• Mon 18 Nov 2019 08:07
    2669 visningar
    10 svar
    10
    2669

    Orosanmälan: Min ex sambos barn ljuger om att jag slagit honom

    Väldigt jobbig sitation: Jag och min f.d. sambo har haft enorma problem med hennes äldsta son, nu 15 år. Han har ägnat all sin tid till att ljuga och stjäla långt över vad som kan anses som normalt. Stjäl från mig, sin mor, sina syskon och ljuger om det in i absurdum. Han har aldrigt sagt förlåt eller visat någon form av samvete angående detta utan ljuger vidare då han blir konfronterad av sin mor eller mig. Konfrontationerna har alltid sett ut som så att han får komma och prata med oss. Vi förklarar hur viktigt det är att inte ljuga och vad det har för inverkan på förtroende osv. Han ljuger i alla fall. Köpslår med lögner. "Jag tog 5:-" -Nej, det gjorde du inte "Ok, 10:-" - Nej det va mycket mer "Ok 20:-". Han försöker hitta en lögn som duger. Detta resulterar ganska ofta i att jag eller hans mor blir jäkligt arga, fullt förståeligt anser jag. När det till slut inte fungerar mer att ljuga så rasar hans värld. Och han blir nedstämd. Han säger inte förlåt. Man kan se att det dåliga måendet kommer av att hans lögner inte fungerade. I själva diskussionen om det har han varit väldigt verbal och ljudlig, inte det minsta "rädd". 3 minuter senare kan han glatt fråga om jag eller hans mor kan köpa en ny dyr sak till honom, eller om han kan få äta chips på en onsdag liksom. Totalt ovisande av vad som nyss skett. Detta skedde 4-5 gånger i veckan. Han har aldrig egentligen följt någon regel hemma. Utan han gör det han vill, oavsett vad vi bestämt eller sagt. Han förstår inte när han är för dryg eller "småplågar" sina syskon. Reagerar inte på "aj, nej sluta" någonsin. Utöver detta en otroligt snäll grabb. Det finns inget ont i honom, men han gör som han vill, alltid. Det spelar ingen roll hur liten eller stor saken är. Skam har aldrig visats, verkligen inte en enda gång.

    Det finns 4 barn i familjen. Ett gemensamt litet barn på 4 år.

    Nu till mitt problem i det hela.

    Vi fick en orosanmälan från skolan. Fick åka till SOC och båda vi tänkte "nej nej, vad är det nu, är det droger eller alkohol elelr vad kan det vara?" Det visade sig vara en orosanmälan riktat mot mig som extrapappa.

    I den står att grabben påstår sig bli slagen i sitt hem. Det står att han och min 4-åring blir utsatta för upprepat fysiskt våld hemma. Han är rädd för mig. Jag kan plötsligt bli våldsam och fysisk helt utan klar anledning. Mamman är framställd som en rädd kvinna som i efterhand smyger in till honom och tröstar och undrar hur det är.

    Hon är f.ö. allt annat än en svag kvinna som skulle tillåta en sak som ovan hända en enda gång i sitt hem. Snarare precis tvärt om.

    Detta fick jag veta på mitt andra möte på soc, nästan 2 månader efter det första mötet. Min värld raserades fullständigt.

    Det hör till saken att mamman ville separera från mig strax efter orosanmälan kom. Separationen grundas i flera saker men väldigt mycket på hennes skam för anmälan, rädsla för grabbens far (som betett sig väldigt illa mot både honom och mamman). Den är också ett resultat av att vi tillsammans inte klarar av att få någon ordning på pojken. Vi har dränerats på tid, kraft och kärlek.

    Det som skrämmer mig lite är att hon personlighetsförändrats så hårt efter separationen att jag inte längre kan lite på vad hon gör och säger. Hon kommer aldrig att backa upp det hennes son påstår men generellt så oroar jag mig ändå för vad som kommer sägas. Vi har som sagt haft ett ordentligt infekterat förhållande till hennes son och jag har åtskilliga gånger ansett att vi behöver ta hjälp utifrån. Hon har varit helt med mig i frågan förr men det har helt enkelt inte blivit gjort. Vi har varit rädda för hur det ska fungera i framtiden för honom. Hon har själv uttryckt sin oro för pojkens kommande flickvänner, jobb, kompisar med tanke på hur han helt struntar i andra, regler och grundläggande normer.

    Efter mitt andra möte på soc, som varade i över 2 timmar, så känner jag dock att jag fick prata med 2 kvinnor som verkligen lyssnade på min historia. De verkade verkligen tro mig i det jag förklarade. Vad mamman säger vet jag såklart inte. Hon kommer inte säga inte att jag varit fysisk mot barnen, det kan jag inte drömma om.

    Ska jag vara orolig här? Vad kan jag göra? Jag känner mig såklart ärekränkt och väldigt nedsmutsad men det kan jag inte göra mycket åt, förutom att förklara för vänner och bekanta vad som verkligen hänt.

  • Svar på tråden Orosanmälan: Min ex sambos barn ljuger om att jag slagit honom
  • crayrs
    Tue 19 Nov 2019 09:20
    #1

    Barn kan manipulera och hitta på så mycket onödigt.

    Du ska ha is i magen och samla dig. Låt inte oro och stress tömma dig på energi.

    Socialen har barn psykologer som kan syna lögner. Så oroa dig inte för det. Vad det gäller partnern måste du jobba självständigt och agera som om allt skulle vara över och börja planera för ett liv på egen hand. Detta visar på styrka och målmedvetenhet. Mannen förväntas ha koll och ta tag i saker. Låt henne söka kontakt och oroa dig inte för vad som kommer hända och jaga information och grubbla dig till sömn.

    Fokusera på ordning i din tillvaro och se till att själv få stöd. Tänk på dig själv och stärk dig själv.

    Svårt skriva ner allt. Skicka PM vid behov

  • Tue 19 Nov 2019 13:54
    #2

    Tack.

    Jo jag vet väl egentligen allt det där och strävar mot exakt det.

    Det blir bara så dubbelt sjukt jobbigt när man ska hantera barnets löger, separation och ett ex som visar sidor man inte trodde existerade hos en normal person.

  • crayrs
    Wed 20 Nov 2019 07:08
    #3
    +1
    1706blomgren skrev 2019-11-19 13:54:25 följande:

    Tack.

    Jo jag vet väl egentligen allt det där och strävar mot exakt det.

    Det blir bara så dubbelt sjukt jobbigt när man ska hantera barnets löger, separation och ett ex som visar sidor man inte trodde existerade hos en normal person.


    Många gånger jag har fått höra just det att ens partner plötsligt förändras och tycker och tänker på ett helt annat sätt. Det är ett väldigt vanligt fenomen.

    När det inträffar saker i en relation eller annan senario där myndigheter blir inblandad och det blir fokus på just familjen och dom som har blivit anklagad eller anmäld för nånting... Så händer det att kvinnan förflyttar sig och distanserar sig från den som är anklagad och vill inte kännas vid problemet och det som anmälts. Därför får du denna plötsliga händelse och den dåliga stöden.

    Det är rädslan av att vara medskyldig till nånting, vilket är väldigt minimalt och för att rädda sitt ansikte. Nästan så att hon tror att det kommer skrivas om händelsen i Aftonbladet.

    Social tjänsten har sett denna typ av händelser flera gånger och förstår det. Det är viktigt att du förstår hur oro och rädsla kan förändra en persons agerande och hur dom tar till flykt.

    Det är inte för att du har gjort nåt fel. Eller missat nånting.

    Hon är helt enkelt rädd för att anklagas och få skuld för saker hon med. Och håller sig på sonens sida och ja det blir som det blivit.

    Från en annans synvinkel så har hon svikit dig när hon borde stöttat och underlättat det hela genom att delta och aktivt jobba emot anklagelserna och anmälan.

    Regel nr 1. Gäller alla pappor. Låt aldrig kvinnan använda barnen som vapen.

    Ser ni tendenser till detta markera direkt och koppla in juridisk ombud. Och lämna förhållandet.

    Vi är känslo varelser och vill alltid Fixa allt och hoppas och ger tid och även styrs mycket av just barnen vi har skaffat med partnern. Och vill alltid vara en man och först det rätta!

    Ibland ska En man tyst och kortfattad lägga fram det som känns fel och markera tydligt.

    Funkar det inte? Packa allt och lämna.

    Och kommer bara tillbaka när det finns samförstånd och vettigt gemensamt lösning och vilja att rädda och bevara familj liv tillsammans från båda.
  • crayrs
    Wed 20 Nov 2019 07:11
    #4
    1706blomgren skrev 2019-11-19 13:54:25 följande:

    Tack.

    Jo jag vet väl egentligen allt det där och strävar mot exakt det.

    Det blir bara så dubbelt sjukt jobbigt när man ska hantera barnets löger, separation och ett ex som visar sidor man inte trodde existerade hos en normal person.


    Känner du att du behöver hjälp med att veta exakt hur du ska göra? Kontakta en bra familj advokat. Solna advokatbyrå. Kostnadsfri rådgivning
  • Tue 26 Nov 2019 13:13
    #5

    Tack ska du ha! Du har hjälpt mig se saker på ett annat sätt.

  • crayrs
    Thu 28 Nov 2019 00:06
    #6
    1706blomgren skrev 2019-11-26 13:13:49 följande:

    Tack ska du ha! Du har hjälpt mig se saker på ett annat sätt.


    You are welcome.
  • KlantS­murfen
    Thu 28 Nov 2019 04:37
    #7

    Köpslår, är inte det något man lär sig när föräldrar inte orkar vara konsekventa och köpslår för att lura sig själva att de satt en gräns (som barnet flyttar på)?

    En spiral av lögner för att sen bli arg/nedstämd när man inte blir trodd påminner om ASD (källa: min upplevelse), ungen tror att den kommer undan med det och gör samma sak gång på gång medan andra barn vet att de inte kommer undan med det.


    1706blomgren skrev 2019-11-18 08:07:49 följande:

    [...]
    Han har aldrig egentligen följt någon regel hemma. Utan han gör det han vill, oavsett vad vi bestämt eller sagt. Han förstår inte när han är för dryg eller "småplågar" sina syskon. Reagerar inte på "aj, nej sluta" någonsin. Utöver detta en otroligt snäll grabb. Det finns inget ont i honom, men han gör som han vill, alltid. Det spelar ingen roll hur liten eller stor saken är. Skam har aldrig visats, verkligen inte en enda gång.

    [...]

    Vi har som sagt haft ett ordentligt infekterat förhållande till hennes son och jag har åtskilliga gånger ansett att vi behöver ta hjälp utifrån. Hon har varit helt med mig i frågan förr men det har helt enkelt inte blivit gjort. Vi har varit rädda för hur det ska fungera i framtiden för honom. Hon har själv uttryckt sin oro för pojkens kommande flickvänner, jobb, kompisar med tanke på hur han helt struntar i andra, regler och grundläggande normer.

    [...]


    passar det understrukna in med det övriga?
  • Thu 19 Dec 2019 13:21
    #8

    Inkonsekventa har vi aldrig varit, någonsin. Det verkar dock inte göra någon som helst skillnad.

    ASD har jag ingen koll på men det stämmer precis som du skriver. Lögn och köpslagande tills dess att inget fungerar mer. Då kommer nedstämdheten, ingen alls före utan då snarare frenetiskt försvarande med mycket energi. Och detta skedde flera gånger i veckan och alltid med samma resultat.

    Jag kan inte svara på om det understrukna stämmer in med det övriga. Men elak med flit, eller någonsin något våldsamt beteende har inte visats upp. Han gör så som han vill göra bara, punkt! Det finns inget som ändrar på det, så blir någon sårad eller av med något på vägen så spelar det honom ingen roll. Det känns inte uträknat, utan bara att "han vill göra det" eller "vill ha det". Det räcker för att det ska ske oavsett vad det får för konsekvenser eller hur stort eller litet det handlar om.

  • Tue 31 Dec 2019 14:52
    #9

    Jag kan väl tillägga nu att mitt ex har inlett ett förhållande med barnets stödperson. En person som jag släppte in i mitt hem och en person som var med vid första mötet på Soc.

    Jäklar så olämpligt.

    Snacka om att utnyttja sin maktposition för att skapa sig sig själv ett nytt förhållande. Med bland annat mitt eget barn?! Och de andra barnen. Är det här familjehjälp?!

    Han slutade jobba med barnet iom detta i familjen men vad är det som händer här?

    Med i bilden finns ju även min f.d. sambos 3 barn, min son och faktiskt jag i någon mening. Och allt detta sker ju också mitt under en utredning gällande mig, inkommen från ett av min f.d. sambos barn.

    Jag har ju märkt hur hennes ordval och sätt mot mig ändras. Nu börjar jag förstå varför.

    En myndighetsperson i maktställning nyttjar sin yrkesroll för att skaffa sig ett kärleksförhållande till en nyligen separerad person i någon form av livskris och beroendeställning. Oavsett att hon säger ja till detta och påstår att det är kärlek så kan det aldrig vara rätt agerat.

    Jag har informerat Soc om detta och de hade inte fått veta något. Dom verkade verkligen tycka att detta lät helt åt skogen och samtalet med den soc-kvinnan va allt annat än lätt för henne, det hörde jag. Vi får se vad som händer då de skulle återkoppla så fort de tagit det vidare till chef.

    Utredningen är inte ens klar.

    Galet!

  • Thu 20 Feb 2020 07:53
    #10

    Dålig fart på denna tråden men jag kan väl tillägga att jag nu fått antidepp av min läkare. Han menar på att jag visar tydliga tecken på depression.

    Läkemedel mot dylikt har jag aldrig drömt om att behöva men vi får väl se om det kanske är det som behövs i denna soppa.

    F.Ö. är det tyst från mitt ex i stort sett. Jag håller mig borta från all konversation jag kan slippa och har skärmat bort henne så gott det går.

    Har noterat viss alienation som jag hör från min son men hoppas verkligen att det är tillfälligheter och inte något som kommer fortsätta. Dock är jag orolig för det då jag vet hur det låtit förut med de andra barnen. Framtiden får väl utvisa om något måste göras angående det.

Svar på tråden Orosanmälan: Min ex sambos barn ljuger om att jag slagit honom