• Anonym (Inte lat!)

    Arbetslivet passar inte mig

    Hej!


    Jag hittade en gammal tråd av en som inte känner att hen kunde/ville/orkade arbeta. Att hen provat olika arbeten och olika anställningsformer, olika tider på dygnet etc. Men inte funnit sin plats utan hatar att arbeta.


    Jag känner lite likadant. Jag är inte gjord för detta samhälle och denna arbetskultur som skapats. Hela jag känner att detta är fel och jag mår dåligt av det. Jag trivs allra bäst hemma och mår bäst där. Jag är ingen ensamvarg utan är snarare ganska social, däremot trivs jag med att vara själv också. Jag mår på riktigt dåligt av att arbeta och det krävs så otroligt mycket energi av mig att göra det och när jag gör det så orkar jag ingenting annat och behöver mycket återhämtning, vilket betyder att all kraft och energi läggs på jobb och sedan finns ingenting kvar av mig..


    Det handlar inte om att jag är lat. Tvärtom! Jag vill så himla mycket men klarar det inte. Min dröm är att vara hemmafru och hemma med barn (en viktigare "uppgift" kan jag inte tänka mig), och att starta eget någon gång, vara min egen chef. Det ställs så orimligt höga och konstiga krav i dag och jag upplever att få vara människa är ingenting som räknas, knappt ens i andra hand.


    Man förväntas att ställa upp när och hur som helst och man ses bara som en produkt och inget annat, och gör man inte det möts man med kalla handen. Hela tiden krav på att leverera men det finns inget motsvarande krav på att chefen/arbetsplatsen ska leverera, det är väl jävligt märkligt?. Jag klarar inte det här och känner samtidigt en stor jävla stress och press ändå eftersom jag behöver pengar.


    Hur svårt är det egentligen för vad som verkar vara majoriteten av detta (hjärntvättade) samhälle att förstå att vi fungerar olika och har olika behov? Att alla inte är gjorda för detta klimatet. Ni som känner likadant, hur har ni gjort?

  • Svar på tråden Arbetslivet passar inte mig
  • Anonym (Mm)
    pyssel skrev 2019-11-09 06:48:23 följande:

    Nej, HSP är en teori. En ganska kritiserad sådan och med väldigt intressanta smittoeffekter.


    Är borderline också en teori?
  • Anonym (suck!)
    Anonym (Mm) skrev 2019-11-09 08:14:43 följande:
    Skulle det vara något ovanligt? Men ja, dom är väldigt enkla.
    Ja, i alla fall mindre barn brukar kräva mycket uppmärksamhet och ha svårt för att acceptera att föräldrarna vill bli lämnade i fred.
  • Anonym (Jobb för alla)

    Jag tror verkligen att det finns jobb som passar alla. Vissa har bara svårare att hitta ett som passar. Särskilt nu när enklare arbeten försvinner. Och vissa har svårare att få jobb pga hur anställnlngsförfaranden är utformade.

    Sen att det är tufft att jobba heltid för vissa är en annan sak tycler jag. Man har olika nivåer av energi tror jag.

    Jag tror också att många inte på riktigt tänkt efter vad för jobb de skulle trivas med.

    T ex diagnosen utmattning (eller vad den heter) finns inte i mänga europeiska länder. En kollega till mig som är psykolog sa att när han möter kollegor från de länderna (han har nämnt t ex England) och pratar om fenomenet ?utmattning? eller ?utmattningsdepression? så är de helt frågande och säger: Varför gör en personen något åt sin situation istället för att bli sjukskriven?? Byta jobb, jobba mindre, skilja sig, flytta, ändra levnadsvanor...ja ni fattar.

    Har vi för höga krav på oss att tjäna pengar i Sverige eller varför finns inte fenomenet i hela Europa?

  • Anonym (suck!)
    Winnerwoman82 skrev 2019-11-08 21:28:20 följande:

    Samhället är svårt att leva i. Det passar inte alla och det är därför vi har förtidspensionärer.


    Förtidspensionär bli man på grund av sjukdom eller funktionshinder, inte för att man som ts hatar att arbeta.
  • Anonym (Mm)
    Anonym (suck!) skrev 2019-11-09 09:09:34 följande:

    Ja, i alla fall mindre barn brukar kräva mycket uppmärksamhet och ha svårt för att acceptera att föräldrarna vill bli lämnade i fred.


    Precis som det ska vara. Men mina är tonåringar, eller på gränsen. Sen är jag heller inte själv vuxen i hushållet, vilket ger mig mer möjligheter att få vara ifred de gånger jag känner att det behövs.
  • Anonym (Mm)
    Anonym (Jobb för alla) skrev 2019-11-09 09:11:03 följande:

    Jag tror verkligen att det finns jobb som passar alla. Vissa har bara svårare att hitta ett som passar. Särskilt nu när enklare arbeten försvinner. Och vissa har svårare att få jobb pga hur anställnlngsförfaranden är utformade.

    Sen att det är tufft att jobba heltid för vissa är en annan sak tycler jag. Man har olika nivåer av energi tror jag.

    Jag tror också att många inte på riktigt tänkt efter vad för jobb de skulle trivas med.

    T ex diagnosen utmattning (eller vad den heter) finns inte i mänga europeiska länder. En kollega till mig som är psykolog sa att när han möter kollegor från de länderna (han har nämnt t ex England) och pratar om fenomenet ?utmattning? eller ?utmattningsdepression? så är de helt frågande och säger: Varför gör en personen något åt sin situation istället för att bli sjukskriven?? Byta jobb, jobba mindre, skilja sig, flytta, ändra levnadsvanor...ja ni fattar.

    Har vi för höga krav på oss att tjäna pengar i Sverige eller varför finns inte fenomenet i hela Europa?


    Jag är helt på din tråd. Jag är också rätt övertygad om att alla nog kan ha ett arbete som kan passa dom, oavsett krav, önskningar eller behov.

    Men problemet är ju att komma dit. Att få en chans att finna det arbete man kan leva med. Alla har inte den möjligheten och det är väl där det skärvar.

    Även fast du själv vet vägen dit, så är du sällan ensam beslutstagare. Det ligger oftast på någon annan, en chef, myndighet eller dylikt.
  • Anonym (678)
    Anonym (Jobb för alla) skrev 2019-11-09 09:11:03 följande:

    Jag tror verkligen att det finns jobb som passar alla. Vissa har bara svårare att hitta ett som passar. Särskilt nu när enklare arbeten försvinner. Och vissa har svårare att få jobb pga hur anställnlngsförfaranden är utformade.

    Sen att det är tufft att jobba heltid för vissa är en annan sak tycler jag. Man har olika nivåer av energi tror jag.

    Jag tror också att många inte på riktigt tänkt efter vad för jobb de skulle trivas med.

    T ex diagnosen utmattning (eller vad den heter) finns inte i mänga europeiska länder. En kollega till mig som är psykolog sa att när han möter kollegor från de länderna (han har nämnt t ex England) och pratar om fenomenet ?utmattning? eller ?utmattningsdepression? så är de helt frågande och säger: Varför gör en personen något åt sin situation istället för att bli sjukskriven?? Byta jobb, jobba mindre, skilja sig, flytta, ändra levnadsvanor...ja ni fattar.

    Har vi för höga krav på oss att tjäna pengar i Sverige eller varför finns inte fenomenet i hela Europa?


    Jag upplever att attityden är sån i Sverige. Jag har ADD och lite olika svårigheter. Ofta börjar jag må dåligt när utmaningarna på jobbet uteblir och saker blir rutin. Jag har då flera gånger fått höra att jag kanske borde sjukskriva mig. Om man mår dåligt på jobbet så är den naturliga lösningen inte att söka annat jobb, utan att sjukskriva sig. Hur ska man som mentalt nedsatt värja sig mot sånt? Varför uppmuntras man inte att byta miljö mer? Om man mår dåligt främst av kraven hemma (vilket är fallet för en av mina bästa vänner) så är verkar lösningen vara att bli sjukskriven från jobbet, inga råd eller hjälp kring att förändra sin situation där heller.

    Jag har varje gång blivit arg över rekommendationerna från läkare och istället byter jag jobb, eller försöker förändra min situation när jag upplever att jag hamnat i slentrian. Men jag förstår att den som mår dåligt lätt hamnar där och tar den "enkla vägen" när ingen ifrågasätter och säger ifrån. Här har nog samhället en roll också, det ses som ren idioti att byta bort ett fast jobb, oavsett mående, den fasta anställningen är en helig graal. Min sambo är just nu i startgroparna för att byta jobb, han mår dåligt över teamets dynamik och den skeva ansvarsfördelningen. Precis samma situation som sin föregångare. Arbetsgivaren köpte till slut ut honom (efter 4 års sjukskrivning) men gjorde inga ändringar i övrigt. Och trots att min sambo sagt ifrån länge hönder inget. Folk är som ufon och ifrågasätter hans val "Va?! Ska du sluta på en fast anställning". Helt chockade liksom. Men han inser ju att en sjukskrivning från den situationen inte skulle göra ett skit.

    Kort och gott så är Sverige det enda landet där man KAN göra så utan att bli ifrågasatt.
  • Anonym (f)
    pyssel skrev 2019-11-08 18:59:44 följande:
    Visst är det så, människor har olika grad av sårbarhet och motståndskraft. Vad som är "fult" att säga är att det OCKSÅ finns människor med olika attityder och inställning till egen försörjning, mående och ork.
    Det gör det säkert.

    I mitt fall slutade kraven med psykos dock. Där ifrågasätter jag lite om samhället ställt rimliga krav, då jag tappade bort ett helt år bara pga att jag medicinerades starkt för att klara av att jobba, trots att jag visste att det inte skulle gå väl och uttryckte detta om och om igen under 2 år, tills detta alltså hände.
  • Bjoer
    hammarhajen skrev 2019-11-08 19:14:46 följande:
    Vaa? Jag förstår inte riktigt? Lite osammanhängande skrivet?

    Jag menar att jag tycker att det är dubbelmoral att man vill HA av samhället, men inte själv bidra (dvs arbeta och betala skatt). Sedan kan ALLA bli sjuka eller hamna i lägen där man inte kan arbeta, att stämpla sig själv som "högkänslig" och ge upp innan man ens testat olika slags arbeten, deltid, halvtid etc känns bara skumt. 
    Jag måste säga att jag inte riktigt förstår den här kritiken. Hela poängen med att ha ett fördelningssystem är ju att vissa kan bidra mer och andra mindre. Är du sjukskriven så har du svårt att bidra, t.ex. Ska man då inte få utnyttja sjukförsäkringen bara för att man inte längre bidrar? Makes no sense.
  • Anonym (678)
    Bjoer skrev 2019-11-11 13:52:38 följande:

    Jag måste säga att jag inte riktigt förstår den här kritiken. Hela poängen med att ha ett fördelningssystem är ju att vissa kan bidra mer och andra mindre. Är du sjukskriven så har du svårt att bidra, t.ex. Ska man då inte få utnyttja sjukförsäkringen bara för att man inte längre bidrar? Makes no sense.


    Det framgår ganska tydligt att det pratades om de som inte vill bidra, inte de som av olika anledningar inte kan.

    TS jobbar, TS kan jobba, TS vill dock inte egentligen utan hade hoppats på någon slags gräddfil, och dessutom med samma inkomstnivåer och standard som en heltidsarbetande.
  • Anonym (en till)
    Anonym (Jobb för alla) skrev 2019-11-09 09:11:03 följande:

    Jag tror verkligen att det finns jobb som passar alla. Vissa har bara svårare att hitta ett som passar. Särskilt nu när enklare arbeten försvinner. Och vissa har svårare att få jobb pga hur anställnlngsförfaranden är utformade.

    Sen att det är tufft att jobba heltid för vissa är en annan sak tycler jag. Man har olika nivåer av energi tror jag.

    Jag tror också att många inte på riktigt tänkt efter vad för jobb de skulle trivas med.

    T ex diagnosen utmattning (eller vad den heter) finns inte i mänga europeiska länder. En kollega till mig som är psykolog sa att när han möter kollegor från de länderna (han har nämnt t ex England) och pratar om fenomenet ?utmattning? eller ?utmattningsdepression? så är de helt frågande och säger: Varför gör en personen något åt sin situation istället för att bli sjukskriven?? Byta jobb, jobba mindre, skilja sig, flytta, ändra levnadsvanor...ja ni fattar.

    Har vi för höga krav på oss att tjäna pengar i Sverige eller varför finns inte fenomenet i hela Europa?


    Varför man inte gör något åt situationen, ja man är utmattad och har inte den kraft som krävs.
  • Anonym (en till)
    Anonym (678) skrev 2019-11-11 14:02:02 följande:
    Det framgår ganska tydligt att det pratades om de som inte vill bidra, inte de som av olika anledningar inte kan.

    TS jobbar, TS kan jobba, TS vill dock inte egentligen utan hade hoppats på någon slags gräddfil, och dessutom med samma inkomstnivåer och standard som en heltidsarbetande.
    det pratades om att testa det ena efter det andra innan man kan ta del av bidrag utan att bidra, eller hur ska det tolkas det inlägget?
  • Stolt Farsa

    Ett ganska stort problem idag är väl att många lider av psykisk ohälsa och sådana symptom kan jag väl tänka mig är ganska svårbedömda, dvs det är svårare att avgöra huruvida man klarar av en viss arbetsuppgift eller inte. Medan någon som har brytit armen kan självklart inte arbeta som chaufför längre om man nu gjort det tidigare.

Svar på tråden Arbetslivet passar inte mig