"Vit jul!" då var det dags igen...

Jag dricker aldrig alkohol i mina barns närvaro, däremot är jag ingen absolutist utan kan gärna dricka ett glas vin en barnfri kväll i trevligt sällskap. Jag dömer inte andra och kräver inte nykterhet av andra vuxna i mina barns sällskap, men för mig känns det som den mest naturliga sak i världen att inte vara påverkad av något när jag är med mina barn.

Så sorgligt att normen är att man ska dricka och att man blir ifrågasatt när man väljer att inte göra det.

Jag drack inte när jag var gravid, inte när jag ammade, inte när jag bar omkring på barnen när de var små. Det kändes helt enkelt fel att dricka alkohol när jag är med mina små barn. Och det är heller inget jag saknar, jag har inget som helst behov av att dricka. Varför börja dricka i deras närvaro efter att aldrig ha gjort det? Den äldsta är nu 11 år.