Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Han ska få barn med en annan kvinna ( Jobbig situation) HJÄLP!

    Tis 3 dec 20:33 Läst 0 gånger Totalt 13 svar
    Anonym (Anett­e1)
    Visa endast
    Tis 3 dec 20:33

    Hej alla på familjeliv!


    Jag sitter i en så tuff situation och behöver ha olika synvinklar på det här. Jag har aldrig mått såhär dåligt förr.


    I 2011 mötte jag denna man, kallad S. Har aldrig vart med om så bra kemi. Vi har en så djup kärlek för varandra och vill alltid varandras bästa. Jag kan stå ut med mycket på vägnar av hans lycka och han min.  Vi är idag 31 och 48.


    Av olika skäl så gick vi skilda vägar i 2013, jag skaffade mig en familj med ett barn (3 år). Han däremot har vart förälskad i mig sen dess, han har gjort allt för att få mig tillbaka till han och har inte kunnat gå vidare. Jag trodde att jag var över han men efter att ha sprungit på han så märkte jag att känslorna är där. Jag har ignorerat känslorna och bett han att hitta sig en tjej och få barn med. (Hans största önskar är att få barn och familj). Jag förklarar att jag har en familj och kan inte lämna sonen.


    I somras så lyssnade han på mig och börjad dejta andra, han hade ett ONS med en tjej. ( visste inte om detta)


    Efter sommaren så fick jag upp ögonen i att det är bättre att vara lycklig än att leva platoniskt, lämnade mannen (utan att försöka fixa förhållandet, det var ett bra förhållande men inte så mkt kärlek i det från min sida) och sa allt till S och han blev överglad. ÄNTLIGEN stod vi på samma plats i livet igen. Denna man är upp över öronen kär i mig och jag i han.


    *Sen kom allt rasande.


    Han berättar att han mött en tjej i somras, men det är ingenting mellan dem.  Jag tänkte inte mer på det, det gjorde ju inget. Sen efter en stund så berättar han att tjejen är gravid, hon hade pratat med han precis när vi började ses igen. Denna kvinna bor i USA och vi i Skandinavien. Hon kom till han i V 12! hon var ?rädd? att berätta det för han.


    Fine tänkte jag, det gör inget. Jag har ett barn med en annan man, detta klarar vi J Sen kom det, hon är förälskad i han och vill ha något mer. Han hade inte sagt ja men inte heller stängd dörren (som han borde ha gjort) han är inte förälskad i henne.  Sen kom jag in i bilden, den han vill vara med och allt är nu en himla röra!  Han vill verkligen inte vara med henne, som han sa, ? varför ska jag då sitta här med dig, det hade ju varit jävligt mycket enklare om jag hade vart kär i kvinnan jag ska ha barn med??


    Vi både vill starta vårt liv tillsammans efter så många år, vilket jag också trodde skulle hända. Han är så ledsen, han gråter hela tiden, ringer till sin mamma som gråter för han. Allt är så smärtfyllt, har ni någon gång mött den person som fyller det tomrum man har i kroppen? Det tomrum som gör att man känner sig ensam fast man är omringad av folk, många här inne i familjeliv har pratat om den känslan som är så vanlig. Vi fyller varandras tomrum, livet för färger igen och när vi går ifrån varandra blir det kallt och ensamt.


    Jag är så svartsjuk på denna kvinna som får göra det stora med han. Det ja vill göra! Men på samma gång så älskar jag han och detta är ju så underbart och stort för han. Jag antar att man kan känna båda känslorna samtidigt.


    PROBLEMET är;


    Han säger nu att vi måste sätta allt på vänt tills barnet är fött osv. Anledningen till det är hon bor i USA och han vill att hon ska flytta närmare. Hon kan inte flytta till det landet vi bor i för hon får inte jobb i branschen hon är i här.  Hon har sagt att hon är villig till det men det är ju för att hon tror att det kanske ska bli dem. Han vill inte göra henne arg och få henne till att backa ur att komma närmare. Därför kan inte vi starta vårt liv tillsammans för att om hon får reda på att jag flyttat in osv så blir det dålig stämning.  Hur kan man hata en man som VILL se sitt barn ofta? Det går ju inte men jag är så ledsen.  


    Han vill ha 6?12 månader på sig att få henne till att komma över. FÅ ordna upp i allt kaos han skapat. Han ber mig vänta, han älskar mig, bara mig (vilket jag tror på). Jag känner bara att han aldrig kommer kunna komma till mig, som jag sa till han, var är det som stoppar henne att flytta hem igen när du ? dumpat? henne om 1 år? När hon säger, välj henne(mig) eller oss(barnet)?  Ska du leva olyckligt hela ditt liv för hennes skull?


    Jag känner att jag inte står på stabil mark just nu. Jag har satt allt på paus just nu, jag vill ha fler barn och leva lyckligt och att sitta i en ?paus? gör att jag tänker på allt detta. VARJE dag, HELA tiden. Jag fungerar inte som en normal person. Jag sa till han att vi borde kanske göra vår grej. Möts vi i framtiden så gör vi det men jag får inte gå vidare för han, han hatar tanken och börjar gråta men jag kan heller inte var med han. Jag gråter också av tanken att vara ifrån han. Han säger att vi ska ses som förr. Han säger att han kommer komma till mig. Men vad om han inte kommer för att han blir rädd att förlora sin son?  Då är jag ju bara mer kär och galen i han.  Jag har så ont just nu, tankarna bara flyger runt i huvudet.  Jag känner att jag har förlorat mannen jag verkligen älskar, för att jag ?kasta? bort han i somras. Jag var inte redo. De skuldkänslorna är enorma, det kunde ha vart vi som skulle ha barn nu.


    Jag har gått ner mig så i källaren och tycker att han borde vara ärlig mot henne. Säg som det är bara men han är så rädd, allt han drömt om ( barn) kan försvinna från han. Jag mår så dåligt för hans skulle också, för hans mammas och för barnet.


    Kan någon bara ge mig några fina ord, eller kloka tankar.

  • Anonym (Hmmm)
    Visa endast
    Tis 3 dec 20:49 #1 +3

    Helt ärligt så verkar ert s.k "förhållande" mest inrymma massa fina ord men definitivt inga äkta känslor. Nu först passar han för dig, för att du är ensam och han har någon annan kvinna i sitt liv. Lämna honom i fred och låt han bli lycklig med sin nya kvinna och det barn de väntar. I framtiden kanske ni kan ha nån form av vänskaplig kontakt men ett seriöst förhållande mellan er två är troligen dödsdömt - annars hade det redan varit ni. Allt annat är bara bortförklaringar och riktig BS.

    Bra att han tagit beslut om att ni ej ska ha kontakt de närmaste 12 månaderna, det låter som ett klokt beslut.

    Fokusera på din lilla 3 åring nu och släpp denna mannen.

  • Anonym (ace)
    Visa endast
    Tis 3 dec 21:23 #2
    Anonym (Hmmm) skrev 2019-12-03 20:49:35 följande:

    Helt ärligt så verkar ert s.k "förhållande" mest inrymma massa fina ord men definitivt inga äkta känslor. Nu först passar han för dig, för att du är ensam och han har någon annan kvinna i sitt liv. Lämna honom i fred och låt han bli lycklig med sin nya kvinna och det barn de väntar. I framtiden kanske ni kan ha nån form av vänskaplig kontakt men ett seriöst förhållande mellan er två är troligen dödsdömt - annars hade det redan varit ni. Allt annat är bara bortförklaringar och riktig BS.

    Bra att han tagit beslut om att ni ej ska ha kontakt de närmaste 12 månaderna, det låter som ett klokt beslut.

    Fokusera på din lilla 3 åring nu och släpp denna mannen.


    bra summering.
  • Anonym (Säker­t?)
    Visa endast
    Tis 3 dec 22:11 #3 +1

    Jag är kanske cynisk, men jag tror inte att han har gjort någon gravid, undrar om kvinnan ens existerar..,

  • Tis 3 dec 22:42 #4 +1

    Jag tycker verkligen att du ska dra dig ur.

    Du har ditt barn, och din övriga familj samt jobb, vänner och annat att koncentrera dig på. Ägna dig åt det.

    Låt han ta hand om.sitt liv. Det är inte ditt problem. Du riskerar att dras med här, lägga en massa energi och tid på något som egentligen inte handlar om dig - du kan inte göra eller påverka något.

  • Tis 3 dec 22:43 #5 +1

    Jag tycker verkligen att du ska dra dig ur.

    Du har ditt barn, och din övriga familj samt jobb, vänner och annat att koncentrera dig på. Ägna dig åt det.

    Låt han ta hand om.sitt liv. Det är inte ditt problem. Du riskerar att dras med här, lägga en massa energi och tid på något som egentligen inte handlar om dig - du kan inte göra eller påverka något.

  • Anonym (.....­.)
    Visa endast
    Tis 3 dec 23:23 #6 +2

    Förstår faktiskt inte hur man kan bli så desperat och tonårskär i en karl, när man har ett litet barn hemma som istället borde få fokuset.

    Ni bölar å gråter och livet är färglöst utan varandra, kom igen är ni 13 år??

    Du är förälder och har ett ansvar att skärpa till dig och vara en trygg å stabil förebild för ditt barn! Detta låter inte som det..

  • Anonym (MT)
    Visa endast
    Ons 4 dec 06:31 #7

    Ni borde lämna varandra i fred.

  • Anonym (H)
    Visa endast
    Ons 4 dec 12:55 #8 +1
    Anonym (Anette1) skrev 2019-12-03 20:33:15 följande:

    Hej alla på familjeliv!

    Jag sitter i en så tuff situation och behöver ha olika synvinklar på det här. Jag har aldrig mått såhär dåligt förr.

    I 2011 mötte jag denna man, kallad S. Har aldrig vart med om så bra kemi. Vi har en så djup kärlek för varandra och vill alltid varandras bästa. Jag kan stå ut med mycket på vägnar av hans lycka och han min.  Vi är idag 31 och 48.

    Av olika skäl så gick vi skilda vägar i 2013, jag skaffade mig en familj med ett barn (3 år). Han däremot har vart förälskad i mig sen dess, han har gjort allt för att få mig tillbaka till han och har inte kunnat gå vidare. Jag trodde att jag var över han men efter att ha sprungit på han så märkte jag att känslorna är där. Jag har ignorerat känslorna och bett han att hitta sig en tjej och få barn med. (Hans största önskar är att få barn och familj). Jag förklarar att jag har en familj och kan inte lämna sonen.

    I somras så lyssnade han på mig och börjad dejta andra, han hade ett ONS med en tjej. ( visste inte om detta)

    Efter sommaren så fick jag upp ögonen i att det är bättre att vara lycklig än att leva platoniskt, lämnade mannen (utan att försöka fixa förhållandet, det var ett bra förhållande men inte så mkt kärlek i det från min sida) och sa allt till S och han blev överglad. ÄNTLIGEN stod vi på samma plats i livet igen. Denna man är upp över öronen kär i mig och jag i han.

    *Sen kom allt rasande.

    Han berättar att han mött en tjej i somras, men det är ingenting mellan dem.  Jag tänkte inte mer på det, det gjorde ju inget. Sen efter en stund så berättar han att tjejen är gravid, hon hade pratat med han precis när vi började ses igen. Denna kvinna bor i USA och vi i Skandinavien. Hon kom till han i V 12! hon var ?rädd? att berätta det för han.

    Fine tänkte jag, det gör inget. Jag har ett barn med en annan man, detta klarar vi J Sen kom det, hon är förälskad i han och vill ha något mer. Han hade inte sagt ja men inte heller stängd dörren (som han borde ha gjort) han är inte förälskad i henne.  Sen kom jag in i bilden, den han vill vara med och allt är nu en himla röra!  Han vill verkligen inte vara med henne, som han sa, ? varför ska jag då sitta här med dig, det hade ju varit jävligt mycket enklare om jag hade vart kär i kvinnan jag ska ha barn med??

    Vi både vill starta vårt liv tillsammans efter så många år, vilket jag också trodde skulle hända. Han är så ledsen, han gråter hela tiden, ringer till sin mamma som gråter för han. Allt är så smärtfyllt, har ni någon gång mött den person som fyller det tomrum man har i kroppen? Det tomrum som gör att man känner sig ensam fast man är omringad av folk, många här inne i familjeliv har pratat om den känslan som är så vanlig. Vi fyller varandras tomrum, livet för färger igen och när vi går ifrån varandra blir det kallt och ensamt.

    Jag är så svartsjuk på denna kvinna som får göra det stora med han. Det ja vill göra! Men på samma gång så älskar jag han och detta är ju så underbart och stort för han. Jag antar att man kan känna båda känslorna samtidigt.

    PROBLEMET är;

    Han säger nu att vi måste sätta allt på vänt tills barnet är fött osv. Anledningen till det är hon bor i USA och han vill att hon ska flytta närmare. Hon kan inte flytta till det landet vi bor i för hon får inte jobb i branschen hon är i här.  Hon har sagt att hon är villig till det men det är ju för att hon tror att det kanske ska bli dem. Han vill inte göra henne arg och få henne till att backa ur att komma närmare. Därför kan inte vi starta vårt liv tillsammans för att om hon får reda på att jag flyttat in osv så blir det dålig stämning.  Hur kan man hata en man som VILL se sitt barn ofta? Det går ju inte men jag är så ledsen.  

    Han vill ha 6?12 månader på sig att få henne till att komma över. FÅ ordna upp i allt kaos han skapat. Han ber mig vänta, han älskar mig, bara mig (vilket jag tror på). Jag känner bara att han aldrig kommer kunna komma till mig, som jag sa till han, var är det som stoppar henne att flytta hem igen när du ? dumpat? henne om 1 år? När hon säger, välj henne(mig) eller oss(barnet)?  Ska du leva olyckligt hela ditt liv för hennes skull?

    Jag känner att jag inte står på stabil mark just nu. Jag har satt allt på paus just nu, jag vill ha fler barn och leva lyckligt och att sitta i en ?paus? gör att jag tänker på allt detta. VARJE dag, HELA tiden. Jag fungerar inte som en normal person. Jag sa till han att vi borde kanske göra vår grej. Möts vi i framtiden så gör vi det men jag får inte gå vidare för han, han hatar tanken och börjar gråta men jag kan heller inte var med han. Jag gråter också av tanken att vara ifrån han. Han säger att vi ska ses som förr. Han säger att han kommer komma till mig. Men vad om han inte kommer för att han blir rädd att förlora sin son?  Då är jag ju bara mer kär och galen i han.  Jag har så ont just nu, tankarna bara flyger runt i huvudet.  Jag känner att jag har förlorat mannen jag verkligen älskar, för att jag ?kasta? bort han i somras. Jag var inte redo. De skuldkänslorna är enorma, det kunde ha vart vi som skulle ha barn nu.

    Jag har gått ner mig så i källaren och tycker att han borde vara ärlig mot henne. Säg som det är bara men han är så rädd, allt han drömt om ( barn) kan försvinna från han. Jag mår så dåligt för hans skulle också, för hans mammas och för barnet.

    Kan någon bara ge mig några fina ord, eller kloka tankar.


    Rena rama tonårsdramat! Föreslår att du fokuserar på ditt ansvar över ditt barn och ert liv och han på sitt ansvar över sitt kommande barn och sin eventuella framtid med sitt barn och dennes mamma. Att över huvudtaget ha tankarna på att lura hit en stackars blivande mamma från sin familj o släkt och vänner med falska löften när hon kommer behöva dem som mest i samma ögonblick som mannen drar är så jävla egoistiskt så man häpnar. Ni två kan sitta och böla bäst ni vill men den som det verkligen är synd om är den andra kvinnan.
  • Anonym (Men snälla­)
    Visa endast
    Ons 4 dec 13:07 #9 +1

    Kan inte göra annat än att hålla med alla som redan svarat dig, ts. Alla vet vi känslan av att vara kär, absolut. Men denna situation gör helt enkelt att ni får hålla er ifrån varann. Fokusera du på ditt barn, så får han fokusera på det som väntar honom. Och som någon tidigare nämnt, hur tänker ni ens när ni funderar på att lura hit den andra kvinnan och få henne att tro att hon och mannen ska ha ett förhållande med varann, för att han sen ska dumpa henne för dig?! Usch vad vidrigt elakt! Sätt dig in i den andra kvinnans situation och fundera över hur du själv hade känt.. Låter uttrycket ?behandla andra så som du själv vill bli behandlad? bekant? Ligger rätt mycket i det nämligen.

    Och glöm inte att det snart är två barn inblandade i detta också! Agera vuxet nu, var inte så känslostyrda.

  • Anonym (Jenny­)
    Visa endast
    Ons 4 dec 13:13 #10 +1
    Anonym (H) skrev 2019-12-04 12:55:51 följande:
    Rena rama tonårsdramat! Föreslår att du fokuserar på ditt ansvar över ditt barn och ert liv och han på sitt ansvar över sitt kommande barn och sin eventuella framtid med sitt barn och dennes mamma. Att över huvudtaget ha tankarna på att lura hit en stackars blivande mamma från sin familj o släkt och vänner med falska löften när hon kommer behöva dem som mest i samma ögonblick som mannen drar är så jävla egoistiskt så man häpnar. Ni två kan sitta och böla bäst ni vill men den som det verkligen är synd om är den andra kvinnan.
    Precis vad jag tänkte. Hur kan man göra så mot den andra kvinnan? Inser ni inte vilket enorm uppoffring det skulle krävas av henne att flytta ifrån hem, familj och trygghet till en ny kultur och en man som egentligen inte vill eller planerar att vara med henne?
  • Anonym (A)
    Visa endast
    Ons 4 dec 13:17 #11
    Anonym (Hmmm) skrev 2019-12-03 20:49:35 följande:
    Helt ärligt så verkar ert s.k "förhållande" mest inrymma massa fina ord men definitivt inga äkta känslor. Nu först passar han för dig, för att du är ensam och han har någon annan kvinna i sitt liv. Lämna honom i fred och låt han bli lycklig med sin nya kvinna och det barn de väntar. I framtiden kanske ni kan ha nån form av vänskaplig kontakt men ett seriöst förhållande mellan er två är troligen dödsdömt - annars hade det redan varit ni. Allt annat är bara bortförklaringar och riktig BS.

    Bra att han tagit beslut om att ni ej ska ha kontakt de närmaste 12 månaderna, det låter som ett klokt beslut.

    Fokusera på din lilla 3 åring nu och släpp denna mannen.
    Håller med
  • Anonym (ace)
    Visa endast
    Ons 4 dec 13:26 #12
    Anonym (H) skrev 2019-12-04 12:55:51 följande:
    Rena rama tonårsdramat! Föreslår att du fokuserar på ditt ansvar över ditt barn och ert liv och han på sitt ansvar över sitt kommande barn och sin eventuella framtid med sitt barn och dennes mamma. Att över huvudtaget ha tankarna på att lura hit en stackars blivande mamma från sin familj o släkt och vänner med falska löften när hon kommer behöva dem som mest i samma ögonblick som mannen drar är så jävla egoistiskt så man häpnar. Ni två kan sitta och böla bäst ni vill men den som det verkligen är synd om är den andra kvinnan.
    Helt rätt!
  • Anonym (skept­isk)
    Visa endast
    Ons 4 dec 13:40 #13

    Om det nu är så fantastiskt mellan er och ni har känt det sedan 2011, varför separerade ni då 2013 och du skaffade barn med en annan?

    Det låter som om den här fantastiska kärlekshistorien mest finns i ditt huvud där du målar upp något jättescenario om er båda. I verkligheten har ni redan separerat en gång, du skaffade barn med en annan, han har dejtat andra och nu väntar han barn med en av dem.
    Vad är det i det ovan som gör att ni Är Ämnade För Varandra?

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll