Anonym (Ok) skrev 2019-11-10 09:32:37 följande:
Tror det handlar mer om barnen, jag skulle själv vara mycket omsorgsfull om att minnet av deras pappa bevarades på ett sätt så att de fick känna att jag aldrig glömmer.
Tror det skulle kunna göra ont i ett barn att se hur foton av någon man älskat och brutalt ryckts bort från en, smygs undan (av en ny partner till föräldern dessutom) och till slut knappt får synas.
Nä, fram fram med dem och låt de vara. Allt handlar inte om en själv när man stövlar in i en familj med trauman bakom sig.
Har man inte gått vidare ännu så ska man inte dra in en annan i smeten.
Känner man ett så stort behov att ha bilder på exet uppe så får man faktiskt ta sitt ansvar och leva ensam.
Att spara bilder är helt ok, men inte att ha dem uppe när man flyttar ihop med en ny. Fast det är ett problem som hade löst sig självt om de flyttat till ett nytt gemensamt boende, för då hade bilderna tagits ner och hamnat i garderoben sen eftersom man bestämmer tillsammans på ett annat sätt i ett gemensamt boende.
Jag tror faktiskt inte att han egentligen har ett behov av att ha bilderna uppe längre utan de sitter där av gammal vana, och så länge ts inte vågar säga något så kommer de sitta kvar.
Jag tycker hon ska ta upp det med honom och säga att hon vill att de inreder gemensamt, och kanske tapetserar om också så att det börjar kännas som hennes hem med.
När det gäller barnet så ska det självklart ha kvar bilderna på sitt rum om det vill.
Skulle barnet må så fruktansvärt dåligt av en förändring av inredningen i de övriga rummen så är det läge att skaffa professionell hjälp åt hen. Det har gått 6 år och livet kan inte bara stå stilla.
