• Anonym (Mardrömsvärld)

    Skrämmande att vistas ute i samhället!

    Blir så förtvivlad över utvecklingen i vårt samhälle. Fick en chock när jag följde veckans händelser på polisens hemsida. Så mycket fasansfullt, mycket värre än jag kunnat föreställa mig.Tänker på killen som blev kidnappad i 9 timmar och utsatt för tortyr av 4 unga män som skulle råna honom som var i nyheterna igår.

    Läser om bortrövade och våldtagna kvinnor var och varannan dag, som i bästa fall hittas döda i kärr, människorov och busschaufförer som sparkas brutalt för att de säger till om ogiltiga biljetter. Ständiga helikoptersökningar i mitt område sista tiden, brandbilar som tjuter flera gånger per dag, skjutningar, upprepade bilbränder på parkeringen utanför. Barn som blir rånade på allt de äger och sparkade på väg hem från busshållsplatser osv osv.......

    Värst av allt är hur jag påverkats, blivit så rädd och helt förändrat min livsstil på kort tid. Besöker aldrig vänner eller går ut och roar mig efter mörkrets infall. Sitter hemma och är numera också rädd när jag ska gå motionsrundan i skogen.

    Hur fan ska det sluta? Det mest skrämmande är våldsutövarnas totala brist på empati för offret och auktoritet.Det är ungdomar som tappat allt hopp och skiter i allt som ger sig på andra. Som inte har någon respekt för samhället eller liv. Det
    är för jävlig utveckling.

    Har era liv påverkats? Känner ni er rädda, drabbade?

  • Svar på tråden Skrämmande att vistas ute i samhället!
  • Lainie Kennedy
    Anonym (Mardrömsvärld) skrev 2019-12-03 18:36:47 följande:

    Tror inte människorna i Malmö och i Stockholmsförorter håller med dig och många andra drabbade områden i Sverige. Väldigt cyniskt uttalande med tanke på det accelererade våldet i vårt land som ju också är anledningen till SDs framgångar. Finns nog knappast nån politiker, eller polis som skulle hålla med i dina åsikter förutom de som möjligen lever i gated communities och skyddade villaområden.


    Jag känner mig inte drabbad eftersom jag inte är det. Bor i södra Malmö och det enda som direkt påverkar mig är att det ganska ofta cirkulerar en helikopter ovanför området som stör mitt balkongliv. I övrigt finns det ju människor som drabbats av våld men att jag känner till det gör mig inte till en av dem.
  • sextiotalist
    Tecum skrev 2019-12-03 19:13:02 följande:

    Du bor inte i Malmö ser jag...

    Det otäcka är den tillvänjning som sker vad gäller det grova våldet, vilt skjutande på allmän plats, sprängningar bara för att det är kul, en kvinna med barn skjuts ner på öppen gata, en15-åring mördas på en pizzeria. Och ingen grips, någonsin, och ingen förväntar sig det heller...

    Undrar om de som var i närheten vid skjutningar och sprängningar delar din syn på den ökade säkerheten?


    Men det gör jag, inte ett dugg rädd.

    Råkade ut för mer incidenter i Stockholm under 70-talet i Stockholm och hörde ett och annat som säkert i dagens informationssamhälle hade spridits snabbt som löpeld.
  • Anonym (P.A)
    sextiotalist skrev 2019-12-04 06:43:47 följande:

    Men det gör jag, inte ett dugg rädd.

    Råkade ut för mer incidenter i Stockholm under 70-talet i Stockholm och hörde ett och annat som säkert i dagens informationssamhälle hade spridits snabbt som löpeld.


    Ok, du tänker att dina personliga erfarenheter är representativa för hur kriminaliteten ser ut?
  • sextiotalist
    Anonym (P.A) skrev 2019-12-04 06:48:17 följande:

    Ok, du tänker att dina personliga erfarenheter är representativa för hur kriminaliteten ser ut?


    Men lite mer än de som inte bor i Malmö har.

    Fast nu finns det även statistik som stöder detta att risken som en ej kriminellt belastad medborgare att råka ut för något är väldigt liten.

    Det lustiga med sådana här trådar är att många, som t.ex inte bor i Malmö, vet exakt hur det är att leva i Malmö. Hade en diskussion på Facebook med en som bodde i Värmland hur det var i Malmö. Han visste allt och jag hade ingen aning.

    Bor du i Malmö förresten?

    Är du uppvuxen i Stockholm under 70-talet?
  • Barbro45

    Jag bor strax utanför en stad som räknas som ett enda stort utanförskapsområde. Det är dit jag åker för att gå till frissan, apoteket, shoppa, äta. Men jag har inte upplevt något av det som jag sedan läser om i tidningarna. Jag åker oftast buss så jag borde ju se något.
    Jag är nu 60+ och minns att jag kände mig mycket mera osäker när jag var ung än vad jag gör nu. Upplevde också ett flertal skrämmande incidenter, åkte med i bil där föraren var berusad, klarade mig med nöd och näppe från en våldtäkt då jag klöste killen i ögonen. Flera av mina jämnåriga kompisar hade liknande erfarenheter. Vi anmälde aldrig något, vi visste att det där var något vi bara skulle acceptera och vi kände att det var vårat eget fel. Sånt fanns ju aldrig med i några tidningar. Det som kom med var när ett större gäng killar började slåss och knivar kom fram, då kom polisen och det blev en notis på sidan 3 i lokaltidningen. 
    Idag kan ju journalister och allmänhet via nätet följa väldigt mycket av det som polisen gör det kunde vi inte göra tidigare. Journalisterna var tvungna att själva ge sig ut och ta reda på vad som hänt. Kvinnomisshandel skrev man aldrig om, det kunde på sin höjd bli en kort notis om lägenhetsbråk om de inte hade annat att skriva om.

  • Pope Joan II
    Anonym (Emma) skrev 2019-12-03 19:28:31 följande:
    Det förklarar en hel del. Moderaterna bär ett stort ansvar för denna samhällsutveckling, eftersom moderaterna med Reinfeldt i spetsen skapade dessa problem som numera är omöjliga att bli av med.
    Så när det visade sig att jag inte alls är traditionell vänster utan istället traditionell höger så är det du anser är negativ samhällsutveckling ändå "mitt" fel? Där ser man. 

    Jag antar att du röstar på det parti som erbjuder sig att lösa "dessa problem" som du tycker att regeringen Reinfeldt åsamkat dig och andra räddhågsna? SD har ju hittills bara spelat politisk luftgitarr eftersom de aldrig (hittills) befunnit sig i regeringsställning. Ingen vet kort och gott hur och på vilket sätt de skulle sköta rikets angelägenheter, inte ens när det gäller integrationsfrågorna. Det återstår så vitt jag vet att se. 

    Världen och Sverige som en del av den förändras över tid. Det finns inte och har aldrig funnits några löften om att vi ska leva i status quo, och det tycker jag för min del är bra. När under historien tänker du dig att vi kvinnor haft det bättre än vi har nu? 

    Här är några milstenar som förändrat kvinnors tillvaro från att vara sexuellt, ekonomiskt och politiskt underordnade männen:

    1260: slapp vi att bli tagna till hustrur med våld
    1858: kunde en ogift kvinna som fyllt 25 bli myndig efter ansökan i domstol. Gifte hon sig efter det blev hon omyndig igen
    1864: upphörde mäns lagliga rätt att aga sin hustru
    1919: nu får vi rösta!
    1938: fick vi rätt att köpa, upplysa och använda preventivmedel
    1939: kunde vi inte längre avskedas för att vi förlovade, gifte oss, var med barn och genomgick förlossning
    1951: fick vi bli förmyndare till de barn vi fött vid makes frånfälle
    1965: kom lagen mot våldtäkt i äktenskapet (prövades dock inte förrän 1984 första gången)
    1975: abortlagen
    1982: faller kvinnomisshandel under allmänt åtal
    1982: fick vi också rätt att välja om vi ville ta mannens efternamn vid giftermål eller behålla det vi redan hade

    Där är ett axplock, ett väldigt litet urval av allt som hänt. Livet är föränderligt och bör så vara. 

    Ja, det är en tragedi att våldsbrott sker men det förefaller tillhöra mänsklighetens villkor och det finns verkligen inget som talar för att en isolationistisk hållning skulle minska de problem som finns. 

    Siffrorna för det dödliga våldet hade säkert förresten varit högre än de är om inte sjukvården hållit så hög standard som den trots allt gör - men det gäller ju å andra sidan alla sjukdomar och andra potentiellt dödliga tillstånd också så som olycksfall och liknande. 

    Vara hur det vill - det är larvigt och fjantigt att romantisera om förtiden, alla de förskräckliga umbäranden människor då hade att utstå och sitta och inbilla sig att det var så mycket bättre och tryggare förr. 
  • Anonym (För Fosterlandet)

    Allt man kan göra är att förbereda sig för både kriget och efter kriget. Stå väl rustade!

  • Pope Joan II
    Barbro45 skrev 2019-12-04 08:11:56 följande:

    Jag bor strax utanför en stad som räknas som ett enda stort utanförskapsområde. Det är dit jag åker för att gå till frissan, apoteket, shoppa, äta. Men jag har inte upplevt något av det som jag sedan läser om i tidningarna. Jag åker oftast buss så jag borde ju se något.
    Jag är nu 60+ och minns att jag kände mig mycket mera osäker när jag var ung än vad jag gör nu. Upplevde också ett flertal skrämmande incidenter, åkte med i bil där föraren var berusad, klarade mig med nöd och näppe från en våldtäkt då jag klöste killen i ögonen. Flera av mina jämnåriga kompisar hade liknande erfarenheter. Vi anmälde aldrig något, vi visste att det där var något vi bara skulle acceptera och vi kände att det var vårat eget fel. Sånt fanns ju aldrig med i några tidningar. Det som kom med var när ett större gäng killar började slåss och knivar kom fram, då kom polisen och det blev en notis på sidan 3 i lokaltidningen. 
    Idag kan ju journalister och allmänhet via nätet följa väldigt mycket av det som polisen gör det kunde vi inte göra tidigare. Journalisterna var tvungna att själva ge sig ut och ta reda på vad som hänt. Kvinnomisshandel skrev man aldrig om, det kunde på sin höjd bli en kort notis om lägenhetsbråk om de inte hade annat att skriva om.


    Felipe Estrada professor i kriminologi vid Stockholms universitet har både föreläst och skrivit mycket upplysande om varför upplevelsen av att våldet ökar fått så starkt fäste.

    Han menar att uppfattningen om vad som är våld har förändrats samt att toleransen för våld (tack och lov) blivit allt lägre. Han tittade bland annat på ökningen av polisanmält ungdomsvåld. Under 90-talet stod skolan bakom en stor del av anmälningarna och de handlade nästan uteslutande om lindriga fall av misshandel som knuffar och liknande. Under 80-talet däremot finns det nästan inga anmälningar av våldsbrott som inträffat på skolor. Man gjorde inga anmälningar av dylikt då.

    Också när det gäller våld mot kvinnor och barnmisshandel så anmäls betydligt mer men arten av våld är mindre grov - ergo, acceptansen har blivit lägre. Mycket bra förstås men också en del av förklaringen till varför människor i gemen fått en vag känsla av att allt blivit så mycket värre. 
  • Anonym (stockholmare)
    Anonym (Mardrömsvärld) skrev 2019-12-03 16:36:46 följande:

    Blir så förtvivlad över utvecklingen i vårt samhälle. Fick en chock när jag följde veckans händelser på polisens hemsida. Så mycket fasansfullt, mycket värre än jag kunnat föreställa mig.Tänker på killen som blev kidnappad i 9 timmar och utsatt för tortyr av 4 unga män som skulle råna honom som var i nyheterna igår.

    Läser om bortrövade och våldtagna kvinnor var och varannan dag, som i bästa fall hittas döda i kärr, människorov och busschaufförer som sparkas brutalt för att de säger till om ogiltiga biljetter. Ständiga helikoptersökningar i mitt område sista tiden, brandbilar som tjuter flera gånger per dag, skjutningar, upprepade bilbränder på parkeringen utanför. Barn som blir rånade på allt de äger och sparkade på väg hem från busshållsplatser osv osv.......

    Värst av allt är hur jag påverkats, blivit så rädd och helt förändrat min livsstil på kort tid. Besöker aldrig vänner eller går ut och roar mig efter mörkrets infall. Sitter hemma och är numera också rädd när jag ska gå motionsrundan i skogen.

    Hur fan ska det sluta? Det mest skrämmande är våldsutövarnas totala brist på empati för offret och auktoritet.Det är ungdomar som tappat allt hopp och skiter i allt som ger sig på andra. Som inte har någon respekt för samhället eller liv. Det
    är för jävlig utveckling.

    Har era liv påverkats? Känner ni er rädda, drabbade?


    Har bott i Stockholm hela mitt liv men det har aldrig hänt mig något allvarligt.

    Bättre att leva än att läsa om allt elände. Glöm inte att det aldrig blir en nyhet tatt Sara lämnade på dagis, gick till jobbet, hämtade på dagis, lagade mat och lekte med ungarna.
Svar på tråden Skrämmande att vistas ute i samhället!