Jag undrar alltså hur man tänker när man visar otvetydiga tecken på attraktion gentemot en annan när man redan har partner? Är det för att man inte kan låta bli, att liksom kroppen styr? Om man dessutom anar att "mottagaren" är intresserad, är det då inte lite taskigt att låta den personen tro att man vill något mer?
Många frågor men försöker förstå.
Ja det undrar jag med. Jag känner aldrig så när jag är i en relation. Mitt fokus är helt på den jag är kär i.
I det här fallet är det tydligt att den upptagna personen uppskattar spänningen men liksom inte är helt säker på att den andre är intresserad. Upprepad ögonkontakt över bordet även om man pratar med andra, ögonkontakt där den upptagna personen inte släpper blicken först utan låter den stanna kvar. Det är attraktion i luften helt klart och lätt att avläsa i blicken.
Personen tankar sitt ego genom att flirta för att få bekräftelse. Det betyder absolut ingenting utan är bara på skoj. Det är min erfarenhet av upptagna som flirtar.
Om det är två personer känner varandra så har kanske den som är upptagen känslor för den andre? Känslor kan man ju inte alltid styra över.
Om det är två personer känner varandra så har kanske den som är upptagen känslor för den andre? Känslor kan man ju inte alltid styra över.
För att det är väldigt vanligt i en längre relation bli förälskad i andra, sa som många andra att det skulle aldrig hända mig. Jo tjena. Kan hända alla hävdar jag!
Tror alla i tråden träffar rätt, beror helt på faktiskt.
Oftast flirtar jag för skojs skull och håller ringen väl synlig om för starkt gensvar ges, om ring ignoreras så har jag kul så länge det varar.
Det finns helt klart personer som är som gjorda för varandra. Att de redan har partners spelar inte någon roll. De dras till varandra som magneter om de träffas. Jag pratar inte om att bara tycka att någon är trevlig och snygg utan det handlar om en oslagbar kemi dem emellan. Alla runtomkring dem märker av det eftersom det är så extremt annorlunda och starkt.