Kan barn utredas mot förälders vilja?

Ingen aning men hoppas det.

Polis är ett exempel på yrken där man inte för ha en ADHD diagnos.

Kontakt med psykiatrin har nödvöndigvis inget med en NPF/ADHD-diagnos att göra. Man kan ha kontakt med psykiatrin och behövs hjälp därifrån även utan en diagnos.

Och dåligt självförtroende är helt individuellt.

Som du redan fått höra hade han Aspergers, och fick dessutom tillbaka jobbet sen. Och efter en juridisk process fick han skadestånd av Transportstyrelsen på 100 000 kr.
Uppenbarligen var han lämplig som lokförare, eftersom han jobbat i yrket i 20 år och dessförinnan klarat av de ganska tuffa inträdesproven till utbildningen.

Eftersom du är orolig för att ditt barn kommer att få en npf-diagnos efter en utredning, har alltså barnet svårigheter och beteendemönster som tyder på npf? Då är inte diagnosen en knuff så att barnet faller, utan en hjälpande hand som leder barnet vidare. Även om det inte är ett formellt krav att barn ska ha diagnos för att få särskilt stöd i skolan, är det ofta så i praktiken, att man i dessa besparingstider väljer att endast hjälpa de barn som har dokumenterade svårigheter.
Det är ytterst få yrken där det krävs läkarintyg för att få komma in på utbildningen eller söka arbete, det är långt ifrån säkert att ditt barn vill jobba med just något sådant när hen blivit vuxen...

Länk till artikel om lokföraren:
http://www.aspera.nu/diskriminering-mot-lokforare-med-asperger/

Om barnen inte får den omsorg de behöver, riskerar att råka illa ut odyl kan de omhändertas. I det kan ingå att föräldrarna inte ser till att barnen får den vård som behövs.

Ett exempel är om barnet är sjukt och föräldrarna inte gå med på blodtransfusion som skulle göra att barnet överlever så kan barnet omhändertas, få den vård som behövs och sen återgår vårdnaden till föräldrarna.

Jag har tyvärr sett många exempel på barn som det har gått illa för efter att föräldrarna fått för sig att de inte vill att barnet utreds. T.ex. en pojke - min kollega brukade säga: "Han har inte ADHD, han har ADHD upphöjt med 10!"  Men enligt mamman hade han bara kort stubin. Det var verkligen en jättetrevlig kille när han började i årskurs 6.  Han gick hela högstadiet utan att föräldrarna gick med på utredning, och han var visserligen i skolan, men inte på lektionerna.

Trots många insatser (som han fick även utan diagnos, men där hade ju medicin hjälpt) motsvarade den kunskapen som han fick med sig på fyra år  högst ett år. Istället för att gå på lektioner hängde han med kriminella typer. Sedan hörde jag att det hade gått ganska snett för hans två äldre bröder också. Och föräldrarna var inte såna som inte brydde sig. Däremot hade de väldigt egna idéer om vad som var bra för deras barn. 

Nähä? Man kan inte bli polis om man fuckar upp skolan heller.

Alla får inte bli allt. Sånt är livet.

då går barnet med en ev diagnos hela livet och kan ev inte behålla ett jobb eller går in i en depression senare i livet för att barnet inte förstår varför hen mår så dåligt och inte kan koncentrera sig på en sak, allt för att föräldern inte vill "stjälpa" barnet i vuxenlivet och ge barnet den hjälp som hen behöver för att klara av skolan och få en utbildning. men du kanske vill att ditt barn ska försöka få jobb med kassa examensbetyg?

Det är vårdnadshavare som bestämmer inte föräldrar...