• Anonym (Vad händer­)
    Thu 7 Nov 2019 22:29
    1158 visningar
    60 svar
    +1
    60
    1158

    Det här med att vräka ur sig hemskheter om sina barn

    På senaste har det blivit så himla poppis att klaga på hur "jobbigt" det är med barn. Visst, det är till stor del positivt att det blir mer och mer accepterat att belysa de "inte-lika-ljusa" sidorna av att ha barn - det är för de flesta jobbigt ibland, mer eller mindre. 

    Men det stannar liksom inte där. Många går "snäppet längre" än vad som kan anses ligga inom ramen för normal frustration - och vräker ut inlägg på div. sociala medier och forum om hur de "inte ORKAR MED sina barn längre". Det har dykt upp reportage och foruminlägg om/av människor som uttrycker att de ångrar sina barn, med rubriker som VI FINNS, VI SOM ÅNGRAR VÅRA BARN!", där de släpper ut alla sina känslor kring detta och kräver att känslorna ska accepteras som vilken annan "tabubelagd" känsla som helst. Precis som om det skulle vara en naturlig del i samhällsutvecklingen att det blir okej att öppet säga att man ångrar sina barn? Någon la upp ett inlägg här nyligen om att de "inte älskar" ett av sina barn längre.

    Än mer sorgligt än detta är att se kommentarer som "åh det är en helt normaaal känsla, kram till dig!".

    Börjar folk bli totalt empatistörda eller vad händer?
     Kan inte låta bli att undra hur mycket av dessa känslor deras barn får "ta del av" hemma. Kan ju bara hoppas att dessa föräldrar är SUPERBRA på att dölja sina känslor. För något som är viktigare än dessa människors behov av "förståelse" är väl ändå deras stackars barns behov av kärleksfulla föräldrar och framförallt att känna sig önskade. 
  • Svar på tråden Det här med att vräka ur sig hemskheter om sina barn
  • Fri 8 Nov 2019 08:28
    #21

    Sluta läs sociala medier.

  • Anonym (Vad händer­) Trådstartaren
    Fri 8 Nov 2019 11:14
    #22
    Konservativ skrev 2019-11-08 08:28:23 följande:

    Sluta läs sociala medier.


    Ja, fast nu var ju inte huvudfrågan här att det är jobbigt för mig att läsa, men tack för input. 
  • Anonym (t)
    Fri 8 Nov 2019 11:16
    #23
    +2
    Anonym (Sara) skrev 2019-11-08 06:38:35 följande:

    Handlar det om helt anonyma forum är det väl bra om mäniskor som mår dåligt av någon anledning får möjlighet att ventilera. Däremot är det nog bättre att få professionell hjälp om man på allvar känner så. Om man känner att man inte älskar sitt barn eller orkar med sitt barn så måste man ju söka hjälp.


    Att inse att man inte borde blivit förälder är inte samma sak som att behöva professionell hjälp. Det motsätter inte att älska barnen eller att man skulle ta sämre hand om dessa.
  • Anonym (Sara)
    Fri 8 Nov 2019 20:11
    #24
    Anonym (t) skrev 2019-11-08 11:16:59 följande:

    Att inse att man inte borde blivit förälder är inte samma sak som att behöva professionell hjälp. Det motsätter inte att älska barnen eller att man skulle ta sämre hand om dessa.


    Jag anser att man behöver professionell hjälp om man på allvar ångrar sina barn, inte älskar sina barn och inte orkar med sina barn. Både för att hantera sina känslor och sitt eget mående och för att hantera sitt föräldraskap.
  • Anonym (t)
    Fri 8 Nov 2019 20:20
    #25
    +1
    Anonym (Sara) skrev 2019-11-08 20:11:54 följande:
    Jag anser att man behöver professionell hjälp om man på allvar ångrar sina barn, inte älskar sina barn och inte orkar med sina barn. Både för att hantera sina känslor och sitt eget mående och för att hantera sitt föräldraskap.
    Ja om man uppfyller de tre punkterna så visst, hjälp lär behövas. Men det är inte vad berättelserna/artiklarna brukar handla om.
  • Anonym (Sara)
    Fri 8 Nov 2019 21:16
    #26
    +1
    Anonym (t) skrev 2019-11-08 20:20:09 följande:

    Ja om man uppfyller de tre punkterna så visst, hjälp lär behövas. Men det är inte vad berättelserna/artiklarna brukar handla om.


    Nehej. Jag har som sagt inte sett dessa inlägg utan skrev utifrån det som ts berättar i trådstarten där det står att man inte orkar med sina barn tex. Och känner man så bör man ju söka stöd. Jag kan nog tro att det är behövligt med samtalsterapi eller liknande även om man "bara" ångrar att man blivit förälder, även om man både skulle älska barnen och orka med dem. Att känna att man genuint ångrar ett sådant livslångt åtagande måste vara fruktansvärt påfrestande.
  • Anonym (Vad händer­) Trådstartaren
    Fri 8 Nov 2019 21:28
    #27
    Anonym (t) skrev 2019-11-07 23:16:46 följande:
    Nu gör inte jag det pga inga barn(+ vill ha). Men det är ju inte svårt att förstå som vuxen så att säga det till ett vuxet barn/äldre tonåring låter inte konstigt för mig. Att säga det till en femåring vore korkat. Som att man aldrig skulle skaffat ett visst husdjur men ändå älskar det, vilket är vanligt och som är mer tillåtet att erkänna än samma sak med ett barn.
    Jag vet inte vad du menar med "vuxet barn", men jag utgår från att du menar "en vuxen". Jag tycker att det är fruktansvärt att som förälder säga till även en äldre tonåring/en vuxen att "under din uppväxt önskade jag att du inte hade existerat" eller "hade jag fått leva om mitt liv hade du inte funnits". Men alla har vi olika åsikter.

    Sen tycker jag att det är en viss skillnad mellan att ångra ett husdjur och att ångra ett barn, så den jämförelsen var ganska svag.
  • Anonym (Sara)
    Fri 8 Nov 2019 21:41
    #28
    Anonym (Vad händer) skrev 2019-11-08 21:28:42 följande:

    Jag vet inte vad du menar med "vuxet barn", men jag utgår från att du menar "en vuxen". Jag tycker att det är fruktansvärt att som förälder säga till även en äldre tonåring/en vuxen att "under din uppväxt önskade jag att du inte hade existerat" eller "hade jag fått leva om mitt liv hade du inte funnits". Men alla har vi olika åsikter.

    Sen tycker jag att det är en viss skillnad mellan att ångra ett husdjur och att ångra ett barn, så den jämförelsen var ganska svag.


    Enda sammanhang som jag kan komma på som det inte vore helt fel att säga en sådan sak är om barnets uppväxt varit svår på grund av förälderns beteende (om föräldern haft svårt missbruk, misshandlat barnet osv), att man i det läget säger något i stil med att man kan se att man inte var lämplig som förälder och inte borde ha skaffat barn. Men det är ju heller inte riktigt samma sak som att säga att man ångrar sina barn.
  • Fri 8 Nov 2019 21:47
    #29
    Anonym (Vad händer) skrev 2019-11-08 21:28:42 följande:

    Jag vet inte vad du menar med "vuxet barn", men jag utgår från att du menar "en vuxen". Jag tycker att det är fruktansvärt att som förälder säga till även en äldre tonåring/en vuxen att "under din uppväxt önskade jag att du inte hade existerat" eller "hade jag fått leva om mitt liv hade du inte funnits". Men alla har vi olika åsikter.

    Sen tycker jag att det är en viss skillnad mellan att ångra ett husdjur och att ångra ett barn, så den jämförelsen var ganska svag.


    Ja, tänk er själva hur det hade känts om man fick veta att ens mamma ångrade att man levde. Det hade känts som ridå nee - att det egna livet var ett misstag och man inte borde ha funnits.

    Nä - det är ingen acceptabel känsla alls för någon förälder..... Förädern behöver jobba med sig själv. Otillräcklighet ? Något annat man känt sig missa pga föräldraskapet ?
  • Anonym (barnf­ri)
    Fri 8 Nov 2019 22:47
    #30
    +1

    Jag har en känsla av att de som klankar ner på dem som erkänner att de ångrar sina barn ofta är samma personer som klagar på dem som inte vill ha barn. Ungefär på samma sätt som de som förfasar sig över att vissa tycker att deras bonusbarn är jobbiga ofta är samma som klagar på dem som inte vill dejta män eller kvinnor som har barn sen tidigare.

Svar på tråden Det här med att vräka ur sig hemskheter om sina barn