Min dotter har sk förkylningsastma - alltså astma som triggas igång av infektioner. Hon fick det som liten bebis. Vi medicinerar med luftrörsvidgande och kortison i samband med sjukdom. I början var hon väldigt rädd för masken man tar medicin med. Vi fick hålla fast henne för att kunna medicinera. Med tiden vande hon sig och när hon var två var det inga problem. Men räkna med motstånd och rädsla i början.

Att en förälder har astma ökar, som du verkar veta, risken för att barnet får det.

När dottern var yngre (är 8 nu) medicinerade vi varje dag vintertid för att förebygga. Lite kortison varje dag.

Vad gäller undersökningen vet jag inte hur de gör. Vår lilla var slö, flämtade, väste och hade för låg syrehalt i blodet, så det fanns inget mer att utreda. Astma-anfallet var ett faktum.

Generellt kan man skilja på krupp och astma genom att astmatikern, när luftrören blir trånga, andas in snabbt och ut lite långsammare. Det finns också riktlinjer för hur många andetag per minut som är normalt, men det är bara en fingervisning. Pulsen kan man kolla också, den går upp när man har ett astmaanfall eftersom hjärtat försöker få mer syre ut i kroppen (det blir ju för lite syre i blodet när man inte andas som man ska).

När dottern har astma ger vi först luftrörsvidgande och efter en stund kortison. Detta för att kortisonet ska nå ut i lungorna så effektivt som möjligt.

Precis, det är ju olika saker. Kan tillägga att barnet, när det blir lite äldre, ofta slipper masken och suger i sig medicinen ur ett rör istället. Gissar att det egentligen är mer effektivt.

Min dotters medicinmojäng låter som ett munspel när hon andas i den.