• Anonym (Inte lat!)

    Arbetslivet passar inte mig

    Hej!


    Jag hittade en gammal tråd av en som inte känner att hen kunde/ville/orkade arbeta. Att hen provat olika arbeten och olika anställningsformer, olika tider på dygnet etc. Men inte funnit sin plats utan hatar att arbeta.


    Jag känner lite likadant. Jag är inte gjord för detta samhälle och denna arbetskultur som skapats. Hela jag känner att detta är fel och jag mår dåligt av det. Jag trivs allra bäst hemma och mår bäst där. Jag är ingen ensamvarg utan är snarare ganska social, däremot trivs jag med att vara själv också. Jag mår på riktigt dåligt av att arbeta och det krävs så otroligt mycket energi av mig att göra det och när jag gör det så orkar jag ingenting annat och behöver mycket återhämtning, vilket betyder att all kraft och energi läggs på jobb och sedan finns ingenting kvar av mig..


    Det handlar inte om att jag är lat. Tvärtom! Jag vill så himla mycket men klarar det inte. Min dröm är att vara hemmafru och hemma med barn (en viktigare "uppgift" kan jag inte tänka mig), och att starta eget någon gång, vara min egen chef. Det ställs så orimligt höga och konstiga krav i dag och jag upplever att få vara människa är ingenting som räknas, knappt ens i andra hand.


    Man förväntas att ställa upp när och hur som helst och man ses bara som en produkt och inget annat, och gör man inte det möts man med kalla handen. Hela tiden krav på att leverera men det finns inget motsvarande krav på att chefen/arbetsplatsen ska leverera, det är väl jävligt märkligt?. Jag klarar inte det här och känner samtidigt en stor jävla stress och press ändå eftersom jag behöver pengar.


    Hur svårt är det egentligen för vad som verkar vara majoriteten av detta (hjärntvättade) samhälle att förstå att vi fungerar olika och har olika behov? Att alla inte är gjorda för detta klimatet. Ni som känner likadant, hur har ni gjort?

  • Svar på tråden Arbetslivet passar inte mig
  • Anonym (Inte lat!)
    Kjell2 skrev 2019-11-06 13:07:32 följande:
    Har man svårt för lönearbete är din lösning inte dum. Att hitta någon där man byter tjänster med varandra, Den ena har ett jobb, drar in pengar till mat och bostad, den andra är hemma och sköter om hemmet mm. Nu är inte alla lika lyckligt lottade som du som har hittat någon som ställer upp på de villkoren.

    Är det något som hindrar att ni kör igång redan nu. Du blir hemmafru och din partner jobbar?

    Ja, tyvärr är det min partners nuvarande arbetssituation som inte gör det möjligt just nu. Men på sikt kommer vi se till att det blir så. Men fram till dess behöver jag hitta en hållbar lösning som inte tar kål på mig fullständigt.
  • Anonym (Inte lat!)
    Anonym (samma) skrev 2019-11-06 13:07:37 följande:

    Samma här, till 100%. Också högkänslig. Känner precis som du och jordgubbe.

    Och jag är då bara 22 och har inte så många år av arbetserfarenhet. Men kände samma sak redan i skolan. Har 0 energi kvar när jag kommer hem. Måste försöka hitta något som fungerar för mig innan jag skaffar barn.

    Min plan är som din, följa min dröm och starta eget. Behöver göra något som känns givande och som ger mig mening.


    Ja, jag har känt så här långt innan jag började arbeta som barn, jag kände instinktivt redan då att det här är fel, att någonting, ganska mycket är trasigt och att jag inte bara kunde "köpa" det som en total sanning "det är bara så det är" har aldrig funkat för mig, det finns alltid ett varför med i bilden.


    Att det inte funkar och jag kände mig annorlunda och fel. Men det är inte jag, du eller sådana som vi som är fel. Felet är att samhället är ganska enkelriktat.


    Jag tycker du ska gå på din känsla <3 Har du någon tanke/idé om hur du ska genomföra den?

  • Kjell2
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 14:12:24 följande:

    Ja, tyvärr är det min partners nuvarande arbetssituation som inte gör det möjligt just nu. Men på sikt kommer vi se till att det blir så. Men fram till dess behöver jag hitta en hållbar lösning som inte tar kål på mig fullständigt.
    Trist att det inte går att ordna via din partner. 

    Skulle jobba deltid  byta jobb till något helt annat, börja plugga kunna var en lösning till din partner kan försörja dig ekonomiskt.

    Finns en del jobb, som inte är för den lata, som t ex bärplockning, snöskottning, skördearbete, där inkomsten mycket styrs av hur hårt man jobbar och man på så sätt kan gasa och broms själv.


  • Anonym (Micke)

    Jag är inte påläst men Samhall skapades väl för att människor som inte
    passade in på reguljära arbetsmarkanden skulle kunna få jobb på sina egna
    villkor ?

    Jag har jobbat på 2 arbetsplatser där vi hade Samhall personal för vissa uppgifter
    Ikea och Swedavia/Arlanda

  • Anonym (Inte lat!)
    Anonym (arbetsskygg av en anledning) skrev 2019-11-06 13:29:28 följande:

    Förstår precis hur du känner! Skulle kunna ha skrivit varje ord själv.

    Enda incitamenten att förvärvsarbeta är fattigdom, statusjakt och kreativ lust som jag ser det. De som har förmånen att få jobba med sina egna intressen är ju klart vinnarna och behöver förmodligen inte jobba så mycket eftersom de ofta tjänar mest av alla.

    Har själv bara funkat i samhället korta perioder. Varken klarat utbildningar eller arbetsliv, har därför inte funnit min plats eller mitt syfte. Tog mig lång tid att förstå att diagnoser, livslång ångest och kroniska hälsoproblem varit en starkt bidragande orsak, som försvårat det ytterligare, och gjort att jag varit arbetslös så långa perioder eller sjukskriven med katastrofal fattigdom och socialt utanförskap som resultat. Inget jag skulle rekommendera till någon.

    Att bli hemmafru har inte heller varit ett alternativ eftersom jag aldrig klarat relationer och kärlek någon längre tid. Skaffa barn har inte ens varit på kartan.

    Jag hade aldrig kunnat ha ett heltidsjobb eller ordinära arbetstider. Jag hade stupat direkt och förmodligen dött efter ganska kort tid av stressen och utmattningen.  Ifall samhället hade varit lite mer förlåtande och gett alternativa möjligheter hade jag utan tvekan kunnat göra mer än vad jag gör idag. Säkert kunnat bidra med olika saker, och troligen också mått bra av det. Men för att komma dit hade tolerans och flexibla arbetsgivare och synsätt krävts, med stor hänsyn och möjlighet att påverka.

    Det måste gå att försörja sig på olika sätt så inte stora grupper slås ut.

    Arbetslivet måste förändras i grunden och fördelas bättre. Förstår inte att vi harvar runt i dessa medeltida konstruktioner ännu idag när vi inte behöver det. Vi kan t o m printa pengar i överflöd som räcker till alla om politikerna bara vill. Släpp ekonomin fri och ge alla ett nystartsbidrag.

    REBOOTA SAMHÄLLET OCH MÄNSKLIGHETEN:)

    Vad hade behövts för att du skulle klara av försörjning och livet tror du?

    Vet ju att antibidragsklubben kommer att dra igång i denna tråden med sitt fula tryne och sina korsförhör. Orkar inte diskutera med såna människor längre eftersom de har noll empati för människor som inte är som dem eller klarar samhällshjulets alla krav.


    Haha åh så jävla befriande att läsa det du skriver!  Tack! :D

    Jag håller så med dig och känner väldigt mycket med dig i det du skriver.. Och känner en sorg och stor vrede över vad du, jag och många andra behöver utstå för att man råkar tillhöra en "minoritet". iofs tror jag att vi är betydligt många fler men vi är så sönderanpassade att många inte märker av det och det hela går bara på repeat, för att det är så man ska göra.


    Och visst är det så. Pengar är påhittade siffror tryckta i ett stort universum. Det har inget värde om inte vi själva tillskriver det sådant.. Och det är verkligen så som du skriver, pengar skapas utifrån tomma intet. 
    Vi är mänskliga slavar som tror att vi måste förtjäna dessa siffror. Krävs verkligen en reboot på samhälle och mänsklighet. Där människor, på riktigt, inte bara i tomma ord, värderas högre än pengar.


    Som det ser ut behöver jag ju pengar för mitt boende och mat för min familj, grundläggande. Men även en slant för att kunna unna mig ett bio-besök nån gång i kvartalet vore ju önskvärt. Framförallt behöver jag gemenskap med likasinnade så vi tillsammans kan skapa det samhälle vi vill ha. Man är starkare tillsammans. Det kan vara svårt att hålla uppe sin egen känsla och vetskap när man möts av motsatsen för ofta... Det är vad jag behöver för att klara försörjning och livet..


    Vad behöver du?


    (Vi skippar antibidragsklubben, det hör inte hemma här ;) )

  • Anonym (Inte lat!)
    Anonym (Mm) skrev 2019-11-06 13:59:32 följande:
    Tänk att jag förstår precis. Allt känns tillgjort. Inget genuint i världen. Allt som faktiskt är viktigt räknas inte längre (familj och hälsa för att nämna några). Enkom det materiella. Allt handlar om status i cybervärlden.

    Har flera gånger funderat på i vilket tidsperiod jag hade mått som bäst? 100 år tillbaka, räcker nog knappast.

    Men då när livet var enklare. När man föddes för specifika uppgifter och mådde bra av att utföra dom. Eller något.
    Det är så skönt när man träffar på likasinnade, där man inte behöver förklara sig till förbannelse och ändå inte nå fram <3
  • Anonym (Inte lat!)
    Anonym (Micke) skrev 2019-11-06 14:22:45 följande:

    Jag är inte påläst men Samhall skapades väl för att människor som inte
    passade in på reguljära arbetsmarkanden skulle kunna få jobb på sina egna
    villkor ?

    Jag har jobbat på 2 arbetsplatser där vi hade Samhall personal för vissa uppgifter
    Ikea och Swedavia/Arlanda


    Inte heller så påläst om just Samhall men man har ju sett dom några gånger på olika ställen. Säkert en jättebra grej, men jag tror inte att jag skulle passa in där heller av andra anledningar :)
  • Anonym (Inte lat!)
    Kjell2 skrev 2019-11-06 14:19:08 följande:
    Trist att det inte går att ordna via din partner. 

    Skulle jobba deltid  byta jobb till något helt annat, börja plugga kunna var en lösning till din partner kan försörja dig ekonomiskt.

    Finns en del jobb, som inte är för den lata, som t ex bärplockning, snöskottning, skördearbete, där inkomsten mycket styrs av hur hårt man jobbar och man på så sätt kan gasa och broms själv.

    Det kommer att gå, men längre fram :) Han har precis avslutat en lång utbildning och börjat jobba.


    Tack för alla tips också :) jag är som sagt inte lat och tror att den typen av jobb säkert skulle kunna funka bättre många gånger då det verkar vara ganska självständigt? Men det är ju rätt säsongsbetonat och det kan väl i så fall vara ett problem.

  • Anonym (Kvinna)

    Jag är likadan. Jag får panik när jag ska vara ifrån mina barn genom att vara på jobbet. Även om jag behöver åka någonstans så vill jag ha barnen med mig men försöker vänja mig vid att dom inte behöver vara med överallt. Så jag är hemmafru sedan 10 år ca. Min man drar in inkomst då han älskar att jobba och hjälper mig att spara några hundra varje månad på en pensionsfond. Så mina går på dagis 15 timmar i veckan resten är dom med mig och är ute, umgås på pysslar hemma.

  • Kjell2
    Anonym (Inte lat!) skrev 2019-11-06 14:27:38 följande:

    Haha åh så jävla befriande att läsa det du skriver!  Tack! :D

    Jag håller så med dig och känner väldigt mycket med dig i det du skriver.. Och känner en sorg och stor vrede över vad du, jag och många andra behöver utstå för att man råkar tillhöra en "minoritet". iofs tror jag att vi är betydligt många fler men vi är så sönderanpassade att många inte märker av det och det hela går bara på repeat, för att det är så man ska göra.


    Och visst är det så. Pengar är påhittade siffror tryckta i ett stort universum. Det har inget värde om inte vi själva tillskriver det sådant.. Och det är verkligen så som du skriver, pengar skapas utifrån tomma intet. 
    Vi är mänskliga slavar som tror att vi måste förtjäna dessa siffror. Krävs verkligen en reboot på samhälle och mänsklighet. Där människor, på riktigt, inte bara i tomma ord, värderas högre än pengar.


    Som det ser ut behöver jag ju pengar för mitt boende och mat för min familj, grundläggande. Men även en slant för att kunna unna mig ett bio-besök nån gång i kvartalet vore ju önskvärt. Framförallt behöver jag gemenskap med likasinnade så vi tillsammans kan skapa det samhälle vi vill ha. Man är starkare tillsammans. Det kan vara svårt att hålla uppe sin egen känsla och vetskap när man möts av motsatsen för ofta... Det är vad jag behöver för att klara försörjning och livet..


    Vad behöver du?


    (Vi skippar antibidragsklubben, det hör inte hemma här ;) )


    Ett förslag:
    Du och din partner gör en budget, hur mycket pengar behöver ni få in ett år för att ha råd med det ni vill ha.

    Sen ser ni över inkomster, din partners lön, ev bidrag och kapitalinkomst mm. Hur mycket fattas sen? Hur ska du sen på lindrigast sätt få in dessa pengar. Behöver inte vara några jättesummor.

    Alternativt - Köp en lite gård på landet, odla egen potatis, ha några höns. På så sätt blir ni nästan självförsörjande på livsmedel. Din partner jobbar lagom mycket för att ni ska kunna köpa lite saker då och då, du är hemma och sköter gården.

    Är ni riktigt ambitiösa och har tillräckligt med mark skaffar ni får.
Svar på tråden Arbetslivet passar inte mig