• Anonym (Inte lat!)
    Wed 6 Nov 2019 12:04
    7121 visningar
    244 svar
    -2 +1
    244
    7121

    Arbetslivet passar inte mig

    Hej!


    Jag hittade en gammal tråd av en som inte känner att hen kunde/ville/orkade arbeta. Att hen provat olika arbeten och olika anställningsformer, olika tider på dygnet etc. Men inte funnit sin plats utan hatar att arbeta.


    Jag känner lite likadant. Jag är inte gjord för detta samhälle och denna arbetskultur som skapats. Hela jag känner att detta är fel och jag mår dåligt av det. Jag trivs allra bäst hemma och mår bäst där. Jag är ingen ensamvarg utan är snarare ganska social, däremot trivs jag med att vara själv också. Jag mår på riktigt dåligt av att arbeta och det krävs så otroligt mycket energi av mig att göra det och när jag gör det så orkar jag ingenting annat och behöver mycket återhämtning, vilket betyder att all kraft och energi läggs på jobb och sedan finns ingenting kvar av mig..


    Det handlar inte om att jag är lat. Tvärtom! Jag vill så himla mycket men klarar det inte. Min dröm är att vara hemmafru och hemma med barn (en viktigare "uppgift" kan jag inte tänka mig), och att starta eget någon gång, vara min egen chef. Det ställs så orimligt höga och konstiga krav i dag och jag upplever att få vara människa är ingenting som räknas, knappt ens i andra hand.


    Man förväntas att ställa upp när och hur som helst och man ses bara som en produkt och inget annat, och gör man inte det möts man med kalla handen. Hela tiden krav på att leverera men det finns inget motsvarande krav på att chefen/arbetsplatsen ska leverera, det är väl jävligt märkligt?. Jag klarar inte det här och känner samtidigt en stor jävla stress och press ändå eftersom jag behöver pengar.


    Hur svårt är det egentligen för vad som verkar vara majoriteten av detta (hjärntvättade) samhälle att förstå att vi fungerar olika och har olika behov? Att alla inte är gjorda för detta klimatet. Ni som känner likadant, hur har ni gjort?

  • Svar på tråden Arbetslivet passar inte mig
  • Anonym (Inte lat!) Trådstartaren
    Wed 6 Nov 2019 12:46
    #21
    riboflavin skrev 2019-11-06 12:25:59 följande:
    "Dagens arbetskultur" är nog den vettigaste någonsin, vår tid betalas bättre än någonsin (Tack fackföreningarna!) och vi jobbar mindre än någonsin förr. Jag har faktiskt inte upplevt det du beskriver, där alla förväntas följa samma mall. Jag har "off the grid-vänner" som lever nästan helt av det de kan odla själva, som har mycket låga faktiska inkomster. De verkar nöjda, men jag som utomstående ser ju vilka uppoffringar de gör för sin livsstil. Inga 8 h "arbetsdagar "där inte utan snarare 12 h/dag året runt i snitt, där 16 h under odlingssäsong och skörd inte är ovanligt.

    De saknar fordon, cyklar med sina barn till skolan, lappat och lagar kläder de själva tillverkat. Är man beredd att offra mycket av vad man idag ser som självklart så kan man leva utan att springa i ekorrhjulet.

    Jag har som jag skrev ovan i omgångar skippat just vanliga lönejobb och gjort annat, det har aldrig ifrågasatts.

    Jag håller inte med dig men det är väl ganska uppenbart. Det låter jätteskönt att du sluppit uppleva detta jag pratar om, då förstår jag att du inte heller känner samma sak som jag, och dessutom så är vi ju två olika individer, men olika förutsättningar och behov.


    Det dina vänner gör som du pratar om, låter som en hållbar framtid! Inspirerande, och även om de lägger ner mer tid än 8 timmar per dag, behöver inte känslan vara att man gör det. Eftersom du gör det av fri vilja och handlar inte om att prestera för någon annan eller ett företag vars största mål är att bli störst och rikast.. 


     


    Vad har du gjort när du gjort annat än vanliga lönejobb? :)

  • Anonym (Inte lat!) Trådstartaren
    Wed 6 Nov 2019 12:47
    #22
    Kjell2 skrev 2019-11-06 12:46:00 följande:
    Tyvärr är det så att vi får väldigt lite gratis här i livet. Vill vi ha något får vi ordna det själva och för det krävs det någon form av uppoffring.

    Vill vi ha mat får vi odla själva eller byta oss till osv.
    Jo tack, jag vet verkligen att ingenting är gratis..
  • Anonym (YMCA)
    Wed 6 Nov 2019 12:48
    #23
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 12:42:02 följande:

    Jag har gjort de förändringar jag kan på den fronten. Men jag känner fortfarande press på mig att jag borde gör annorlunda. Det märks så tydligt, vilket gör mig osäker och stressad.

    Tycker du resonerat klokt och tycker det är jättebra att du satt en gräns för vad som passar dig! En stor lottovinst är välkommet ja, haha! ;)


    Jag upplever det också, kanske inte att jag förväntas göra annorlunda, men att många förvånas över min ?brist på ambition?. Jag tänker att andra tjänar på det också, en konkurrent mindre. Men jag tror att det är som i alla situationer, det finns människor som blir extremt osäkra/förnärmade/förolämpade om finns personer som väljer att göra på ett annat sätt.

    Jag hoppas att du hittar ett sätt som gör att du mår bra, och kan förverkliga dina drömmar!
  • Anonym (Mm)
    Wed 6 Nov 2019 12:50
    #24

    Känner igen mig. Har hankat fram på arbete efter arbete sedan jag blev myndig för många år sedan. Aldrig riktigt hittat min plats. Vet inte vad jag vill/kan/önskar att göra.

    Men å andra sidan så känner jag oftast att "jag inte är gjord för denna värld", med allt som tillkommer. Är som du Ts, sk högkänslig. En jobbdag innebär egentligen flera dagars vila, vilket såklart inte är möjligt.

  • Wed 6 Nov 2019 12:54
    #25
    riboflavin skrev 2019-11-06 12:25:59 följande:
    "Dagens arbetskultur" är nog den vettigaste någonsin, vår tid betalas bättre än någonsin (Tack fackföreningarna!) och vi jobbar mindre än någonsin förr. Jag har faktiskt inte upplevt det du beskriver, där alla förväntas följa samma mall. Jag har "off the grid-vänner" som lever nästan helt av det de kan odla själva, som har mycket låga faktiska inkomster. De verkar nöjda, men jag som utomstående ser ju vilka uppoffringar de gör för sin livsstil. Inga 8 h "arbetsdagar "där inte utan snarare 12 h/dag året runt i snitt, där 16 h under odlingssäsong och skörd inte är ovanligt.

    De saknar fordon, cyklar med sina barn till skolan, lappat och lagar kläder de själva tillverkat. Är man beredd att offra mycket av vad man idag ser som självklart så kan man leva utan att springa i ekorrhjulet.

    Jag har som jag skrev ovan i omgångar skippat just vanliga lönejobb och gjort annat, det har aldrig ifrågasatts.
    Alltså, ja och nej.

    https://www.ted.com/talks/barry_schwartz_the_way_we_think_about_work_is_broken?language=en
  • Anonym (Inte lat!) Trådstartaren
    Wed 6 Nov 2019 12:59
    #26
    -2
    Limajo skrev 2019-11-06 12:45:06 följande:
    Jag tog inte alls illa upp. Jag tycker bara det blev mycket omoget och nedlåtande struntprat i ditt inlägg om det så kallade systemet. Jag skulle gissa att du är ganska ung också. Att känna sig unik är något av det mest generiska man kan göra.

    Är du så handlingskraftig och kompetent som du beskriver det finns inga hinder för dig att hitta en försörjning som funkar för dig. De flesta som sitter på ett jobb de trivs med har fått ta ett antal omvägar för att komma dit och kört in i flera hinder längs vägen. Det är sånt man växer och utvecklas av. Och vill du bli försörjd så är det din och din partners ensak. Det är dock lite drygt att se ned på de som förvärvsarbetar samtidigt som man tänker låta någon annan stå för den egna notan.

    Tycker det är intressant att du faktiskt väljer att vrida mina ord till din sanning, men det blir kanske lätt så i text. Och om du inte tog illa upp så visar du iaf raka motsatsen.


    Att du tycker det är struntprat är helt ok och får stå för dig, Jag vet inte vad ganska ung är för dig? Men jag skulle gissa att för de flesta så räknas jag knappast som ganska ung längre iaf.


    Jag och min partner är överens om att så fort möjlighet finns så blir jag hemmaförälder. Han ser det som en lika viktigt del som jag, för mig men främst för barnen! Att du sedan ser det som att jag låter någon annan betala för min nota är ju lika med att du inte värdesätter det viktiga arbete en hemmaförälder gör... Viktigare än någonting. Det är sorgligt.


    Det du pratar om sedan är också rätt PK att säga, förstår ju att du gillar när jag skriver så. Klart att det "bara" är att göra eftersom jag nu är så handlingskraftig. "Kan jag så kan du snacket". Jag känner att du inte tror på mig. Det handlar inte om vad jag presterar, utan det här handlar om vad som händer med mig när jag gör det. vet inte om du tycker att det är rätt att människor offrar sig själva i arbete för att förgöra sig själva? Jag försöker hitta likasinnade människor som känt eller känner likadant för att utbyta erfarenheter och hitta lösningar.


    Du är uppenbarligen inte en av dom som känner eller upplever det här så frågan är vad du gör här? 


     


    Men jag tror iaf att vi kan vara rörande överens om att vi inte har mer att säga till varandra? Tjipp tjopp.

  • Anonym (Inte lat!) Trådstartaren
    Wed 6 Nov 2019 13:00
    #27
    -2
    Limajo skrev 2019-11-06 12:45:06 följande:
    Jag tog inte alls illa upp. Jag tycker bara det blev mycket omoget och nedlåtande struntprat i ditt inlägg om det så kallade systemet. Jag skulle gissa att du är ganska ung också. Att känna sig unik är något av det mest generiska man kan göra.

    Är du så handlingskraftig och kompetent som du beskriver det finns inga hinder för dig att hitta en försörjning som funkar för dig. De flesta som sitter på ett jobb de trivs med har fått ta ett antal omvägar för att komma dit och kört in i flera hinder längs vägen. Det är sånt man växer och utvecklas av. Och vill du bli försörjd så är det din och din partners ensak. Det är dock lite drygt att se ned på de som förvärvsarbetar samtidigt som man tänker låta någon annan stå för den egna notan.

    Tycker det är intressant att du faktiskt väljer att vrida mina ord till din sanning, men det blir kanske lätt så i text. Och om du inte tog illa upp så visar du iaf raka motsatsen.


    Att du tycker det är struntprat är helt ok och får stå för dig, Jag vet inte vad ganska ung är för dig? Men jag skulle gissa att för de flesta så räknas jag knappast som ganska ung längre iaf.


    Jag och min partner är överens om att så fort möjlighet finns så blir jag hemmaförälder. Han ser det som en lika viktigt del som jag, för mig men främst för barnen! Att du sedan ser det som att jag låter någon annan betala för min nota är ju lika med att du inte värdesätter det viktiga arbete en hemmaförälder gör... Viktigare än någonting. Det är sorgligt.


    Det du pratar om sedan är också rätt PK att säga, förstår ju att du gillar när jag skriver så. Klart att det "bara" är att göra eftersom jag nu är så handlingskraftig. "Kan jag så kan du snacket". Jag känner att du inte tror på mig. Det handlar inte om vad jag presterar, utan det här handlar om vad som händer med mig när jag gör det. vet inte om du tycker att det är rätt att människor offrar sig själva i arbete för att förgöra sig själva? Jag försöker hitta likasinnade människor som känt eller känner likadant för att utbyta erfarenheter och hitta lösningar.


    Du är uppenbarligen inte en av dom som känner eller upplever det här så frågan är vad du gör här? 


     


    Men jag tror iaf att vi kan vara rörande överens om att vi inte har mer att säga till varandra? Tjipp tjopp.

  • Anonym (Jordg­ubbe)
    Wed 6 Nov 2019 13:01
    #28
    -1

    Är också högkänslig. Mår dåligt av högt tempo, starka ljus, höga ljud och parfym. Blir även illamående av tåg, buss och bilar vilket behövs för att ta sig till jobbet. Eftersom jag känner mig obekväm av sådana vardagliga grejer så leder det till muskelspänningar och fuktighet i kroppen, orolig mage osv som ytterligare tar på ens krafter. Arbete får mig att må fruktansvärt pga detta. Känner mig helt obekväm av det. Har inga barn men om jag hade haft det så hade jag absolut velat vara hemmafru dels pga att jag i mitt eget hem kan styra över mycket som orsakar mina besvär men även pga att min mamma jobbade när jag va barn och va otroligt stressad vilket drabbade mig negativt. Bör tilläggas att jag absolut inte är lat men behöver en miljö som inte triggar igång min kropp.

    Jag tror att man in framtiden kommer ändra sin uppfattning om det sjuka samhälle vi bor i idag där alla förväntas kunna leva efter samma modell samt där man ser ner på kvinnor som vill lägga fokus på sina barn. Det är trots allt mest kvinnor som blir utbrända och ändå är det även just kvinnor som blir provocerade av att man vill vara hemmafru. Aldrig förr har depressioner och ångest varit så vanligt bland barn , tonåringar och vuxna som växt upp i ett land utan krig och utan brist på mat. Hemmafruar har ett av världens viktigaste jobb. Ger man barn uppmärksamhet, daglig kärlek och lugn så gör det under för deras utveckling. Dagens svenska kultur kring könsroller och så kallad jämnställdhet där kvinnor förväntas leva som män som har en annan biologi funkar inte i längden men folk blir så provocerade av detta att dem inte ens kan se hur det förstör folk.

  • Anonym (Inte lat!) Trådstartaren
    Wed 6 Nov 2019 13:03
    #29
    Anonym (YMCA) skrev 2019-11-06 12:48:15 följande:
    Jag upplever det också, kanske inte att jag förväntas göra annorlunda, men att många förvånas över min ?brist på ambition?. Jag tänker att andra tjänar på det också, en konkurrent mindre. Men jag tror att det är som i alla situationer, det finns människor som blir extremt osäkra/förnärmade/förolämpade om finns personer som väljer att göra på ett annat sätt.

    Jag hoppas att du hittar ett sätt som gör att du mår bra, och kan förverkliga dina drömmar!
    Ja, det tror och känner jag också, och precis så "brist på ambition". Känner att det finns andra, viktigare, värden i livet.. Tack snälla du och lycka till med dina val framöver också!
  • Anonym (Inte lat!) Trådstartaren
    Wed 6 Nov 2019 13:06
    #30
    Anonym (Mm) skrev 2019-11-06 12:50:52 följande:

    Känner igen mig. Har hankat fram på arbete efter arbete sedan jag blev myndig för många år sedan. Aldrig riktigt hittat min plats. Vet inte vad jag vill/kan/önskar att göra.

    Men å andra sidan så känner jag oftast att "jag inte är gjord för denna värld", med allt som tillkommer. Är som du Ts, sk högkänslig. En jobbdag innebär egentligen flera dagars vila, vilket såklart inte är möjligt.


    Känner med dig <3 Och förstår dig. Jag är inte heller gjord för denna värld, eller snarare denna påhittade värld vi lever i nu. Jag upplever att människor som du och jag generellt sett är mer "jordade/grundade" och därför har svårare att klara av sådant som faktiskt bara är påhitt. Förstår du hur jag menar då?
Svar på tråden Arbetslivet passar inte mig