Tinalin skrev 2019-11-08 06:52:11 följande:
Det är ju riktigt att han inte har jättemycket tid att hitta på andra saker förutom idrotten och skolan. Det blir mer tydligt på loven, då det finns tid över.
Dessutom gör det ont när man ser att tex delar av laget hittar på grejer och han inte fått frågan. Jag önskar så mycket att han vore en naturlig del av det gänget och att de i vart fall räknade med honom. Men han kanske inte ens funderar i de banorna.
Jag försöker förstå varför situationen får mig att må så dåligt. Ju äldre barnen blir desto mindre möjlighet har man att påverka, varför kan jag inte slappna av lite mer, han kanske inte ens bryr sig.
Kanske att jag har alltid önskat mig att vara någons förstahandsval och nu överför det på barnen. Det känns inte rätt men jag vet inte vad jag ska göra för att släppa det.
Som sagt, jag skulle sätta mig ned med honom och först och främst fråga om han har minsta problem med rådande situation, och förklara "problemet". Avfärdar han det som ett ickeproblem kan du slappna av en gång för alla.
Förstår att det är en stor skillnad på att vara på det klara med något och att verkligen acceptera det, men det är det tankesätt du bör ha.
Just att det skulle vara en projicering från din sida är en rimlig hypotes. Försök då förstå att din son är sin egen person och har olika önskemål och prioriteringar i livet. Med andra ord, försök att inte alltför mycket utgå ifrån dig själv alla gånger, för både hans och din egen skull.