Kritisk och alltid negativ mormor

Min mamma är inte riktigt som din mamma, men jag känner igen mig i dina känslor... Min mamma kritiserar inte mig hela tiden, men hon är däremot otroligt negativ inställd till allt och bär på den där fördömda offerkoftan dagligen. Ingenting är bra, det är alltid synd om henne och eget ansvar vet hon inte vad det är. 

Vi har aldrig haft en bra relation eftersom hon har varit så här hela mitt liv. Jag får ångest av att träffa henne och jag får dåligt samvete om jag inte träffar henne. Efter att jag flyttade hemifrån tills dess att jag blev gravid hade vi inte mycket kontakt alls, vi pratade i telefonen en gång i månaden (max) och sågs vid födelsedagar eller högtider (vilket passade mig perfekt). När jag blev gravid började hon ringa mig nästan varje dag och bestämde att vi skulle ses utan mitt godkännande (och blev sur och skuldbeläggande när jag inte kunde "MEN NÄR SKA DU HA TID OCH TRÄFFA MIG DÅÅÅ?!"). 

Detta fortsatte när jag fick barn. Hon tog så mycket energi att jag tillslut fick ryta ifrån, jag berättade att jag har egna intressen och behov än att prata i telefonen/träffa henne varje dag m.m. Jag mådde skit efteråt. Riktigt skit! Men, nu i efterhand var det nog det bästa som kunde ha hänt. Hon är fortfarande en negativ människa, men som någon annan skrev ovanför så håller jag henne på avstånd. Hon ringer mig inte stup i kvarten längre, och när vi ses hummar och nickar jag till svar, försöker inte ens komma på lösningar på hennes problem (för det finns inga lösningar), pratar sällan om mig själv utan fokuserar på att lyssna på henne. Och det har hjälpt mig att slippa den här totala ångesten.

Jag hoppas det löser sig för dig. Jag vet verkligen hur dåligt man kan må i din situation.