Det här med att vräka ur sig hemskheter om sina barn

Varför har du en känsla av det? Det är trots allt två helt skilda saker så den kopplingen känns lite märklig. Men det är möjligt att det stämmer - jag är dock inte en av dem. Jag har noll och inga åsikter om andra människors val när det gäller om de vill eller inte vill ha barn. Jag tänker dessutom att om man tycker att det är dåligt att ångra sina barn, så tycker man rimligtvis att det är bra att inte skaffa barn om man inte vill ha några.

Vilken konstig föreställning.

Nu vet jag inte om du räknar mig som klankar ned på de som säger sig ångra sina barn, det jag har sagt är att det är helt fel att säga något sådant öppet så att barnen (oavsett ålder) kan få eda på det, men att det givetvis är superbra att finns forum för mäniskor som mår dåligt att ventilera sig. Och att om man genuint ångrar sina barn, inte älskar dem och inte orkar med dem behöver stöd. Jag ser dock själv inte det som att klanka ned på någon.

Det är väl en gigantisk skillnad på att välja bort att bli förälder och att ångra och inte älska redan existerande barn. Jag förstår inte ens jämförelsen, så gigantisk skillnad ansee jag att det är. Jag har inga som helst problem med mäniskor som väljer att inte bli förälder, att man ibland tycker att egna eller andras barn är jobbiga eller att man inte vill ha en partner som är förälder.

Att genuint ångra ett så stort livsval som att bli förälder måste väl betraktas som en kris. Och om man inte älskar sitt eget barn måste det också vara en gigantisk utmaning, särskillt om barnet växer upp med en. Och om man faktiskt inte orkar med sitt barn är det ju givet att man behöver stöd.

Allt detta måste väl betraktas som nån form av livskris? Och vid en livskris behöver man stöd.

Att inte vilja bli förälder (vare sig biologisk eller bonus) eller att tycka att ens egna och andras baen är jobbiga ibland behöver inte ens ligga i närheten av nån form av livskris, utan är ju normalt sett helt sunt.

Men mår man dåligt oavsett orsak är det klart att man ska söka atöd.

Jag säger inte att du är en av dem. Det är dock det intryck jag har fått i andra trådar.

Om man inte älskar och inte orkar med sina barn behöver man hjälp, ja. Men om man ångrar att man skaffade barn men ändå älskar och kan ta hand om barnen så är det inte konstigare än att ångra andra livsval.

Om man ångrar sina barn, alltså genuint ångrar, önskar att de inte funnits så antar jag att det måste vara fruktansvärt jobbigt att känna så. Även vid andra livsval som är lika omvälvande och långsiktiga (jag har dock svårt att komma på sådana) tror jag att det måste vara fruktansvört jobbigt att känna ånger. Jag tror att det är sunt att arbeta med den ångesten för både sin egen och barnens skull.

Vad som är "konstigt" eller inte vill inte jag ta ställning till. Jag vet inte om jag tycker att det är konstigt att må dåligt och vara i behov av visst stöd ibland i livet.

Det är väl ytterligare ett utryck för de yngre generationernas föreställning om att livet ska vara kul och behagligt jämt, annars är något fel. Det gäller förstås inte alla men sociala medier förstärker och sprider den föreställningen på ett osunt sätt.

Jag vet inte när många började tro att lyckan är något som är konstant när den för det mesta är fragmentarisk. Det är inget tragiskt med det utan helt normalt. Livet gör ont och är jobbigt ibland.

Många verkar ha helt orealistiska förväntningar på sin partner, sina barn och livet i stort. Det i kombination med något slags känsloveto som gör det ok att kräva eller vräka ur sig vad som helst bara för att man "känner" så skapar den här typen av företeelser.

Om man nu verkligen ångrar sina barn och inte bara själv är ett stort barn med orealistiska krav på livet, så ska man kontakta socialtjänsten för att få föräldrastöd eller diskutera en fosterhemsplacering. Att hänga ut och traumatisera sina barn öppet på ett sätt som gör att barnen en dag kan se eländet borde vara förbjudet.

Är det inte därför anonyma forum är populära? För att folk slipper vräka ur sig negativa känslor till t.ex. barnen. Många har tyvärr ingen de kan yppa ett ljud negativt om sådant till. Då är ett anonymt forum ett alternativ.

Man får ha tillit till att folk sköter sina liv utanför detta och frågar de om något eller ber om hjälp så kan man ge det OM man VILL.

Att folk ångrar sina barn är inte ett dugg konstigt då det ljugs väldigt mycket om hur fantastiskt det är. Kvinnor verkar extremt marinerade med krav på att ha barn, duktig man fint hus och vara duktiga på jobb samt ha det suuuperfint hemma.

 

Jättebra skrivet.

För de som ångrar barn är det ju inte själva livet med barn som är lite för tråkigt utan att de själva inser att de aldrig skulle fallit för pressen. Att alla inte behöver barn eller är ens gjorda för det. Förstår inte hur det kan vara fel att uppmärksamma det så andra får en tankeställare till varför de skaffar barn och om de faktiskt borde göra det. Bättre i längden för alla. Det behöver inte tyda på att de är psykiskt störda eller borde bli av med sina barn i slutändan då de är medvetna om problemen och kan jobba hårdare för att deras barn inte ska sakna något. För de älskar sina barn men hade valt ett annat val om de fick välja igen.

Håller med