Arbetslivet passar inte mig

Jag hade gärna velat jobba deltid, men det känns som ingen arbetsgivare går med på detta, antigen måste man ha barn eller vara student, jag kanske ska försöka skaffa mig en asperger diagnos och får ett deltidsjobb via Samhall.

Jag hade gärna velat jobba deltid, men det känns som ingen arbetsgivare går med på detta, antigen måste man ha barn eller vara student, jag kanske ska försöka skaffa mig en asperger diagnos och får ett deltidsjobb via Samhall.

Hej!

Jag hittade en gammal tråd av en som inte känner att hen kunde/ville/orkade arbeta. Att hen provat olika arbeten och olika anställningsformer, olika tider på dygnet etc. Men inte funnit sin plats utan hatar att arbeta.

Jag känner lite likadant. Jag är inte gjord för detta samhälle och denna arbetskultur som skapats. Hela jag känner att detta är fel och jag mår dåligt av det. Jag trivs allra bäst hemma och mår bäst där. Jag är ingen ensamvarg utan är snarare ganska social, däremot trivs jag med att vara själv också. Jag mår på riktigt dåligt av att arbeta och det krävs så otroligt mycket energi av mig att göra det och när jag gör det så orkar jag ingenting annat och behöver mycket återhämtning, vilket betyder att all kraft och energi läggs på jobb och sedan finns ingenting kvar av mig..

Det handlar inte om att jag är lat. Tvärtom! Jag vill så himla mycket men klarar det inte. Min dröm är att vara hemmafru och hemma med barn (en viktigare "uppgift" kan jag inte tänka mig), och att starta eget någon gång, vara min egen chef. Det ställs så orimligt höga och konstiga krav i dag och jag upplever att få vara människa är ingenting som räknas, knappt ens i andra hand.

Man förväntas att ställa upp när och hur som helst och man ses bara som en produkt och inget annat, och gör man inte det möts man med kalla handen. Hela tiden krav på att leverera men det finns inget motsvarande krav på att chefen/arbetsplatsen ska leverera, det är väl jävligt märkligt?. Jag klarar inte det här och känner samtidigt en stor jävla stress och press ändå eftersom jag behöver pengar.

Hur svårt är det egentligen för vad som verkar vara majoriteten av detta (hjärntvättade) samhälle att förstå att vi fungerar olika och har olika behov? Att alla inte är gjorda för detta klimatet. Ni som känner likadant, hur har ni gjort?

Från en som har barn. Heltidsjobb är fan rena semestern i jämförelse ????

Är också högkänslig. Mår dåligt av högt tempo, starka ljus, höga ljud och parfym. Blir även illamående av tåg, buss och bilar vilket behövs för att ta sig till jobbet. Eftersom jag känner mig obekväm av sådana vardagliga grejer så leder det till muskelspänningar och fuktighet i kroppen, orolig mage osv som ytterligare tar på ens krafter. Arbete får mig att må fruktansvärt pga detta. Känner mig helt obekväm av det. Har inga barn men om jag hade haft det så hade jag absolut velat vara hemmafru dels pga att jag i mitt eget hem kan styra över mycket som orsakar mina besvär men även pga att min mamma jobbade när jag va barn och va otroligt stressad vilket drabbade mig negativt. Bör tilläggas att jag absolut inte är lat men behöver en miljö som inte triggar igång min kropp.

Jag tror att man in framtiden kommer ändra sin uppfattning om det sjuka samhälle vi bor i idag där alla förväntas kunna leva efter samma modell samt där man ser ner på kvinnor som vill lägga fokus på sina barn. Det är trots allt mest kvinnor som blir utbrända och ändå är det även just kvinnor som blir provocerade av att man vill vara hemmafru. Aldrig förr har depressioner och ångest varit så vanligt bland barn , tonåringar och vuxna som växt upp i ett land utan krig och utan brist på mat. Hemmafruar har ett av världens viktigaste jobb. Ger man barn uppmärksamhet, daglig kärlek och lugn så gör det under för deras utveckling. Dagens svenska kultur kring könsroller och så kallad jämnställdhet där kvinnor förväntas leva som män som har en annan biologi funkar inte i längden men folk blir så provocerade av detta att dem inte ens kan se hur det förstör folk.

Det finns hyfsade möjligheter att lämna det materiella och lägga fokus på familj och hälsa. Det går att i stor utsträckning leva i ett självförsörjande hushåll. Inget för den lata då det krävs mycket jobb.