Varför är det provocerande att ha många barn?

Flerbarnstilläggen kom till för att uppmuntra svenskar att skaffa fler barn. Om du tycker politiken borde ändras i det fallet, så är det politikerna du borde kritisera och inte storfamiljerna. Sedan är det ju också så att det inte alls är idiotiskt. Två barn kan ärva kläder efter varandra. Tre kan också göra det. Sedan börjar kläderna vara utslitna, och från fjärde barnet måste man ofta börja om från början igen med kläderna. Men kläder är inte den stora kostnaden. Efter 4-5 barn är det nödvändigt att byta bil, kanske bygga om i huset, skaffa ny barnvagn osv. De stora kostnaderna kommer då, och då är flerbarnstilläggen en stor ekonomisk hjälp.

Om man är en dålig människa för att man tar hand om sitt barn i stället för att förvärvsarbeta, så måste man i sanning vara en extremt dålig människa om man t ex studerar på universitet. Du resonerar lite skevt när du gör likhetstecken mellan föräldraledig och samhällsparasit.

Ja, i början på 2000-talet var det känt att överbefolkningen på jorden var något dåligt. Däremot hörde jag ingen, vare sig politiker eller journalist, som uttalade sig om att svenskar borde minska sitt barnafödande. Det talades om Kina och andra överbefolkade länder, men alla var överens om att i Sverige behövde vi snarare föda fler barn. Om du visste bättre på den tiden, så var du rätt ensam om det.

Det provocerar om man inte kan ta hand om dem.

En 17-åring ska inte ta vaknätter, även om hen erbjuder sig. Ett barn i tonåren behöver sova för att klara skolan och klarar man sitt föräldraansvar säger man nej om 17-åringen erbjuder sig och förklarar varför sömn är så viktigt. 

(Undantaget kanske någon enstaka gång om hela familjen är tokdäckad i influensa utom 17-åring och bebisen som ska nattvakas och 17-åringen är ledig dagen därpå)

Att hjälpa till i en familj är naturligt och en vettig del av uppfostran, men familjen ska inte vara beroende av att äldre syskon hjälper yngre. Ett äldre syskon ska kunna ha en jobbig period (depression, olycklig tonårskärlek, dyslexi..) utan att behöva känna ansvar för familjens yngre barn. Ett äldre syskon ska också kunna tacka ja till att följa med kompisen till landet en vecka eller lägga all fritid på att plugga inför ett prov eller repetera inför en konsert då och då. 

Alltså jag vet inte hur alla andra har haft det. Jag är själv från en familj på 3 syskon där mina föräldrar levde på de sättet att min mamma hade socialfobi och ADHD och var alltid hemma och passade upp på min styvfar som drack och kollade på tv eller meckade med gamla bilar han köpt för min mammas arv. Vi åt knappt frukost var typ saft och knäckebröd och makaroner till middag jag flyttade hemifrån när jag var 14.

När jag var 12 ville jag ändå redan ha stor familj. Jag ville ge min kärlek till en stor familj. Jag har fått 9 barn och jag älskar dom mer än mina ord kan beskriva. Jag vet att det låter konstigt men jag umgås ständigt med mina barn. Dom äldsta gör jag läxor med varje kväll från 18:30 när dom minsta somnat. Och sitter tills dom är färdiga. Jag åker på barnens aktiviteter. Jag har inget körkort men älskar att åka buss och tåg så vi åker mycket kollektivtrafik och tar oss till köpcentrum, bad och så mycket annat. Visst vi åker inte utomlands men vi brukar resa varje sommar till någon ny plats i Sverige. Tycker Sverige har så mycket att ge. Vi lagar mat från grunden då vi har två barn med födoämnesallergi. Vi har alltid grönsaker på bordet. Frukt till Skolan. Visst händer det att dom äldsta frågar sina syskon om dom vill ha något dom inte kan eller bara tröttnat på. Mössor och vantar köpa nytt när dom vuxit ur sina. Köper jag kläder som jag hittar så köper jag lika många plagg till alla. Julklappar får alla barnen nya saker. Det har väl hänt att jag köpt en snygg stalljacka på någon loppis till dottern som hon letar efter. Jag går ut i lekparker, vi äter ute på restaurang ibland. Ibland åker jag med dom äldsta och ibland dom mindre och sover ett par nätter på hotell för att göra något annat. Mina barn kramas. Dom nattas av oss föräldrar jag bäddar om alla. Sitter jag och ammar den minsta så hämtar vi en bok och läser medan. Jag har ingen Facebook, jag har inga sociala medier. Jag har inget underhåll, inget bostadsbidrag. Inget bidrag från Soc. Jag förstår att folk ser ner på folk med många barn men jag ser även föräldrar med 1 barn som knappt märkbart umgås barn som blir undansatta för att föräldrarna sitter med telefonen, tv spel och annat. Har barnvakt gång på gång för att åka iväg själva eller ut och festa. Hos oss är det ingen som dricker alkohol ingen röker ingen snus. Jag går upp och tar hand om barnen även om jag själv ligger i hög feber för att jag vet att mitt hjärta inte klarar av att inte finnas fullt ut. Sen miljö visst det är dåligt har många sagt. Men jag försöker kompensera i min familj med att sortera soporna, att inte köra bil, inte ha belysning på i onödan, lära mina barn att slänga saker i soporna ute och inte på marken. Så vi är en helt vanlig familj med fler barn bara.

Du vet att faniljeliv också kan ingå i "sociala medier "....

Exakt! Äldsta här får ibland ta nätterna med 1-åringen, när jag eller pappan verkligen inte orkar. När äldsta kommer hem från skolan får denne ofta hämta på dagis, ibland gå och handla, tvätta, ta jand om barnen osv. En bra lärdom för henne inför när hon själv ska bilda familj. Äldsta är 17 år.