Har jag konstiga eller orimliga krav?
Min bästa vän tycker att jag har konstiga och orimliga krav på framtida partner. Personligen så tycker jag varken att de är konstiga eller orimliga. Jag vet ju vad som krävs för att ett förhållande ska fungera långsiktigt och utifrån mina behov och önskemål om ett framgångsrikt förhållande och lyckligt liv har jag satt kraven.
? 40+ (Jag är 32 men väldigt mogen för min ålder)
? Har barn sedan tidigare (jag älskar barn men kan inte få egna barn. Vill inte överta någon annans men finnas där som vuxen och kunna komplettera en etablerad familj)
? Ha god relation till sitt ex
? Självständig, ha egna intressen, vänskapskrets
? Jägare (de gillar att vara utomhus, har gott djuröga, faller inom ramen för självständighet och egna intressen, är inte rädda för dåligt väder eller lite smuts under naglarna)
? Matglad (jag älskar att laga mat och vill dela den passionen med någon)
? Gillar att röra på sig (söndag morgon, 06:00 och vi packar väskan för en 4 h vandring med hundarna i skog och mark för att sedan kunna lata oss i sängen för en eftermiddagslur om vi inte har några yngre barn hemma)
? Djurvän, som inte vill leva utan hund, katt och häst. (Jag bor på landet där allt sådant är möjligt och en självklar del av mitt liv)
? Trivs med tydlighet och strukturer i livet framför Hakuna Matata.
? Älska skogen. Landet. Naturen. Absolut ingen miljöpartist. Han är center eller KD.
? Stöttande och tror på mig i alla lägen och han förväntar sig det samma.
Vad är konstigt eller orimligt?