Har ni blivit slagna av era föräldrar?

Jag vet inte det, när jag läste din berättelse kändes det som om att du hade det värre. Pinnar i ansikte och lyft i håret och stryk mycket oftare. De verkar som om de agerat i okontrollerad ilska. Men kan absolut tänka mig att förnedringen var större att få stryk på bar rumpa lagd över knät. Men bortsett från agan som inte var så vanlig så fick vi mycket kärlek hemifrån. Så jag känner det som om att du hade det hårdare. Men det är säkert svårt att avgöra.

Det var nog att du blev slagen inför kompisar som hon tyckte var hemskt och det kan jag hålla med om, det måste varit fruktansvärt kränkande.

Min morsa visade alltid upp en fasad utåt. Hon slog oss aldrig framför någon.

Vissa saker hon gjorde har jag förträngt helt klart, men min mors ville få alla att tro att hon var en underbar och fantastisk mor, vilket hon som sagt inte var.

Hur som helst, vid ett tillfälle när jag var liten, så hälsade vi på hos pappas storebror och familj. Min äldsta kusin hade gjort något litet fel och framför oss alla, fick hon stryk med en mattpiska. Det var inte ens i närheten av hur min morsa kunde slå oss.

Ändå blev min morsa väldigt upprörd över att föräldrarna slagit min kusin och tyckte det var fruktansvärt.

Den hände med mig Max 2 gånger att jag lev slagen framför kompisar. Jag menade att få smisk på bara rumpan låter otroligt kränkande. Jag behövde inte klä av mig för att få stryk .

För övrigt var mina föräldrar precis som dina. En fin fasad är fortfarande den viktigast i deras liv. De skulle aldrig slagit mig framför andra, och de stod ut för andras barn om de blev behandlade hårdhänt framför de. Men hemma bakom stängda dörrar jagade de mig i självmordsförsök flertal gånger ... en gång ville jag polisanmäla, de skrattade och sa att gör du! Vad tror du blir bättre då? den styrk du får här är ingenting jämfört med vad du ska få om du blir omhändertagen...

jag mådde länge illa och gör det fortfarande av det som de gjorde med mig ...

deras bästa minne ur mitt barndom är att när jag var typ 2-3 år hade vi besök av en familj med en jämnårig flicka. Jag sa åt henne ?sluta annas slå ja ihäl dig ? ? det var först i vuxen ålder började jag reflektera över det och fundera på hur gammal var jag när de började slå mig om jag hade såna fraser när jag kunde inte ens prata tydligt...

Född i slutet på 80-talet, och ja min mamma var gapig och när hon inte hade tålamodet kvar så blev det smisk, örfil och dragen i hår/öron. Pappa var aldrig riktigt med i uppfostran utan jobba mest. Men var han hemma och det blev bråk höjde han rösten. Jag minns dock när jag var i yngre tonår och det brast och han stod och skrek mig rakt i ansiktet och slog en tidning i byrån bredvid mig. Jag stod helt tyst och stirra på honom till han var klar. Sen sa jag bara "rör du mig så ringer jag polisen och bris direkt, jag ska inte bara säga att du slog mig utan skalla mitt ansikte i väggen tills blodet sprutar. Sen ska jag säga att du antastar mig om nätterna så att du får sitta inne för livet". Det såg ut som att han sett ett spöke och efter den dagen höll han sig borta från mig. 

Min mamma slog jag tillbaka i ca 14 års ålder, jag slog så mycket jag orka att min 10 år äldre bror fick ingripa för att jag flög på min mamma som ett monster. Jag ringde även och anmälde henne till socialen och en utredning startade, men las ner. Jag ska även ha hotat henne att jag skulle döda henne i sömnen om hon rörde mig en gång till, och efter det var hon rätt maktlös. Jag hade otroligt mycket hat emot henne och flyttade dagen efter jag fyllde 18 år.
När jag själv fick barn så börjar man reflektera över sin egna uppväxt, och vi har haft våra di

Det var nog att du blev slagen inför kompisar som hon tyckte var hemskt och det kan jag hålla med om, det måste varit fruktansvärt kränkande.

Min morsa visade alltid upp en fasad utåt. Hon slog oss aldrig framför någon.

Vissa saker hon gjorde har jag förträngt helt klart, men min mors ville få alla att tro att hon var en underbar och fantastisk mor, vilket hon som sagt inte var.

Hur som helst, vid ett tillfälle när jag var liten, så hälsade vi på hos pappas storebror och familj. Min äldsta kusin hade gjort något litet fel och framför oss alla, fick hon stryk med en mattpiska. Det var inte ens i närheten av hur min morsa kunde slå oss.

Ändå blev min morsa väldigt upprörd över att föräldrarna slagit min kusin och tyckte det var fruktansvärt.