Utbrott småbarn

Min son började så här strax innan 2 års ålder, innan dess var han världens enklaste barn och nu kan minsta lilla nej eller motgång förvandla honom till ett litet (men gulligt) monster med tårar och att slänger saker omkring sig. Jag tror att det är helt normalt och har tagit det hela med ro, det är ju en del av utvecklingen och jag står ut genom att tänka att förr eller senare kommer det att gå över.

Jag har också dragit ner på mina nej betydligt och försöker avleda och ligga steget före hela tiden, men självklart är detta inte alltid praktiskt möjligt.

Strax innan 1,5 år hade mitt barn en fas då hon kunde bryta ihop för allt och inget. Lägga sig på golvet och skrika för att jag höll upp jackan fel och liknande. Jag försökte avleda och skoja, och ibland fick hon vråla ett tag tills hon glömt varför hon var arg. Och ja, det var många gånger om dagen. Det gick över efter ett par månader.

Min son är 2,5 år och jag skulle ju säga att han får mindre utbrott var 10:e minut (t.ex. skriker och gråter någon minut för att han inte får som han vill). Det räcker med minsta lilla för att det ska leda till skrik, t.ex. att han får fel glas/mugg/strumpor eller så. Några gånger per dag får han större utbrott då han kastar saker, skriker och slåss. Tycker det är en skitjobbig ålder faktiskt.... Mina andra barn har varit typ lika under hela förskoleåldern. Blev bättre i 5-6 års åldern.

Det man kan göra är att försöka se till att barnet inte blir för trött eller hungrig. Sen gör jag så liten affär som möjligt av det hela. Att avleda kan vara bra ibland om det går. Jag försöker tänka att det är en del av hans utveckling.