Svårare idag att få bolån — I hela landet! Vad tror ni om detta samhällsfenomen?

Jag tycker att det är bara positivt, att människor hindras att belåna sina hus och lägenheter upp över taknocken - när de själva inte fattar att detta är idiotiskt. Det som är galet, är att det inte byggs tillräckligt många billiga hyresrätter, ombildningsraseriet till bostadsrätter som var ett tag, samt att vi har släppt in så många invandrare som tar upp de hyresrätter med rimligt prisläge som ändå finns. 

Det är bättre både för individen och samhället, att folk bor i billiga hyresrätter till de har sparat ihop en kontantinsats, och jag tycker egentligen att den borde vara högre än 15 procent. 36 är mer rimligt. Dessutom borde kraven på amortering vara betydligt högre. 

Sedan måste folk också förstå, att alla inte har råd att bo i hus, och att det många gånger kan vara bättre att inte göra det. Särskilt om man har barn. Om man inte behöver arbeta så mycket för att betala amorteringarna och alla andra utökade kostnader det blir när man har hus, så kan föräldrarna/en av föräldrarna vara hemma mera, och barnen behöver inte vara så långa dagar på dagis. Det är ingen glädje för barn att bo i hus, om de nästan aldrig ser huset eller sina föräldrar vakna... och om även hela helgerna måste ägnas åt stress med städning av stora ytor, trädgårdsarbete, renoveringar och reparationer - allt sådant som man "får" när man bor i hyreslägenhet. 

Fast det måste vara mycket sällsynt - i så fall jämför du ett nybygge i Stockholm  med en kåk i Norrbottens ödemarker...

Det är en stor skillnad också, att hyran är fast, samma varje månad - och då ingår allting. Man behöver aldrig oroa sig för att få oväntade utgifter, genom att taket börjar läcka, eller spisen, kylen eller värmepannan går sönder. Utan det är det beloppet som gäller - det är lätt att räkna på och planera för. Jag känner inte NÅGON som har köpt hus (som jag känner så väl att vi kan prata öppet om sådant), som inte har blivit förvånad över att det blir så mycket utgifter som de inte hade tänkt på innan. 

Fast det måste vara mycket sällsynt - i så fall jämför du ett nybygge i Stockholm  med en kåk i Norrbottens ödemarker...

Det är en stor skillnad också, att hyran är fast, samma varje månad - och då ingår allting. Man behöver aldrig oroa sig för att få oväntade utgifter, genom att taket börjar läcka, eller spisen, kylen eller värmepannan går sönder. Utan det är det beloppet som gäller - det är lätt att räkna på och planera för. Jag känner inte NÅGON som har köpt hus (som jag känner så väl att vi kan prata öppet om sådant), som inte har blivit förvånad över att det blir så mycket utgifter som de inte hade tänkt på innan. 

Du skämtar väl?

Du kan inte mena på allvar att ett par med totalt 50.000 i månaden EFTER skatt behöver flera år för att spara ihop 150.000?

Sparar man 15.000 i månaden så får man ihop det på 10 månader, och då har man 35000 kvar (plus barnbidrag eftersom det är barnfamiljer du prata

Klarar man inte av det borde ingen bank bevilja dem bolån

Samhällsfenomenet går ut på att bankerna minskar sina risker (dom ska naturligtvis gå med vinst, banker är inga statliga välgörenhetsinstanser) och många undgår att dra på sig utgifter som de inte klarar av efter ett tag. Varför är detta sk fenomen konstigt? Man kan även tycka att en affär borde sänka sina priser, så att fler kan köpa pryttlar där, i rättvisans namn, och hänvisa till att affären borde satsa på lägre priser och hög volym i stället, trots att affären gjort en annan riskbedömning. Detta är lite som att diskutera vädret, även om det skulle gynna en stor majoritet av svenska folket att det blir soligt överallt i morgon, har alla utom vädergudarna noll inflytande.

Här sitter vi som snart nått pensionsåldern och gärna önskade en trivsam bekväm lägenhet, har svårt att hitta Något passande med en hyra eller avgift vi klarar av på en lägre pension. Vi blir sittandes i ett för stort hus där en yngre familj säkerligen skulle få ett bra liv.