• Anonym (X)

    Ska man behöva skämmas över sin sexualitet?

    Jag lämnade Valdemarsvik och flyttade in med min kille i Linköping för cirka ett år sen nu. En av huvudanledningarna att jag flyttade var för att jag helt enkelt inte kände mig trygg eller bekväm med att bo kvar här nere längre då jag ofta blev trakasserad av en viss grupp människor. Detta primärt p.g.a. min sexualitet (jag är bisexuell), så jag blev ofta påhoppad och kallad för ?jävla bögjävel? och ?äckliga jävla vidriga bög? m.m. helt öppet på gatorna och fick även stenar och skräp kastat på mig ibland. Nu sen jag nyligen flyttade tillbaka ner hit så hann det väl gå ungefär två dagar innan samma sak inträffade igen av samma människor. Jag tycker inte man ska behöva vara nervös varje dag inför att bara gå till ica och oroa sig över om man kommer få stenar kastade på sig eller inte. Eller att man ska behöva skämmas och vara rädd för att hålla sin kille i handen när man är ute och går. Men hur kan man försvara sig mot såna här människor?

    Jag har inga problem med att försvara mig fysiskt så hade det varit män det rörde sig om så hade det ju varit en annan sak och bara slagit ut tänderna på idioterna. Men nu så rör det sig ju om primärt unga tjejer så såvida jag inte vill ha en permanent osynlig stämpel på mig resten av livet som en kvinnomisshandlare och äcklig mansgris så är ju inte det ett realistiskt alternativt. Prata med dem leder ju ingen vart heller då varje gång man försöker konfrontera dem så springer dem bara iväg och fortsätter skrika och/eller slänga saker därifrån. Och jag tror nog inte att det hjälper att prata med såna här människor då dem tveksamt lär ändra sin syn på homosexualitet någon gång i framtiden. Prata med föräldrarna är inte heller något alternativ. Jag behöver ju inte nämna några namn men jag kan väl säga att familjerna är extremt ökända här nere för att vara väldigt stökiga och vara helt verklighetsfrånvända och vända ett blint öga till hela tiden.

    Att gå till polisen lär ju inte leda någon vart heller. För vad ska polisen göra? Det är ju mitt ord mot 4-8 andras som alla har alibi och täcker för varandra. Sen även om jag skulle vara ?smart? och filma in det så lär det väl läggas ner iallafall p.g.a. ?brist på bevis?. Sen även om några av dem skulle bli dömda mot alla odds så är dem ju så pass unga för att straffet bara skulle bli patetiskt litet när det ska daltas med straffrabatter. Jag vet inte varför jag skriver det här men jag är bara så jävla trött på att behöva skämmas över min sexualitet och den jag är. Det är väl för fan en västerländsk demokrati vi bor i 2019 där man borde kunna känna sig säker över att gå på gatorna (I DAGSLJUS). Trodde vi människor hade kommit längre i evolutionen än att fortfarande bete sig såhär mot varandra, där stenkastning är normen så fort någon är annorlunda...


     

  • Svar på tråden Ska man behöva skämmas över sin sexualitet?
  • Anonym (Inteok)
    Anonym (X) skrev 2019-11-29 12:51:34 följande:

    Jag lämnade Valdemarsvik och flyttade in med min kille i Linköping för cirka ett år sen nu. En av huvudanledningarna att jag flyttade var för att jag helt enkelt inte kände mig trygg eller bekväm med att bo kvar här nere längre då jag ofta blev trakasserad av en viss grupp människor. Detta primärt p.g.a. min sexualitet (jag är bisexuell), så jag blev ofta påhoppad och kallad för ?jävla bögjävel? och ?äckliga jävla vidriga bög? m.m. helt öppet på gatorna och fick även stenar och skräp kastat på mig ibland. Nu sen jag nyligen flyttade tillbaka ner hit så hann det väl gå ungefär två dagar innan samma sak inträffade igen av samma människor. Jag tycker inte man ska behöva vara nervös varje dag inför att bara gå till ica och oroa sig över om man kommer få stenar kastade på sig eller inte. Eller att man ska behöva skämmas och vara rädd för att hålla sin kille i handen när man är ute och går. Men hur kan man försvara sig mot såna här människor?

    Jag har inga problem med att försvara mig fysiskt så hade det varit män det rörde sig om så hade det ju varit en annan sak och bara slagit ut tänderna på idioterna. Men nu så rör det sig ju om primärt unga tjejer så såvida jag inte vill ha en permanent osynlig stämpel på mig resten av livet som en kvinnomisshandlare och äcklig mansgris så är ju inte det ett realistiskt alternativt. Prata med dem leder ju ingen vart heller då varje gång man försöker konfrontera dem så springer dem bara iväg och fortsätter skrika och/eller slänga saker därifrån. Och jag tror nog inte att det hjälper att prata med såna här människor då dem tveksamt lär ändra sin syn på homosexualitet någon gång i framtiden. Prata med föräldrarna är inte heller något alternativ. Jag behöver ju inte nämna några namn men jag kan väl säga att familjerna är extremt ökända här nere för att vara väldigt stökiga och vara helt verklighetsfrånvända och vända ett blint öga till hela tiden.

    Att gå till polisen lär ju inte leda någon vart heller. För vad ska polisen göra? Det är ju mitt ord mot 4-8 andras som alla har alibi och täcker för varandra. Sen även om jag skulle vara ?smart? och filma in det så lär det väl läggas ner iallafall p.g.a. ?brist på bevis?. Sen även om några av dem skulle bli dömda mot alla odds så är dem ju så pass unga för att straffet bara skulle bli patetiskt litet när det ska daltas med straffrabatter. Jag vet inte varför jag skriver det här men jag är bara så jävla trött på att behöva skämmas över min sexualitet och den jag är. Det är väl för fan en västerländsk demokrati vi bor i 2019 där man borde kunna känna sig säker över att gå på gatorna (I DAGSLJUS). Trodde vi människor hade kommit längre i evolutionen än att fortfarande bete sig såhär mot varandra, där stenkastning är normen så fort någon är annorlunda...

     


    Inte ok någon stans att bli utsatt för inskränkta människors fördomar. Dessvärre så är det tydligen vanligt i småhålor som typ den du bor i . Rådet är att du helt enkelt flyttar till en storstad som Stockholm, Göteborg t.e.x. där människor har ett mer öppet sinne och är mindre fördomsfulla.

    Har fler gaykompisar som aldrig utsätts för inskränkta människors fördomar numera sedan de flyttat hit från sina uppväxtorter. Ingen ( eller få ) höjer ens på ögonbrynen längre över din sexualitet i Sthlm.
Svar på tråden Ska man behöva skämmas över sin sexualitet?