Varför skaffade ni fler barn?

Jag hade bestämt sedan tidiga tonåren att jag ville vara gravid och föda barn 3 gånger så då blir det minst 3 barn.

I princip pga känslor. Lika mycket som jag längtade efter att få barn nummer ett längtade jag efter barn nummer två. Sen kände jag mig nöjd. Det är tre år mellan barnen, jag hade gärna haft tätare men det ville inte deras pappa så jag fick vänta.

Bra fråga. vet faktiskt inte:)

För att maken ville ha ett barn till. Jag är fullt nöjd med ett, men han ville ha två och har ju, av förklarliga skäl, svårt att få till det på egen hand.

Främsta anledningen var att vi hade en längtan efter fler. Om inte det hade funnits hade det bara blivit ett barn. Sen tycker jag det är positivt för barnen att ha syskon. Och roligt för oss alla att vara en stor familj.

För att jag som ensambarn alltid drömt om minst 3 barn. Var 19 när jag fick veta att jag hade PCO och helt saknade spontan ägglossning. Fick mitt första och andra barn med läkarhjälp. En läkare sa att ibland får PCOare lättare att få barn efter 30 så när det var dags att fundera om preventivmedel efter #2 sa vi att vi ger det ett pr. Vill livet att vi får ett tredje barn tsr vi tacksamt emot den gåvan, annars är vi nöjda med det vi har. Livet valde att ge oss den gåvan.

Vi hade ett embryo kvar i frysen som var vårt enda försök till syskon och det råkade ta sig. 

Jag växte upp som ensambarn och hatade/hatar det.

Ville därför att mina barn skulle ha syskon.

Min mamma och min man är ensambarn och de har pratat mycket om hur de hatar att vara ensambarn.

Själv har jag en syster och ville ge mina barn syskon, dock tätare i ålder än jag och min syster.

Jag har två flickor med 2 års skillnad. Ha har och har haft mycket glädje av varandra. Nu är de 12 och 10.

Dels för att jag längtade efter fler barn och en större familj (har alltid velat ha minst 3 barn), dels för att jag förlorat ett barn och aldrig lyckats komma över den sorgen och tomheten. Att igen bli gravid, vara gravid och få barn hjälpte tillfälligt lite mot min sorg, saknad och tomhet. Sedan har många nära släktingar och familjemedlemmar gått bort av olika sjukdomar tätt inpå varandra och det känns väldigt ensamt, tråkigt och tomt att ha en så liten familj och släkt kvar så jag vill ha en stor egen familj i alla fall. Alltihop har också fått mig att inse att familj/släkt är det enda som betyder något för mig på riktigt. Allt annat känns meningslöst och ytligt så jag satsar allt på barnen och familjen och ville och vill ha många fler. Har inte satt någon gräns utan kommer fortsatta med barnaskaffandet så länge det är möjligt till vi känner att vi inte skulle kunna ta hand om fler på ett bra sätt.