Alltså, efter att se och höra hur ont det gör att föda barn plus skador man kan få. Förstår jag inte hur någon inte kan välja Kejsarsnitt? Om jag förstår rätt börjar det bli en rättighet att få välja det? Om jag får barn skulle jag helt klart välja kejsarsnitt. Även om jag förstår att det finns risker där också är ju allt planerat och det känns ändå som riskerna där är ganska små då?
* om allt går bra med den vaginala förlossningen och något går dåligt med ks.
Men alla delar inte din uppfattning och måste ha rätt att inte göra det.
Fy. Vem vill bli skuren i med en kniv och få ärr på både in och utsidan? Nej tack.
Du har en poäng ts, det är lite märkligt att vissa är rädda för moderna förlossningsmetoder och föredrar att föda "naturligt" för att så har man alltid gjort. Men så finns det ju vaccinsmotståndare som kanske hellre dricker nån saltlösning eller står på huvudet för att undvika mässling och polio.
Som stekspaden skrev, du gjorde ingenting ju? Du låg ju bara där. Vid vaginal förlossning kommer barnet inte ut utan mammans arbete. Varför har du ett behov att förminska det fantastiska arbete som en kvinna gör under en förlossning?
Som stekspaden skrev, du gjorde ingenting ju? Du låg ju bara där. Vid vaginal förlossning kommer barnet inte ut utan mammans arbete. Varför har du ett behov att förminska det fantastiska arbete som en kvinna gör under en förlossning?
Men då får man ju gå i terapi och lösa den. För det är liksom en naturlig del av livet att föda barn, är man rädd är inte lösningen att snitta utan lösningen är att lära sig hantera rädslan.
Jag har påbörjat två vaginala förlossningar och kämpat som ett djur men fått ge upp båda gångerna pga barnen inte har roterat ner. Förmodligen är mitt bäcken snett eller felskapt på något vis eftersom det hänt två gånger. Fler barn blir det inte, jag är fortfarande traumatiserad sedan yngsta barnets födsel för snart tre år sedan.
Att man fött med snitt betyder inte att man inte kämpat. Första barnet kom jag in lördag förmiddag. Han är född natten till måndag. Då hade jag varit fullt öppen i 8h med hotet om snitt hängande över mig och jag ville bara så gärna få ut honom men det gick inte.
Med nr 2 var det samma sak, fullt öppen i timmar, men där började även bebisen blev stressad och hjärtljuden dök = omedelbart snitt.
Jag känner själv inte att jag FÖTT mina barn. Jag har FÅTT dem. Jag kan inte se det som det starka ordet kejsarfödsel för det var inga födslar. Det var mer av en krigsscen.
Otroligt tacksam över läkekonsten och att möjligheten finns. Men blir också ledsen när jag upplever att man idag talar så mycket om tankens kraft och att varenda en skulle kunna andas ut sina barn om bara förutsättningarna och ens egen inställning var rätt. Jag hade dött om inte kejsarsnitt funnits.
Jag har påbörjat två vaginala förlossningar och kämpat som ett djur men fått ge upp båda gångerna pga barnen inte har roterat ner. Förmodligen är mitt bäcken snett eller felskapt på något vis eftersom det hänt två gånger. Fler barn blir det inte, jag är fortfarande traumatiserad sedan yngsta barnets födsel för snart tre år sedan.
Att man fött med snitt betyder inte att man inte kämpat. Första barnet kom jag in lördag förmiddag. Han är född natten till måndag. Då hade jag varit fullt öppen i 8h med hotet om snitt hängande över mig och jag ville bara så gärna få ut honom men det gick inte.
Med nr 2 var det samma sak, fullt öppen i timmar, men där började även bebisen blev stressad och hjärtljuden dök = omedelbart snitt.
Jag känner själv inte att jag FÖTT mina barn. Jag har FÅTT dem. Jag kan inte se det som det starka ordet kejsarfödsel för det var inga födslar. Det var mer av en krigsscen.
Otroligt tacksam över läkekonsten och att möjligheten finns. Men blir också ledsen när jag upplever att man idag talar så mycket om tankens kraft och att varenda en skulle kunna andas ut sina barn om bara förutsättningarna och ens egen inställning var rätt. Jag hade dött om inte kejsarsnitt funnits.
Wow! Är detta vuxna människor som sitter och skiter på varandra? Kejsarsnitt är bra och dåligt, vaginalt är bra och dåligt. Det finns inget alternativ som är perfekt. Och bara för att man inte tycker som andra betyder det inte att folk har rätt att bli svin för den sakens skull.. herregud... barn föds oavsett metod och mamman går igenom den på olika sätt oavsett metod. Vissa mår sämre av en sak och bättre av en annan, men det finns som sagt fördelar och nackdelar med båda metoderna. Förlossningar är svårt nog, oavsett hur den blir. Ks är farligt och vaginalt är farligt, det är bra att ha ks för hur gör vi om barnen inte kommer ut? Vaginalt är bra det med men där finns risker med det med som sagt! Oavsett hur man föder sitt barn så är det alltid en risk och det vet man när man blir gravid att allt kan hända. Det kan bli mf, ma, utomkvedshavandeskap, det kan bli urakut snitt, det kan bli havandeskapsförgiftning, det kan bli allt möjligt och oftast innebär en GRAVIDITET en massa åkommor som man får dras med i efterhand.
Denna tråd börjar urarta. Det är som att säga att den som har bristningar på kroppen kommer får ångra sig medan den utan hade tur. It doesn't make sence!
Be kind.. glöm inte att vi har en otrolig tur att ha möjlighet till vård under graviditeten och förlossningen över huvudtaget, trots att det ibland brister på det planet men vi har iallafall bättre förutsättningar än många andra länder, vi har tur som kan föda våra barn under sterila miljöer osv. Så vuxna, bete er. Har ni inte barn att vara pedagoger åt istället?
Fick ondare och mer komplikationer efter barn nr 2 som är född med snitt jobbigt lååång tid efteråt med att inte kunna bära muskler som inte ville återhämta sig ärr osv än jag fick med barn nr 1 som är född vaginalt. Gjorde inte jätte ont var super häftig upplevelse och jag sörjer att jag missade den upplevelsen med barn 2.
Blev det nån mer gång vilket jag inte tror önskar jag verkligen vaginalt funkar. Snitt är enligt mig nödutgången bra att det finns men huvudentrén är bättre
Jag har blivit opererad 4 gånger. Aldrig i h***vete att jag frivilligt skulle utsätta mig för en operation om jag inte måste! Jag har fött mina barn på det vanliga sättet och är fullt nöjd med det.
För egen del skulle jag vara mer rädd för att skära upp magen än att krysta ut ett barn. Kejsarsnitt var inget jag någonsin övervägde.
Får extremt fula ärr också så jag avser göra så få kirurgiska ingrepp som möjligt över lag.
För egen del skulle jag vara mer rädd för att skära upp magen än att krysta ut ett barn. Kejsarsnitt var inget jag någonsin övervägde.
Får extremt fula ärr också så jag avser göra så få kirurgiska ingrepp som möjligt över lag.
Det är ganska intressant att läsa socialstyrelsens statistik kring förlossningar. 5% av förstföderskor drabbas av allvarliga bristningar (grad 3 eller 4), 7,7% var akuta kejsarsnitt (gissar att även urakuta är inräknade här). Sen tillkommer ju ett ex antal planerade kejsarsnitt av medicinska skäl, där det inte bedöms säkert att ens försöka sig på en vaginal födsel.
Då är vi alltså uppe i nästan 13% av förlossningarna som leder till allvarliga och ibland permanenta skador, eller som måste avbrytas för att rädda barnets eller moderns liv. Och då har jag som sagt bara tagit upp två möjliga komplikationer.
Kollar man istället på samtliga risker (som är med i sammanställningen) med kejsarsnitt så är de nere på mellan 0.05%- 1.8%
Jag har fött båda mina barn vaginalt. Ja det har gjort åt helvete ont (lustgas på ena, ingenting på andra) Blev erbjuden epidural på andra barnet men jag kände att jag hade en sån fantastisk fokus och kontroll vid andra förlossningen att jag avböjde. Jag sprack och fick sys vid båda förlossningarna men jag ångrar ingenting. Jag känner sån power-styrka över att ha fixat allt själv. Att ha varit med och medveten. Att ha kunnat ta emot och fånga barn nr 2 och ta upp henne till mitt bröst. Smärtan var olidlig precis i slutet, men sååå värt det.
Dessutom är det bättre för barnet. Så jag är så väldigt tacksam att jag fick föda båda vaginalt utan större komplikationer :)
Jag har fött båda mina barn vaginalt. Ja det har gjort åt helvete ont (lustgas på ena, ingenting på andra) Blev erbjuden epidural på andra barnet men jag kände att jag hade en sån fantastisk fokus och kontroll vid andra förlossningen att jag avböjde. Jag sprack och fick sys vid båda förlossningarna men jag ångrar ingenting. Jag känner sån power-styrka över att ha fixat allt själv. Att ha varit med och medveten. Att ha kunnat ta emot och fånga barn nr 2 och ta upp henne till mitt bröst. Smärtan var olidlig precis i slutet, men sååå värt det.
Dessutom är det bättre för barnet. Så jag är så väldigt tacksam att jag fick föda båda vaginalt utan större komplikationer :)
Kunde varit mina två förlossningar du beskrev. Enda skillnaden var att jag inte blev erbjuden epidural och att jag inte sprack vid andra. Du tog mig rakt tillbaka till mina söners fantastiska födelser! Så där 25-27 år senare =)
Härligt! Visst är det fantastiska minnen?
För mig är det 4,5 år och 1,5 år tillbaka. Så inte så länge. Men jag kan ha vanligt sex och tiden jag inte kunde det är ju så värt det. De starkaste upplevelserna i mitt liv. Och jag känner mig själv SÅ stark när jag ser tillbaka på det. Magiskt :)
Vill ni ha en liten ceremoni varje gång ni bajsar också? Min fantastiska kvinnokropp tryckte fram även denna klump, helt otroligt, först var den inne och nu är den ute, naturen - och framförallt jag - är ett mirakel.
För att din ton inte var speciellt trevlig, och för en del är det där en väldigt öm tå att trampa på som man absolut inte behöver göra. Väldigt onödigt, helt enkelt, och extra iögonfallande att det kommer från någon som har dina åsikter i övrigt. För mig gör det inte så mycket, jag tycker hela konceptet med vaginala förlossningar är rätt äckligt och att det är kvinnokroppens ok och inte stolthet. Men det är absolut en åsikt jag kan, och bör, hålla för mig själv. För jag vet att den sticker ut, och att ingen mår bra av att höra den.
Din sista paragraf håller jag dock med om till punkt och pricka. Whatever floats your boat liksom.
Du likställer alltså en vaginal förlossning med att bajsa. Om det är så enkelt som att bajsa så undrar jag varför folk har sådan förlossningsrädsla så att de väljer kejsarsnitt. Begär du snitt varje gång du ska bajsa?
Fundera lite över ditt behov av att förringa, håna och bagatellisera vaginala förlossningar. Varför tror du att du håller på så?
Jag vill poängtera att jag tycker att alla kvinnor ska få välja själva. Tycker inte ens att man ska behöva motivera varför man vill ha snitt. Jag betalar gärna skatt för att alla kvinnor ska få den förlossning de önskar.