Otillfredsställd

Vi har flera barn. De är små. Vi lever i ett särboförhållande. Jag bor med barnen. 

Jag skulle mer än gärna ha någon att träffa någon gång då och då för heta träffar men det är inte något min man tycker är ett alternativ. 

Det har nämnts eller snarare snuddats vid genom att min man sa det lite som en ledsen hund, han förstod att det kanske är den enda möjligheten att ha mig kvar, utan att jag ska behöva leva resten av mitt liv sexlöst.

Han vill alltså inte alls det men kan ändå se att det är en möjlig lösning på min sida av problemet Om det skulle komma till det så tror jag att det skulle göra honom djupt olycklig. Kanske lika eller mer olycklig än jag skulle bli av att leva resten av livet utan sex. Så... inte helt enkelt alltså.

Det har nämnts eller snarare snuddats vid genom att min man sa det lite som en ledsen hund, han förstod att det kanske är den enda möjligheten att ha mig kvar, utan att jag ska behöva leva resten av mitt liv sexlöst.

Han vill alltså inte alls det men kan ändå se att det är en möjlig lösning på min sida av problemet Om det skulle komma till det så tror jag att det skulle göra honom djupt olycklig. Kanske lika eller mer olycklig än jag skulle bli av att leva resten av livet utan sex. Så... inte helt enkelt alltså.

Nej otrohet är inte aktuellt. Det ska ju isåfall vara ett arrangemang som vi blivit eniga om. 

Men en kan ju drömma. 

Givetvis är detta en stor sorg för mig och jag känner liksom att det suger livet ur mig. Att tänka att mitt sista knull redan varit... för flera år sedan.... OCH det var dåligt dessutom. 

Han kanske får sex på annat håll..alt är gay?

Men hur klarar du dig utan sex ? Vad gör du ? Onani ?

Ok, om det är ett problem för ts att konfrontera sex "väldigt, väldigt försiktigt" Så lär ni ha TONVIS med andra problem av samma karaktär. 

Seriöst, om ni har ett förhållande och ni tassar omkring problem på det sättet så nedvärderar ni varandra och ni kommer att till slut finna er själva, avslutade. 

Om ni nu, älskar varandra, så talar man om problemen. Visst alla kan vara fragila och konfrontationsrädda. Men samma som att vara naiv, det är gulligt när man är liten. Men efter 25 är det ett allvarligt problem som måste ta itu med. 

Lösningen är enkel, börja tala om det. Som kille, är sex enkelt, får man inte sex runkar man, killar skall runka minst tre ggr om dagen ändå för att hålla prostatacancern borta. 

Och gör inte killen det, så måste killen ta itu med det problemet om det är medicinskt eller psykologiskt. 

Nu vet jag också att kvinnor har svårt att snacka om "känslor" som konfronterar  dom själva. Men ser fortfarande att ni har ju uppenbarligen mycket att ta itu med. 

Kan ni inte själva, men båda känner att ni vill fortsätta med relationen, gå i parterapi. 

Annars, så, borde ni avsluta relationen för det kommer bara bli värre, ni kommer att bli bittra, sura, griniga och ensamna samt deprimerade. 

Ställ frågan till dig själv, kan du tänka dig att ha cancer bara för att du inte onanerar 3 ggr om dagen?

Tror svaret är ganska självklart, så man finner helt enkelt tiden, sen så går det ganska snabbt, inte som det är med en partner. en kvart fördelat på dagen. 

 

Till TS

Ok men om ni bara pratar och pratar, varför pratar ni bara, vad hindrar er från att bara ha sex? 

Tar du initiativ först eller väntar du på att han skall ta det?

Det verkar ju ligga som jag sa tidigare, djupare problem om intet annat. Och då kanske det är dags att gå i parterapi, alternativt att om han känner att det är problem gå lösa det. 

Så är det ju när man är vuxen, är det något som hindrar en själv att må bra, så får man ta itu med det oavsett hur jobbigt det är för utdelningen kan ge otroligt mycket mer tillbaka. Problemet är ju att insikten måste ju infinna sig.

Och om du, inte är delaktig, och inte förstår honom, och han inte kan säga varför han inte vill ha sex med dig så är det något han döljer för dig. 

Han kanske inte får upp den för att han är stressad och skäms över det. Något jag aldrig gjort personligen. Men det är ju något kvinnor kan flippa ur över. Samt många killar som skäms över.

Viktigaste är att inte stigmatisera vad det nu än är. För det är det redan. Vad det nu är. Det verkar ju på dig som om att du i brist på andra ord, är desperat, och han någon annanstans mentalt.

Men ta den där sexuella energin du har i dig, och omvandla det till något annat, för du kommer bara må sämre, även om du onanerar. Dvs du måste kanalisera om det. För om en person mår dåligt, så måste den andra kämpa för att hålla sig stark och må bra.