Absolut finns "riktig" utbrändhet, vill jag bara ha sagt. Men det egna ansvaret och synen på hur livet "borde vara" har spårat ur en del, tycker jag..

    Fler som skrivit om hur synd det är om kvinnor har ju skrivit i tråden vid en tidpunkt då folk som sköter sina arbeten sover eller försöker sova. Tror inte många terapeuter eller stressexperter uppmanar sina patienter att skriva på en skärm mitt i natten, om ämnen om hur synd det är om dem..
    Jag tror du har missat lite hur samhället har förändrats och varför folk är mer utbrända idag. Det har inte med vår syn på vad som är normalt att göra, det har med antalet ansvarsområden som varje person nu har jämfört med tidigare. Antalet beslut som måste tas, antalet system man måste sätta sig in i och antalet konsekvenser man måste informera sig om. Som Andrev Walden så bra formulerade det i en ledare i DN för nån månad sen "Det är inte markservicen som värker i mig, det är inte disken, tvätten, hämtningarna och lämningarna, det är de informerade valens tusen nålstick." När jag är trött idag är det inte i kroppen, det är i psyket. Livet idag är fysikt lättare med mentalt mycket, mycket mer komplicerat.

    https://www.dn.se/ledare/andrev-walden-din-trotthet-kan-vara-dold-sjukdom-eller-bara-ett-orimligt-normaltillstand
Svar på tråden Arbetslivet passar inte mig