• Anonym (l)
    Tue 12 Nov 2019 13:10
    928 visningar
    19 svar
    19
    928

    Är det bara jag som tycker detta är lustigt?

    Jag vet inte om det är jag som har gjort något fel i en relation eller inte. Jag känner att jag inte riktigt kan gå vidare då allt hände så plötsligt.


    Kan ta hela historian från början.


    Jag träffade en enastående kvinna för tre år sedan som jag nu har spenderat tre år tillsammans med. Allt var bra under hela perioden tills den dagen jag blev sjuk. Vi hade varit på semester i två veckors tid till vårat favorit resmål. Då jag verkligen älskade den här personen så bjöd jag på resan. Man vill göra allt för den man älskar självklart och jag såg det som en kärleksförklaring till henne efter en relativt tuff period.


     


    Det hela började med att min son som jag har ihop med en annan fick ätstörningar. Vi hittade utspottad mat i hans rum och sökte därför en vårdkontakt. Jag gick med honom dit för att försöka få bukt på problemen. Jag kontaktade även bup och där fick vi veta att sonen har försökt att ta sitt liv. Självklart blev jag väldigt ledsen över det inträffade. Jag gjorde allt så som att hämta sonen på skolan för att äta med honom, jag fanns alltid där för sonen. Sonens mamma brydde sig enbart om sitt arbete och blev irriterad på sonen som inte hade sagt något till henne. Vilket jag tycker är oerhört lustigt, men nog om det.


    Man kan säga att jag stod där själv och fick ingen hjälp av henne.


     


    Samma år så studerade jag. CSN drog tillbaka min ansökan när jag bara hade två månader kvar och sa att jag inte pluggade på hundra procent, vilket jag gjorde. Så jag var tvungen att hoppa av mina studier pga inkomst.


     


    Nu tillbaka till i somras när vi åkte på semesterresan till vårt drömmål. Sonen var med oss på resan och livet lekte. Det var verkligen hur trevligt som helst och vi älskade varje sekund.


    När vi kom hem igen var allt som vanligt, jag skulle börja arbeta och sökte jobb. En vecka efter semestern så får jag väldigt ont i båda benen. Kan inte gå och har oerhörda smärtor.


     


    Blir senare inlagd på akuten då en fysiolog sa att han trodde att det var någon neurologisk sjukdom.


    Jag bad min sambo om att skjutsa upp mig till akuten. Men hon ville ut och sola istället. Varav jag ringer min mor som ställde upp. Det här var alltså bara en månad efter att vi hade kommit hem. Jag kan väl tycka som så att älskar man någon så ställer man väl upp för den personen?


    När jag senare ligger på lasarettet så kommer sambon upp till mig och vill att jag ska betala för parkeringen för att hon skulle hälsa på mig. Jag vet inte men tänkte inte så mycket på det då men självfallet ska väl inte jag som är dålig betala för att min sambo ska hälsa på mig på sjukhuset?


     


    Jag skrivs senare ut och vi kommer hem. Får senare veta att det inte är något neurologiskt som tur är och antagligen så har jag gått in i väggen pga allt som har hänt med sonen.


    Nu den senaste tiden så klagade min sambo på sonen hela tiden att rummet inte var städat, att han hade en ful frisyr och liknande. Sambon har även ställt upp på sonen väldigt mycket men på senare tid hände något som jag inte riktigt förstår.


     


    Nu för en månad sedan så sa sambon att hon inte vill bo med mig längre och vill inte heller ha någonting att göra med mig. Hon hämtade saker här och sa inte någonting till mig och betedde sig väldigt illa och jag förstår liksom inte varför?


     


    Allt känns så oerhört tråkigt, jag bjöd med henne på en resa för närmare 10000 kronor och hon begär att jag ska betala en parkeringskostnad på 30 kronor.


     


    Jag förstår inte alls hur man kan bete sig på det sättet.


     


    På grund av att personen inte ens pratade med mig så känns jag som den elaka, som att jag har gjort något fel. Vill inte att det ska gå något dåligt snack om mig när jag verkligen har gjort allt för henne innan jag blev sjuk. Tycker ni att jag låter som en dålig människa eller hur man ska säga?


     


    Tycker bara hela situationen är konstig, känns kanske som att hon har gjort ett oerhört hastigt beslut utan att ens tänka.

  • Svar på tråden Är det bara jag som tycker detta är lustigt?
  • Anonym (l) Trådstartaren
    Tue 12 Nov 2019 17:33
    #5

    Tack för alla svar. Känner mig ändå något bättre.

    Just det här beteendet kom väldigt plötsligt hos henne. Kan inte minnas att hon var så här innan jag blev sjuk faktiskt. Jag kan tycka att hela situationen känns väldigt skum på något sätt. Det känns som att det finns någon annan om ni förstår mig rätt.

    För att ena dagen säga att hon älskar mig till dagen efter bara försvinna från mitt och sonens liv. Allt skedde så otroligt fort.

  • Anonym (l) Trådstartaren
    Tue 12 Nov 2019 17:39
    #6

    Det kan nog även stämma att jag dras till vissa typer av människor. Jag kommer garanterat att ta det oerhört sakta i fortsättning, dels för att inte såra min son också.

    Såg även att det blev fel i texten där uppe och hennes del kostade bara den 10000 kronor, men som någon skrev. Man får tänka på de positiva delarna med resan istället. Sonen och jag hade det oerhört bra vilket jag faktiskt är väldigt glad i. :)

  • Anonym (l) Trådstartaren
    Sun 24 Nov 2019 08:13
    #10

    Tack än en gång för all respons. Det här var svårare att komma över än vad jag trodde men är inte ledsen längre, känner bara ett enormt stort hat emot personen i fråga.

    Har tänkt ut händelseförloppet hur många gånger som helst och hon är inte riktigt klok.

    Fick veta att den här personen blockerade min son så att han inte kunde skicka något mer till henne innan han ens visste att vi hade gått skilda vägar. För att senare avblockera min son för att bara någon minut senare blockera honom igen.

    Känns inte alls som att hon vet hur man ska bete sig mot barn. Men hon har varit en jättebra låtsas förälder innan. Därav blir man helt ställd och sårad när man ser hur det påverkar sonen negativt. Hon satt oss också i en lite knivig situation och då vi bodde i en väldigt dyr lägenhet ihop som jag nu tog över. Hyran ligger skyhögt och hon tycker att jag ska betala allting själv. Det känns som att personen i fråga bara flyr från allting och hanterar ingenting som en mogen, vuxen människa skulle göra. Stoppa huvudet i sanden och gå vidare, bara hon har det bra.

    Det är oerhört svårt att sluta tänka på allting och jag tror det är för att jag är så besviken på henne, hur hon har behandlat min son efter uppbrottet. Jag menar barnet kan ju inte hjälpa att vi går skilda vägar.

    Jag får tacka för allt stöd som ni faktiskt gav mig. Det behövdes mer än vad jag trodde när jag väl skrev det här inlägget och för det är jag evigt tacksam. ????

    Att en forum tråd kan ha en sådan otroligt positiv effekt är jättebra, samtidigt som jag absolut inte trodde det som sagt. :)

  • Anonym (l) Trådstartaren
    Sun 24 Nov 2019 17:29
    #12
    Anonym (...) skrev 2019-11-24 10:36:21 följande:

    Du pluggade men fick hoppa av då du blev av med CSN. Du bjöd på dyr resa. Nu ska du söka jobb. Hon lämnar dig med dyr lägenhet att betala. Får inte ihop det riktigt.


    Ja, jag blev av med CSN i mars. Pengarna vi åkte utomlands för var ett arv som jag fick senare. Kanske två månader efter. Då allt negativt hade hänt under året med sonen så kände jag att det kunde vara bra för oss att få åka iväg ett tag, få tankarna på annat. Då arvet inte var jättestort så gick det enbart till resan och fickpengar. Hoppas att det klargjorde lite i alla fall.
  • Anonym (l) Trådstartaren
    Mon 25 Nov 2019 00:48
    #15
    Anonym (...) skrev 2019-11-25 00:18:57 följande:

    Vad säger hon själv?


    Hon vill inte ens prata med mig så det blir lite svårt. Har försökt att fråga varför men får inte riktigt något svar tyvärr, hon säger att hon redan har sagt varför vilket hon inte har. Har även kommit med förslag att vi ska prata ut. Det är väl just det som är oerhört jobbigt för min del, att inte riktigt kunna prata ut med en människa man har levt ihop med i 3 år. Det känns ju därför som att det finns någon ny med I bilden eller att hon har blivit påverkad av en vän. Vet att I början av vårt förhållande så var hon väldigt lätt påverkad av vänner. Så fort kompisen ringde så skulle hon dit eller likande.

    Har bara på känn att någon vän har sagt något eftersom hon så snabbt bara ville härifrån utan att det hänt något drastiskt. Kanske lite tjafs men jag menar, det har man ju i ett förhållande självklart. Under de här tre åren har vi kanske tjafsat högst 4-5 gånger. Jag vet även att hon har en ny bekantskap som hon anförtrodde allting till. Möjligtvis kan det vara den väninnan som har fått henne att göra så som hon gjorde.

    Personligen kan jag väl tycka att man som två vuxna människor sätter sig ner och pratar om det nu är något problem. När hon flyttade härifrån så hade hon den nya väninnan med sig och först ville hon inte ens att jag skulle vara här. Vi delade inte ens upp sakerna så som man kanske gör i slutet av en relation, hur jobbigt det än må vara. Då jag absolut inte har gjort henne något illa så förstår jag inte varför. Jag kände mig som världens svin även fast att jag vet att jag inte har gjort henne något illa. Nu under den här månaden har allt känts tufft.

    Då jag inte kan gå fullt ut ännu, så blir vardagssysslorna väldigt jobbiga, att gå en promenad som tar vanligtvis 10 minuter tar för mig kanske 1 timma och då måste jag stanna upp, sätta mig ner eller liknande. Klarar inte av att stå längre stunder heller. Plus att man inte har så många vänner kvar eftersom vi umgicks med familjen mest.

    Hon anser fortfarande att parkeringen för sjukhuset att jag skulle betala den. Vilket jag och fler tycker är fel. Det är nog inte det första man tänker på om ens sambo ligger inlagd på sjukhus för eventuellt något neurologiskt så som ms eller likande som läkarna först trodde. Som tur var så var det inte något neurologiskt men samtidigt oerhört påfrestande att inte få en diagnos.

    Nu blev det visst ett långt meddelande men samtidigt skönt att skriva av sig lite.
  • Anonym (l) Trådstartaren
    Mon 25 Nov 2019 11:24
    #17
    Anonym (...) skrev 2019-11-25 09:08:04 följande:

    Så varför ville hon separera enligt henne?


    Du läser inte så bra? Skrev ovanför att hon inte har sagt något, du får inga fler svar. Gillar inte din attityd. ????
  • Anonym (l) Trådstartaren
    Mon 25 Nov 2019 12:51
    #19
    +1
    Anonym (...) skrev 2019-11-25 12:35:57 följande:

    Attityd? Antar att jag ställer obekväma frågor eftersom du har taggarna utåt. Att hon har svarat men att svaret inte dög för dig..


    Jag har inte taggarna utåt, har du läst allt jag har skrivit här så kanske du förstår? Hon har inte sagt varför och det har jag förklarat i ett ganska långt meddelande ovanför. Därav skrev jag att din attityd inte är bra. Har även förklarat hela händelseförloppet. Så den som har taggarna utåt är väl snarare du? Skulle hon ha sagt varför och vi hade kunnat prata med varandra hade jag inte ens skrivit något här.
Svar på tråden Är det bara jag som tycker detta är lustigt?