Har jag förstått honom rätt?

Hello.

Kortfattat så bor vi tillsammans med våra icke gemensamma barn varannan, mina ons-ons och hans yngsta 11år fre-fre och hans äldsta 15 bor varannan helg.

Vi har gjort så för att barnen ska ha lite egentid med sin förälder och att sambon ska kunna lägg mer tid på bonusen för att lära känna hen bättre.

Hans fru och han levde i en bubbla med sina barn. Bara en mungipa åkt ner lite så blev det mycket oro om varför och det skulle pratas om osv.

Dom har mycket drama, jag tänker att det är för att tröskeln är låg för vad som är mer än vilken annan människa upplever typ dagligen.

Jag har försökt få min familj att bli en del av hans men deras sätt att ?skydda? sin barn gör det väldigt svårt, såå jag gav upp. Vi lever under samma tak men är 2 olika familjer och det är helt ok! Känns t om skönt nu.

När det hänt saker med hans barn, dom känner att han inte bryr sig (vilket inte stämmer alls) har han pratat med mig och varit ledsen.

Denna gången var han jättesur på mig! Jag frågade om jag gjort något och han sa bara ?jag vet inte! Jag vet inte men det här blir Inge bra för mina barn! Dom mår inte bra!? Han vägrade prata med mig. Jag försökte med input men han spände ögonen i mig och väste att han vet att det är något som inte är bra. Jag blev less efter ett tag och sa ok sitt här då.

Vi har det så bra!!! Han är underbar på alla sätt men jag tror att det här problemet kommer bli för mycket för mig.

Jag känner faktiskt hans barn.. och till skillnad från honom så frågar jag dom rakt ut och dom mår bra! Äldsta hade mensvärk och var därför låg ( vilket jag sa till honom men han väste) han är så jävla rädd att dom ska må dåligt där tröskeln igen är löjligt låg.

Jag förstår honom som att han säger fuck off från mig och mina barn och vår bubbla. Jag är inte en del av den inre cirkeln som han pratar om. Där är man inne eller ute. Jag är väl ute då?

Eller?