Fortsätta leva i förhållande utan sex

Hon har tyvärr väldigt svårt att prata om känslor.

Jag vet att hon är nöjd med vårt liv och inte tycker sex är alltför viktigt. När vi en gång i tiden låg med varandra var det alltid jag som behövde ta initiativ till sex. Hon tyckte om att ligga och fick orgasm.

Jag tröttnade på att vara startmotor så det är väl en del av varför allt sexlivet upphörde att fungera

Tjaaa...

Orsaken är säkert olika för oss män.

Jag tröttnade efter att hon blev mer och mer avvisande.

Orkar inte... måste se ett program på tv... katterna stör mm

När hon tillslut låg och pratade om nya gardiner och annat mitt under akten fick jag nog.

När man blivit avvisad ett par tusen gånger känns det jävligt hopplöst. Jag är totalt nedbruten och känner mig totalt värdelös. Så pass så att jag aldrig skulle våga försöka med någon ny.

Ärligt talat, så vill jag nog inte försöka ha sex med min fru heller. Har hon inte haft lust med det på många år så är det ju inte så att jag inbillar mig att hon tycker att jag är bra på sex. Och alla år utan sex har garanterat inte gjort mig bättre på något.

Problemet för oss män är väl att kvinnor, i större utsträckning än män, kan ställa upp på sex fast de egentligen inte vill? För mig personligen är det hemskt att under förspelet eller akten få en förnimmelse av att hon egentligen inte vill. När det inträffar känner man sig ganska värdelös. Har man en partner som inte är stenhård med att säga om hon inte vill så är det bekvämare att låta henne ta initiativen.

Tror det är ganska vanligt i längre samborelationer. Det är jätteviktigt att säga nej (för båda parterna) om man inte vill men samtidigt blir det ju då väldigt tydligt om en person sällan eller aldrig vill. Tyvärr tror jag alltför många maskar sin sinande lust för att slippa konfrontation och ännu mer slitningar på relationen. För en man blir det så klart svårare då ståndet är svårt att fejka.

Jag har upplevt olika grader i samtliga långa relationer jag haft.