-
-
Svar på tråden Börja plugga igen
-
Ni säger rätt. Men om jag försöker att planera mitt liv det känns som jag har gjort ingentin nästan 4 år (jag har varit au pair och försökte att få jobb i Italien, har varit au pair igen) och nu är det för sent att göra någonting.
Jag känner stresserad att visa mig jag har gjort inte så mycket före och nu behöver jag vara "stilla" för att studera och få förhoppningvis ha ett bra jobb efter det, som jag skulle kunna ha gjort års sen.
Min pojkvän säger att jag behöver inte tänka så mycket, alltid säger att "det löser sig" men det ar inte så lätt när man bor utomland och måste ta dig själv på en rätt "nivå" för att kunna göra något nytt.
Jag vet att det är mitt fel att jag är så "bakom" i arbetslivet, jag vetade inte att jag skulle vilja bo i Sverige innan jag träffade min pojkvän, det var mer som något att göra istället at vara arbetlös i Italien...
Men nu behöver jag ta det steg framåt och känner så rädd att ta den fel beslut. Att plugga 4/5 år av mitt liv känns mycket i mitt fall.
Om jag hade barn och hade jobbat flera år innan hade det varit annorlunda tror jag.
Jag är 28 och hade inte börjat med mitt liv att jag måste studera igen och skjuta upp andra grejer i mitt liv
Jag vet inte varför jag är så negativ, jag vet att om jag gör någonting då blir det även svårare att få bra jobb, med fast anställning eller ett jobb jag trivs...
Jag känner så förvirrad :/ -
Jag hittar inte någon YH utbildning inom förskola men jag är inte så smart att hitta grejer på nätet
Jag vet, jag har tagit ett stort steg när jag flyttade utomland men nuförtiden är det inte så ovanligt också. Om man flyttar utomlands och förtfarande har inget att erbjuda en arbetsgivare efter 2 år känns det lite liksom "misslyckas".HeidiHR skrev 2019-11-10 10:00:01 följande:Du har ju jobbat som au pair, flyttat till ett nytt land och lärt dig ett nytt språk! Så det är inte alls som att du inte gjort nåt. Ibland blir inte saker som man tänkt.
Ska kanske tilläggas att jag har ett barn på 15 månader och om en månad får mitt andra barn. Så jag pluggar och skaffar barn parallellt och det funkar hur bra som helst. Så gör din grej, plugga och se vad som händer i övrigt i livet under tiden!
Jag pratar så negativ om mitt liv just nu, jag känner mig mycket tveksam och förvirrad...
Min sambo säger att det är okej om jag vill göra det och jag måsta ta ett steg i taget. Jag oroa mycket om grejerna nu för att jag är inte nöjd med mitt liv och detta skapar instabilitet i mitt sinne.
Jag vet att jag äslkar barn, jag har jobbar som au pair ganska länge och är inte trött på barn och jag älskar fortfarande barnen jag tog hand om. Jag har jobbar som kallskänka bara lite mindre än 5 månader och "hatar" alla och allt och jag ser fram emot att göra något annat, även städa. Men jag är säker att jag kommer att bli trött på det också. Jag vill inte leva sådär...
Jag är bara rädd om hur länge det ska ta att plugga. Jag måste lära mig Svenska, Matematik, Naturvetenskap och Samhälle (?) och självklart Engelska (jag pratar bra Engelska men vet inte om det räcker)... jag kommer inte att vara klar för nästa höst..
