-
-
Svar på tråden Hur många barn hade ni skaffat om ni hade obegränsat med pengar?
-
2 som jag har. Tycker två är precis lagom för vår familj.
Men håller inte med er som säger att det inte spelar någon roll hur mycket pengar man har, för det gör det. Skulle jag vilja ha säg två barn till, då hade det blivit stora nya utgifter - varit tvungen att flytta till större som hade kostat mer i månaden. - större bil. - att åka på resa hade blivit väldigt dyrt osv -
Pengarna påverkar inte
-
De menar ju inte att det inte spelar roll för ekonomin ifall man skaffar fler barn (för det är klart att det gör, precis som du beskriver) utan de menar att mängden pengar de har inte spelar roll i deras beslut om att vilja ha fler barn eller ej - alltså att även om de vore rikare och enkelt skulle ha råd med de ökade utgifterna som kommer med fler barn, så vill de ÄNDÅ inte ha fler barn för det räcker med de barn de redan har.Anonym (2) skrev 2019-12-07 11:53:14 följande:
2 som jag har. Tycker två är precis lagom för vår familj.
Men håller inte med er som säger att det inte spelar någon roll hur mycket pengar man har, för det gör det. Skulle jag vilja ha säg två barn till, då hade det blivit stora nya utgifter - varit tvungen att flytta till större som hade kostat mer i månaden. - större bil. - att åka på resa hade blivit väldigt dyrt osv
-
Jag säger inte att du har fel i vad du skriver men du förskönar gårdagens föräldraskap. (Om du talar om bondesamhälle och inte om forntidens jägar-samlarsamhälle, där det säkert var helt annorlunda.) Jag har det äldre bondesamhället bara två generationer bakåt i släkten och levande människor som beskriver det. (Många har ju skrivit om det också.) Min mamma och framför allt hennes äldre syskon hade föräldrar, framför allt en mamma, som i hög utsträckning arbetade på den egna gården. Men vad du (kanske?) inte tänker på är att det verkligen var arbete för föräldrarna, ingen föräldraledighet. Barnen hänvisades redan som mycket små till äldre syskon, till äldre släktingar som inte längre var rörliga eller i nödfall till sig själva, i väntan på att föräldrarna kom in/hem. (Mina äldre släktingar tillbringade mer tid med äldre inneboende släkting än med sina föräldrar. ) Att vuxna lekte med barn förekom i princip inte. De förväntades från bara några års ålder hjälpa till i mån av förmåga. Den förmågan innebar att gå och repa nässlor (ja, det kan göra ont), plocka bär (för maten, inte för skojs skull), mata djur, vända tegelsten, plocka höns, gallra betor, sätta potatis, diska, banka tvätt o s v från 4-5 års ålder. Säkert gav väl utfört arbete också uppskattning från föräldrarna som barnet blev glad för, säkert ville barnet ofta hjälpa till, men frivilligt var det alltså inte.Anonym (5-6) skrev 2019-12-07 02:02:25 följande:
Förr i tiden arbetade man i mycket större utsträckning hemifrån och ofta tillsammans med sin respektive. Social interaktion vävdes in i arbetet utifrån den förutsättningen och sociala gemenskapen med partner/familj högre. Barns uppfostran och tillsyn skedde i symbios med arbetet hemmavid/egna verksamheten. Föräldrarna var tillgängliga för barnen under sin yrkesverksamma tid i form av frågor, respons och lagom uppmärksamhet i dilemman, lek och utveckling.
Att föräldrarna kände sig tillräckliga är naturligt, då det enda de behövde göra för att vara goda föräldrar var att sätta tillräckligt med mat på bordet för att barnen skulle hålla sig vid liv, hålla dem i Herrans tukt och förmaning och helst se till att de hade hela kläder. Du var en god förälder även om ditt spädbarn fick ligga ensam under slåttern (väl dokumenterat även om just mina släktingar inte drabbades av det), Du var en god förälder även om du slog dina barn så att de inte kunde sitta (det är bara fyrtio år sedan barnaga förbjöds i Sverige) och du var en god förälder även om små barn jobbade från gryning till skymning utan tid för lek. Hur livet i familjerna såg ut varierade förstås stort men oavsett hur barnet hade det var du som förälder normalt per definition också en god förälder, du behövde inte leva upp till något särskilt. Det var barnets sak att hedra sina föräldrar enligt Bibelns bud, inte tvärtom. -
Två. Jag har två idag så det skulle inte förändra någonting.
-
du är själv onyanserad. det jobbades kanske hela dagen men tempot var inte så högt. och små barn kunde helt enkelt inte göra så mycket. och vilket är bäst, dagar fyllda av tio timmars dagis (alternativt stökig skola följt av 'aktiviteter') eller meningsfullt arbete? att man aldrig lekte är nog mest i din släktAnonym (--) skrev 2019-12-10 16:00:33 följande:
Jag säger inte att du har fel i vad du skriver men du förskönar gårdagens föräldraskap. (Om du talar om bondesamhälle och inte om forntidens jägar-samlarsamhälle, där det säkert var helt annorlunda.) Jag har det äldre bondesamhället bara två generationer bakåt i släkten och levande människor som beskriver det. (Många har ju skrivit om det också.) Min mamma och framför allt hennes äldre syskon hade föräldrar, framför allt en mamma, som i hög utsträckning arbetade på den egna gården. Men vad du (kanske?) inte tänker på är att det verkligen var arbete för föräldrarna, ingen föräldraledighet. Barnen hänvisades redan som mycket små till äldre syskon, till äldre släktingar som inte längre var rörliga eller i nödfall till sig själva, i väntan på att föräldrarna kom in/hem. (Mina äldre släktingar tillbringade mer tid med äldre inneboende släkting än med sina föräldrar. ) Att vuxna lekte med barn förekom i princip inte. De förväntades från bara några års ålder hjälpa till i mån av förmåga. Den förmågan innebar att gå och repa nässlor (ja, det kan göra ont), plocka bär (för maten, inte för skojs skull), mata djur, vända tegelsten, plocka höns, gallra betor, sätta potatis, diska, banka tvätt o s v från 4-5 års ålder. Säkert gav väl utfört arbete också uppskattning från föräldrarna som barnet blev glad för, säkert ville barnet ofta hjälpa till, men frivilligt var det alltså inte.
Att föräldrarna kände sig tillräckliga är naturligt, då det enda de behövde göra för att vara goda föräldrar var att sätta tillräckligt med mat på bordet för att barnen skulle hålla sig vid liv, hålla dem i Herrans tukt och förmaning och helst se till att de hade hela kläder. Du var en god förälder även om ditt spädbarn fick ligga ensam under slåttern (väl dokumenterat även om just mina släktingar inte drabbades av det), Du var en god förälder även om du slog dina barn så att de inte kunde sitta (det är bara fyrtio år sedan barnaga förbjöds i Sverige) och du var en god förälder även om små barn jobbade från gryning till skymning utan tid för lek. Hur livet i familjerna såg ut varierade förstås stort men oavsett hur barnet hade det var du som förälder normalt per definition också en god förälder, du behövde inte leva upp till något särskilt. Det var barnets sak att hedra sina föräldrar enligt Bibelns bud, inte tvärtom.
-
Nu lyfte jag ju sådant du inte nämnde själv, alltså sådant som inte uppfattas så positivt med moderna ögon sett. Ensamt framstår det förstås som ensidigt, liksom ditt inlägg som jag svarade på.Konservativ skrev 2019-12-10 17:09:06 följande:du är själv onyanserad. det jobbades kanske hela dagen men tempot var inte så högt. och små barn kunde helt enkelt inte göra så mycket.
Ett barn har förstås inte en vuxens kapacitet. Men med tanke på att det i andra länder även idag finns barn till och med under skolåldern som arbetar som hembiträden/barnslavar/skoputsare, och äldre barn i fabriker som textilindustri, tror jag att du underskattar hur mycket arbete en liten människa kan utföra vid nödtvång. Kulla-Gulla-böckernas beskrivning av barnarbete må framstå som eländesskildring idag men torde vara ganska realistisk för tiden. Barns arbete var normalt innan industrialiseringen. Se till exempel Lars Olssons avhandling "Då barn var lönsamma"Det är inte en diskussion jag berör, jag har bara lyft de mindre idealiserade delarna av barnens vardag i bondesamhället som jag saknade i ditt inlägg. Att det finns fördelar i detta livssätt instämmer jag i.Konservativ skrev 2019-12-10 17:09:06 följande:vilket är bäst, dagar fyllda av tio timmars dagis (alternativt stökig skola följt av 'aktiviteter') eller meningsfullt arbete? att man aldrig lekte är nog mest i din släktKonservativ skrev 2019-12-10 17:09:06 följande:att man aldrig lekte är nog mest i din släkt
Att barn inte lekte varken tror jag eller har påstått. Vad jag säger är att föräldrarna normalt inte lekte med barnen (efter spädbarn-i-knä-perioden). Att detta var vanligt kan du nog få bekräftat av många äldre i din omgivning om du frågar, när vi pratat om saken på jobbet har även de flesta medelålders vuxit upp så.
-
Det är ju fel på dagens sätt att leva om man bestämt hävdar att man inte har tid att tillgodose 4-5 barns behov. Dra ner på tempot och vardagen och jag lovar att alla ni som hävdar att man inte har tid för fler barn är två märker att man visst kan ha det.
Vore intressant att se hur mycket tid ni själva lägger på era barn. Kan tänka mig att många jobbar heltid, har barnen på förskola 5 dagar i veckan och själva väljer att lägga en massa tid på egen träning och aktiviteter?
Klart man kan ha tid för fler barn om man lägger mindre tid på sig själv. Vi har god ekonomi och har gått ner i tid båda två. Våra barn har aldrig gått heltid på förskola eller fritids. De har alla egna aktiviteter som vi hinner skjutsa till då vi inte lägger en massa tid till den tydligen så viktiga egentiden. Vi har skaffat våra fem barn för att vi älskar att ha en stor familj och barnen är de viktigaste nu när de är små. Vår tid kommer förmodligen senare. Kan tillägga att barnen själva är väldigt förtjusta i varandra.
Vi reser med dom, ger dom massvis med upplevelser både genom skidsemestrar och resor till andra sidan jorden. Vi är definitivt jävligt bra föräldrar till alla våra barn och det stör mig att jag stör mig på att tvåbarnföräldrar så säkert kan sitta och hävda att ingen klarar av att ge tid och uppmärksamhet till fler barn än två-tre.
Men när jag tänkte efter trodde jag nog det själv när jag hade två barn under 3 år. Så lite man visste då. -
2 max 3. Jag skulle kunna ha alla pengar i världen, dygnet har lik förbaskat bara 24 timmar.
-
Jag tillbringar 50 timmar på jobbet i veckan. Skulle jag inte jobbat alls skulle jag lätt haft tid med hur många barn som helst. 50 timmar räcker ju till hur mycket som helst. Alla mina 10 barn kunde fått 5 timmars kvalitetsegentid i veckan. Försummelse? Nej det tror jag inte.Anonym (tid är inte pengar) skrev 2019-12-10 18:15:34 följande:
2 max 3. Jag skulle kunna ha alla pengar i världen, dygnet har lik förbaskat bara 24 timmar.
-
som sagt att det tog så lång tid beror på saker som skedde i mitt tidigare liv, samt att jag ej gick klart skolan, jag har velat jobba hela tiden så har inget med att jag ej velat.Konservativ skrev 2019-12-07 11:32:13 följande:
sex barn är en bra familestorlek. min frus livmoder sa stopp
-
vi båda jobbar såklart. Jag fick försörjningstöd, men som sagt var ej mitt val just då. Jag hade en annan relation med då och jag fick ej jobba, fick knappt gå utanför dörren. Så inget eget val, jag hade helst av allt jobbat 8 timmar om dagen minst.Anonym (5-6) skrev 2019-12-07 10:43:24 följande:Vad menar du med självförsörjande? Att ni jobbar båda två eller att ni har passiva inkomster som gör att ni inte behöver gå till ett arbete? Låter inte så bra att det dröjde11år innan du fick ett arbete bara för att du skaffat många barn, har du behövt försörja dig på annat än föräldrarpeng och barnbidrag har det istället varit en kostnad utöver det vanliga för samhället.
-
Då var du ju inte du självförsörjande, utan statligt finansierad. Att försörja sig själv innebär att man har kapacitet nog att gå till en arbetsplats och få en inkomst för utfört arbete. Du fick ej jobba pga din relation till din partner?Chrissiemamma08101213 skrev 2019-12-14 23:13:15 följande:
vi båda jobbar såklart. Jag fick försörjningstöd, men som sagt var ej mitt val just då. Jag hade en annan relation med då och jag fick ej jobba, fick knappt gå utanför dörren. Så inget eget val, jag hade helst av allt jobbat 8 timmar om dagen minst.
-
Har inga barn. Hade jag haft pengar så att jag inte behövt jobba ja då hade jag definitivt haft noll barn för då hade det ju funnits massor att göra istället för att binda upp sig i tjugo år.
-
jag skrev att jag är det nu .. blev det 2018 i december, då min nuvarande man skaffade jobb. Jag får ingen hjälp kring mina pengar!Anonym (5-6) skrev 2019-12-15 00:51:45 följande:Då var du ju inte du självförsörjande, utan statligt finansierad. Att försörja sig själv innebär att man har kapacitet nog att gå till en arbetsplats och få en inkomst för utfört arbete. Du fick ej jobba pga din relation till din partner?
-
jag skrev att jag är det nu .. blev det 2018 i december, då min nuvarande man skaffade jobb. Jag får ingen hjälp kring mina pengar!Anonym (5-6) skrev 2019-12-15 00:51:45 följande:Då var du ju inte du självförsörjande, utan statligt finansierad. Att försörja sig själv innebär att man har kapacitet nog att gå till en arbetsplats och få en inkomst för utfört arbete. Du fick ej jobba pga din relation till din partner?
-
den mannen jag levde med som jag har 3 barn med, fick jag ej jobba för nej. Som sagt levde i en kontrollerade relation från 2008-2014Anonym (5-6) skrev 2019-12-15 00:51:45 följande:Då var du ju inte du självförsörjande, utan statligt finansierad. Att försörja sig själv innebär att man har kapacitet nog att gå till en arbetsplats och få en inkomst för utfört arbete. Du fick ej jobba pga din relation till din partner?
-
Det är inte en pengafråga öht för mig. Har varit hemma 2 år med dottern och kommer göra samma sak om vi får fler barn men jag vet inte om jag vill börja med om med sömnlöshet och att vara i den här bubblan, samt börja om med ett nytt litet barn man måste barnsäkra för. Jag kanske vill njuta av att följa med min dotter i hennes utveckling, nu kan vi resa mer och hon går på förskola osv.
Det handlar om att jag vill göra fler saker i livet än att börja om med småbarn.
Däremot, om man kunde lägga till timmar på dygnet och dagar på året och på något omöjligt sätt ha projekt, arbeta, resa och ungås UTAN att ha en aupair samtidigt eller barnen på heltid på förskolan plus barnpsssning kvällar och helger, och om man kunde ta bort att slita ut kroppen med ny graviditet och förlossning plus sömnbrist- då skulle jag kunna ha 3-4 stycken till ;P
Betonar att jag är en närvarande förälder som prioriterar barnen, att både skaffa fler och samtidigt jobba heltid, ha kort mammaledighet, gå ut med vänner och resa ensam med maken osv är inget jag skulle välja.
