Det här med att vräka ur sig hemskheter om sina barn
Att ångra sina barn betyder dock inte att man inte älskar dom.
Att ångra sina barn betyder dock inte att man inte älskar dom.
En kollega till mig sa härom dagen att - "det är så skönt att min son inte har några kompisar så man slipper ha kalas när han fyller år eller fara runt på andra ungars kalas eftersom han aldrig blir bjuden!"
Trodde att hon skämtade, men var helt seriös!
Ok. Ni som använder argumentet ?Ångrar men älskar mina barn? - skulle ni kunna förklara det konceptet för era barn?
Eller hoppas ni helt enkelt på att de aldrig ska höra er säga att ni ångrar dem?
Handlar det om helt anonyma forum är det väl bra om mäniskor som mår dåligt av någon anledning får möjlighet att ventilera. Däremot är det nog bättre att få professionell hjälp om man på allvar känner så. Om man känner att man inte älskar sitt barn eller orkar med sitt barn så måste man ju söka hjälp.
För de som ångrar barn är det ju inte själva livet med barn som är lite för tråkigt utan att de själva inser att de aldrig skulle fallit för pressen. Att alla inte behöver barn eller är ens gjorda för det. Förstår inte hur det kan vara fel att uppmärksamma det så andra får en tankeställare till varför de skaffar barn och om de faktiskt borde göra det. Bättre i längden för alla. Det behöver inte tyda på att de är psykiskt störda eller borde bli av med sina barn i slutändan då de är medvetna om problemen och kan jobba hårdare för att deras barn inte ska sakna något. För de älskar sina barn men hade valt ett annat val om de fick välja igen.