Anonym (änka) skrev 2019-11-20 14:25:29 följande:
Väldigt bra exempel på projicering över känslor av total otillräcklighet i din relation för att inte klara av konkurrensen med dött eller levande ex eller för den delen bonusbarn.
Eller förlåt, raljerar jag på samma nivå som du?
Faktum är att en del sluter sig i sorg och de känslorna e svårast att fånga och rensa. Barnet som inte vill prata eller frågar efter bilder minnen är svårare att nå. Dock kommer ilska och smärta ut vid fel tillfällen. Så huruvida barn uttrycker saknad eller driver sin vilja igenom är definitivt från fall till fall.
Som sagt, jag ser bilder och prat som ett sätt att stötta barnen att hantera en förlust som kommer att finnas där under hela deras uppväxt. Jag pratade med professionella terapeut och barnpsykolog samt även bekanta som förlorat sina föräldrar som barn och byggde upp en modell som passar oss. Min partner stöttar oss och är inte det minsta utkonkurrerad.
Fast jag har ju också en fin relation till mina bonusbarn och stöttar min partner där med.
Är inte barnet redo att gå vidare så är det förälderns ansvar att vänta in barnet. Det är förälderns ansvar att sätta sig själv åt sidan för sitt barns skull, även om det är lättare att lägga den bördan på partnern som naturligtvis ska agera på ett speciellt vis för att inte rubba barnets cirklar. Om inte föräldern själv kan sätta sitt behov av att skaffa sig en partner åt sidan för barnets skull, hur kan man då förvänta sig att partnern som inte har några som helst band eller känslor för barnet ska göra uppoffringar för det?
Nä, ta ert föräldraansvar och håll inte på att bolla över det på andra och sen försöka skuldbelägga när de passar tillbaka bollen!