• Anonym (Kaffedraken)

    Pappan lämnar 2-åring ensam??!

    Min man, barnets pappa, lämnar ofta vår nyss fyllda 2-åring utan uppsyn. Själv verkar han inte tycka att det är någon fara eftersom det oftast gått någorlunda bra.

    Jag är höggravid och känner mig lite "dum i huvudet" eftersom jag är osäker på vad jag ska säga till honom?

    Visst är det så att detta inte är okej?? Vad skulle ni göra i min situation?

  • Svar på tråden Pappan lämnar 2-åring ensam??!
  • Anonym (Kaffedraken)

    Det låter som att du försöker skylla hans tillkortakommanden på en eventuell diagnos. Oavsett vad/om han har ngn diagnos, så kommer han ju inte upphöra med beteendet bara för att diagnosen konstateras. Jag gissar på att han överlåter det mesta i hemmet till dig? Har han varit föräldraledig?

  • Anonym (Kaffedraken)

    Han var föräldraledig i drygt 2 månader ungefär, men det på min uppmaning. Sen använde han största delen av tiden till att måla huset.

    ADD är väl något slags npf, jag har försökt få honom att söka remiss till utredning, det ledde endast till att han gått ett par ggr hos en psykolog. Han tror inte själv på att han har något "avvikande", trots att allt pekar på det.

    Jag vet inte riktigt vad jag ska säga el göra för att nå fram till honom? Normalt får jag upprepa något 3-5 ggr innan han hör något. Jag har nu sagt till honom om vårt barn och får hoppas han förstår? Han brukar sköta om barnet bra emellanåt men aldrig långa stunder, han behöver försvinna in i mobil/tv/dator med jämna mellanrum och då hör el ser han inget som händer i hans närhet. Sån har han visst alltid varit men det är först sen vi fick barn ihop som det börjat störa mig.

    Vi går även i parterapi (för 3e perioden under vårt förhållande...) men han har svårt att se sitt eget ansvar, säger ofta att "han har inga problem"...

  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag tror tyvärr att det kommer ta slut mellan er när du kommer behöva ta hand om två barn + mansbebisen. Han kommer inte förändras.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag tror tyvärr att det kommer ta slut mellan er när du kommer behöva ta hand om två barn + mansbebisen. Han kommer inte förändras.

  • Anonym (Kaffedraken)
    Kazandra89 skrev 2019-11-10 14:49:07 följande:
    Jag tror tyvärr att det kommer ta slut mellan er när du kommer behöva ta hand om två barn + mansbebisen. Han kommer inte förändras.
    Håller med
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Gravidhjärnan) skrev 2019-11-09 12:50:08 följande:

    Jag gråter när jag läser era svar...

    Det här är mannen jag lovat älska i nöd och lust, tills döden. Nu ska vi snart få ett till barn. Hur ska jag kunna lita på honom? Jag märkte ju redan för två år sedan att han inte var speciellt erfaren med barn, och jag börjar vara säker på att om han skulle få en utredning så skulle de hitta ADD eller något liknande hos honom...


    Jag inleder med att säga att din man är oansvarig. Riktigt oansvarig. Och han borde få sig en tankeställare på vad han sysslar med.
    Sedan så kan man ju diskutera riktigheten med att skaffa ett andra barn med en oansvarig man så som du gör.

    Men du skriver också att om han skulle få en utredning så skulle de hitta ADD eller liknande. Vilka fördomar du har om folk med ADD/ADHD eller liknande. Att vara oansvarig förälder har inget med någon diagnos (ADD/ADHD) att göra, eller att en sådan diagnos skulle vara grunden för att en person skulle vara oansvarig med barn.
    Det är bara en direkt fördom du har om diagnosen.

    Det som ÄR skrämmande är att när du vet med dig att din man är så oansvarig, som din man är så kan man ju undra varför du tillåter det att fortgå så som du gör. När du har pratat med honom och det inte hjälper, och dessutom skaffar ett barn till med en sådan man, så kan man ju undra var ditt ansvar som förälder är någonstans. För det är oansvarigt att utsätta sitt barn för sådant som er tvååring blir utsatt föra.
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Gravidhjärnan) skrev 2019-11-10 14:41:25 följande:

    ADD är väl något slags npf, jag har försökt få honom att söka remiss till utredning, det ledde endast till att han gått ett par ggr hos en psykolog. Han tror inte själv på att han har något "avvikande", trots att allt pekar på det.


    Läs b.la inlägg #29.
    Du verkar ju strunta i vad folk skriver som påtalar om detta med ADD/ADHD attt det inte stämmer.
    Så vad har du för diagnos som inte klara av att ta till dig vad folk skriver om justa ja diagnosen ADD/ADHD.
    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag har absolut inga fördomar mot diagnoser, och ja jag råkar själv ha en egen diagnos. Men det var inte huvudsyftet med tråden. För mig vore en diagnos något som på nåt vis förmildrar omständigheterna, eftersom det då skulle finnas en förklaring till allt och något man kan jobba med. Jag är absolut inte någon expert på människor eller så utan har bara forskat i saken på egen hand, via nätet bl.a.

    Kanske är jag själv lite trögtänkt (har verkligen gravidhjärna) men detta är inget jag lagt märke till förrän kanske någon vecka sedan, att han inte varit ens fysiskt närvarande alltså. Sedan har man ju hoppats att han med tiden ska mogna som förälder etc. Svårt detta.

  • Anonym (Kaffedraken)

    Jag är verkligen tacksam för alla svar jag fått!

    Jag blev lite överraskad av så många och att de flesta har relativt liknande åsikt, jag har inte haft varken tid eller kraft att svara alla enskilt. Försöker fortfarande smälta detta. Växlar mellan hopp och förtvivlan...

    Men vi ska till BVC nästa vecka så jag tänkte ta upp detta då och hoppas (som någon skrev) att det hjälper ifall någon annan än jag förklarar för min man att en 2-åring behöver ständig uppsikt.

  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Gravidhjärnan) skrev 2019-11-10 21:45:20 följande:

    Jag har absolut inga fördomar mot diagnoser, och ja jag råkar själv ha en egen diagnos. Men det var inte huvudsyftet med tråden. För mig vore en diagnos något som på nåt vis förmildrar omständigheterna, eftersom det då skulle finnas en förklaring till allt och något man kan jobba med. Jag är absolut inte någon expert på människor eller så utan har bara forskat i saken på egen hand, via nätet bl.a.

    Kanske är jag själv lite trögtänkt (har verkligen gravidhjärna) men detta är inget jag lagt märke till förrän kanske någon vecka sedan, att han inte varit ens fysiskt närvarande alltså. Sedan har man ju hoppats att han med tiden ska mogna som förälder etc. Svårt detta.


    Fundera på vad du verkligen skriver och huru du valde att formulera dig.
    Många reagerade (inklusive mig), på vilket sätt du skrev det på. Du skrev det på ett sådant sätt som OM det vore något som är urtypiskt för just personer med ADD/ADHD. Sedan så här det inte hit om du har egna diagnoser, även om du har en diagnos själv så kan du ha fördomar om andra diagnoser ändå.

    OM du har "forskat på egen hand", ja då måste jag säga att du har gjort ett direkt pissdåligt jobb med att verkligen läsa och ta till dig informationen du har läst. Jag känner några med ADHD/ADD, och jag har läst på en del själv om ADHD/ADD och ingenstans så står det att de som har ADD/ADHD skulle var direkt oansvariga på sådant sätt som din sambo är. Du har ju även fått några andra på dig i tråden som har berättat för dig hur fel du har om dina påståenden om att din man skulle eventuellt ha ADD(/ADHD) bara för att han är en direkt oansvarig förälder och lämnar er dotter utan uppsyn i långa perioder.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Kaffedraken)

    Han behöver stöd i sin föräldraroll. Prata med BVC

  • Anonym (Kaffedraken)
    Anonym (Gravidhjärnan) skrev 2019-11-10 14:41:25 följande:

    Han var föräldraledig i drygt 2 månader ungefär, men det på min uppmaning. Sen använde han största delen av tiden till att måla huset.

    ADD är väl något slags npf, jag har försökt få honom att söka remiss till utredning, det ledde endast till att han gått ett par ggr hos en psykolog. Han tror inte själv på att han har något "avvikande", trots att allt pekar på det.

    Jag vet inte riktigt vad jag ska säga el göra för att nå fram till honom? Normalt får jag upprepa något 3-5 ggr innan han hör något. Jag har nu sagt till honom om vårt barn och får hoppas han förstår? Han brukar sköta om barnet bra emellanåt men aldrig långa stunder, han behöver försvinna in i mobil/tv/dator med jämna mellanrum och då hör el ser han inget som händer i hans närhet. Sån har han visst alltid varit men det är först sen vi fick barn ihop som det börjat störa mig.

    Vi går även i parterapi (för 3e perioden under vårt förhållande...) men han har svårt att se sitt eget ansvar, säger ofta att "han har inga problem"...


    Vad gjorde barnet när han målade huset?
Svar på tråden Pappan lämnar 2-åring ensam??!