• Anonym (Sweet­s)
    Wed 4 Dec 2019 09:37
    363 visningar
    17 svar
    17
    363

    Hjälp mig att förstå min man, LÅNGT!

    Hallå!

    Min man blir arg eller irriterad för i princip allt känns det som. Jag får känslan av att han letar saker att bli irriterad över, förmodligen för att han mår så jäkla dåligt inombords. Nu blev det en situation igår som jag vill ha lite utomstående synpunkter på:

    Jag skulle åka och träffa en barndomsvän jag inte träffat på 9 månader, att tillägga här är att jag och min man fick vår dotter för 8 månader sen. Vi har alltså inte hunnit ses sen vi fick henne pga att livet kommit i vägen och vi bor i olika städer. Hon var i en ort 40 min bort över dagen och enklast skulle bli om jag tog mig dit för en snabbare middag ihop, hon, jag och dottern som hon aldrig träffat. Dottern är för övrigt en väldigt enkel glad liten bebis som gillar att hänga med på mammas spektakel och äventyr. Så det gjorde vi, och min man visste om detta och det var inga problem. När vi kommit hem igen (vid ca 20:30, dottern sov i vagnen och allt var bra med henne) så säger han såhär "Nästa gång min mamma kommer på besök så ska du inte hålla på och stressa vår dotter i säng för natten som du gjorde sist, hon vill ju umgås med henne" Att tillägga är att hans mamma bor i en stad 5 timmar bilfärd från oss. Så då tycker alltså han att jag har stressat vår dotter isäng då hon varit gnällig vid 19 tiden senast hans mamma var på besök och detta tar han alltså upp nu 1.5 månad efteråt då jag har varit iväg lite senare än vanligt med dottern för att träffa min vän. Han stör sig alltså på att jag var iväg med dottern "utöver" hennes läggtid för natten EN gång pga att han tycker jag stressat isäng henne då hans mamma varit här. Jag blev irriterad och sa att jag håller inte med dig i detta, detta var en speciell händelse och att jag tycker det är annorlunda om man är hemma och man märker att ens barn är trött = dags att natta. Jag ser väl till min dotters behov och inte hans mammas? Eller har jag gjort något helt fruktansvärt fel nu?

    Min man jobbade till 17:30 så han hade inte kunnat ha dottern och jag åkt iväg själv, sedan ville ju hon såklart träffa min dotter för första gången.

    När jag säger hur jag tycker och samtidigt blir irriterad, för han blir irriterad för att jag inte håller med honom och säger "okej" så blir han ARG. Han går runt och muttrar och säger "Jävla fi...." Vi har bråkat så fruktansvärt mycket den senast tiden och han kör ofta psykisk misshandel mot mig för minsta lilla. Hotar med både det ena och det andra men gör aldrig verkstad av det han säger. Är det konstigt om jag börjat ge upp hoppet om honom? om oss? Han kan bli arg för MINSTA lilla. men för honom är det tydligen inte "litet" då. Igår slutade det med att jag sa att han kan gå och skaffa sig en annan jävla fru för jag vill inte vara hans längre och gick därifrån och sov med dottern i hennes rum. Nu kommer det bli dagar av tystnad från hans sida, han kommer aldrig be om ursäkt och jag hatar den stämningen. 

    Han är altid stressad, tänker alltid på pengar, är överviktig och har altid ont i kroppen eller är trött. Tilläggas är att jag gör allt hemma och gör det mesta med dottern. Han är inte den man jag blev kär i iallafall. Vad gör man?  Och är jag knäpp som tycker han överreagerade kring det som hände igår?

  • Svar på tråden Hjälp mig att förstå min man, LÅNGT!
  • Anonym (Gubbe­n 56)
    Wed 4 Dec 2019 09:42
    #1
    +1

    Men skicka iväg honom på en 2-veckors någonstans där det är varmt och skönt. Han behöver ju koppla av och få nya intryck.

  • Anonym (M 37)
    Wed 4 Dec 2019 09:48
    #2
    +3

    Du sa ju att du inte ville vara hans fru längre. Det hade inte jag heller velat vara, med den beskrivningen på din karl.

    Förbered dig på separation, kolla upp vem som ska flytta och se till att vara trygg i ditt beslut. Att bråka och hålla på att kalla varandra för olika könsord är inte en bra uppväxtmiljö för er dotter.

    Du sköter ju redan allt hemma, så skillnaden kommer ju att ligga i att det blir lättare för dig utan din gnällpropp till man.

  • Anonym (Sweet­s) Trådstartaren
    Wed 4 Dec 2019 10:00
    #3
    Anonym (M 37) skrev 2019-12-04 09:48:55 följande:

    Du sa ju att du inte ville vara hans fru längre. Det hade inte jag heller velat vara, med den beskrivningen på din karl.

    Förbered dig på separation, kolla upp vem som ska flytta och se till att vara trygg i ditt beslut. Att bråka och hålla på att kalla varandra för olika könsord är inte en bra uppväxtmiljö för er dotter.

    Du sköter ju redan allt hemma, så skillnaden kommer ju att ligga i att det blir lättare för dig utan din gnällpropp till man.


    Tack för ditt svar. Ja, jag har ofta tänkt att det skulle lättare själv för då har jag bara min dotter att ta hand om och inte honom också, samt känna den stressen över vad han härnäst kommer bli irriterad över. Men sedan minns jag den man han en gång ändå var som jag blev kär i..omtänksam, kärleksfull, allt roligt vi gjort och gör ibland..hans goda sidor..men det kan ju inte fortsätta såhär, och tyvärr skyller han det mesta på mig hur han agerar. 
  • Anonym (Nej)
    Wed 4 Dec 2019 10:17
    #4
    +1
    Anonym (Sweets) skrev 2019-12-04 10:00:32 följande:

    Tack för ditt svar. Ja, jag har ofta tänkt att det skulle lättare själv för då har jag bara min dotter att ta hand om och inte honom också, samt känna den stressen över vad han härnäst kommer bli irriterad över. Men sedan minns jag den man han en gång ändå var som jag blev kär i..omtänksam, kärleksfull, allt roligt vi gjort och gör ibland..hans goda sidor..men det kan ju inte fortsätta såhär, och tyvärr skyller han det mesta på mig hur han agerar. 


    Ni kan ju göra slut och flytta isär. Vill han sedan att ni blir ett par igen så får han jobba med sig själv och sedan visa upp en bättre sida som du kan fälla för på nytt. Händer det så händer det. Du skall dock vara tydlig med att du inte kommer sitta och vänta på honom, utan träffar du någon annan så går du vidare. Det finns inte heller några garantier för att du skulle kunna bli förälskad i honom på nytt, även om han bättrar sig.

    Som det är just nu kan ni inte fortsätta ihop. Fortsätt minnas mannen han en gång var, men glöm inte bort att just nu är det ohållbart. Du kan inte stanna pga en dröm om det förflutnas återkomst.
  • Anonym (Först­år)
    Wed 4 Dec 2019 10:18
    #5
    +1
    Anonym (Sweets) skrev 2019-12-04 10:00:32 följande:
    Tack för ditt svar. Ja, jag har ofta tänkt att det skulle lättare själv för då har jag bara min dotter att ta hand om och inte honom också, samt känna den stressen över vad han härnäst kommer bli irriterad över. Men sedan minns jag den man han en gång ändå var som jag blev kär i..omtänksam, kärleksfull, allt roligt vi gjort och gör ibland..hans goda sidor..men det kan ju inte fortsätta såhär, och tyvärr skyller han det mesta på mig hur han agerar. 
    Klart han skyller på dig, allting är ditt fel. Eller hans gamla klasskompisars, eller regeringens, eller hans chefs, eller invandrarnas, eller något annat. Det är i alla fall inte hans fel, glöm det.

    En typisk martyr, med andra ord. Bärande offerkofta 24/7.

    Det är så lätt att minnas tillbaka till den där första, rosenskimrande tiden. Det är också väldigt lätt att med alla medel möjliga försöka hitta tillbaka dit.
    Och jag har inget emot att man försöker, att man jobbar på sitt förhållande, men tyvärr tycker jag att detta låter ganska hopplöst.

    Jag tycker att du ska fokusera på din dotter, bygga ett liv tillsammans med henne och strunta i gnällmånsen.
    Om han inte kan acceptera att du träffar en kompis och att barn somnar vid lite olika tider i början, hur tror du då att det ska bli med julfirande, semestrar, VAB, lördagsgodis och alla andra möjliga konflikthärdar?

    Skickar styrkekram och sympati Glad
  • Anonym (Louis­e)
    Wed 4 Dec 2019 10:38
    #6

    Börja inte drömma dig bort om hur det var förr. Han är den han är nu.

    Det du kan göra är att sätta dig ner med honom vid ett lugnt tillfälle. Förklara att du upplever honom som ofta arg och uppretad sen en tid tillbaka. Att du upplever honom som mycket kritisk mot dig. Fråga hur han känner sig.

    Verkar han då öppna sig lite och erkänna att han är ofta arg osv så fråga om ni ska gå på familjerådgivning via kommunen. (Om du vill det själv). Säg att det kan vara en bra möjlighet för er att komma vidare, särskilt för ert barns skull.

    Är det så att han sluter sig, vill inte erkänna något, skyller mest på dig osv så får du börja leta efter andra alternativ.

    Det är inte bra för varken dig eller ert barn att leva så. Du kommer börja anpassa dig mer och mer efter honom, allt för att minimera ilskan och utbrotten. Plötsligt en dag har du helt tappat bort både dig själv och glädjen i livet. Ert barn växer upp i ett hem med ständiga underliggande spänningar.

  • Wed 4 Dec 2019 10:52
    #7

    Jag skulle absolut rekommendera parterapi för er! Boka tid redan idag där ni får tala med någon utomstående som är expert på dylika problem. Ni träffas på en neutral plats och båda får tala och säga sin åsikt utan att bli avbruten och ni har en tredje part som är helt opartisk och bara vill få er situation till det bättre. Jag kan varmt rekommendera detta. Min man och jag har gått i parterapi i knappt ett år och vår relation har blivit mycket bättre av detta.

    Man ska inte heller spara det så länge att knutarna i förhållandet blir obestigliga hinder, utan gå hellre direkt och red ut sakerna. Ibland kan det vara väldigt små saker det handlar om. Båda ser helt olika på situationen och tolkar den andra helt fel. Det ena missförståndet leder till det andra som leder till det tredje som gör att båda går omkring och är sura, ledsna eller inte sedda hela tiden. Att man inte sover på nätterna gör ju inte heller saken direkt bättre.

  • Anonym (Emma)
    Wed 4 Dec 2019 11:16
    #8
    -1

    Tycker ni båda beter er lika dåligt. Du respekterar och lyssnar inte på honom. Även om du tycker något är en småsak så är det inte det för honom. Det finns säkert känslor bakom hans agerande gällande sin mamma och att du denna gång kom hem sent. Om du tycker att han kör psykisk misshandel så gör även du det med dina ord att du inte vill vara hans fru längre. Du bör be om ursäkt lika mycket som han.

    Men ärligt talat verkar ni vara gift för varandra. Lika bra att ni delar på er så ni kan hitta bättre partners åt var sitt håll. Du verkar inte längre kär eller ens uppskatta honom.

  • Anonym (loppa­n)
    Wed 4 Dec 2019 11:20
    #9

    Din rubrik är "Hjälp mig att förstå min man" men jag tycker du ska fundera på hur du kan få hjälp med att förstå dig själv, varför du ens stannar med en sån skitstövel till man. 

  • Anonym (Emeli­e)
    Wed 4 Dec 2019 11:20
    #10

    Skilj dig. Verkar ju fruktansvärt.

  • Anonym (Sweet­s) Trådstartaren
    Wed 4 Dec 2019 12:11
    #11
    Anonym (Emma) skrev 2019-12-04 11:16:30 följande:

    Tycker ni båda beter er lika dåligt. Du respekterar och lyssnar inte på honom. Även om du tycker något är en småsak så är det inte det för honom. Det finns säkert känslor bakom hans agerande gällande sin mamma och att du denna gång kom hem sent. Om du tycker att han kör psykisk misshandel så gör även du det med dina ord att du inte vill vara hans fru längre. Du bör be om ursäkt lika mycket som han.

    Men ärligt talat verkar ni vara gift för varandra. Lika bra att ni delar på er så ni kan hitta bättre partners åt var sitt håll. Du verkar inte längre kär eller ens uppskatta honom.


    Ja absolut gjorde jag fel där, och jag har inga problem med att se över mina brister och vilja förbättra mig själv. Men, detta du läst är bara en fis i rymden av allt. Så fort jag inte håller med honom kan han bli sådär, är jag inte av samma åsikt som han så "har jag inte hans rygg" och han sluter sig som en mussla och vägrar prata. Kör silent treatment på mig i flera dagar. Säger att han ska vända dottern mot mig när hon är äldre, att jag ska börja leta en annan lägenhet för detta är hans (bara jag som står på bolånet, dock hans insats) han har hotat att slå mig i magen en gång då jag var gravid, men det skojade han bara om säger han i efterhand. och mycket mer. Jag kan köpa fel tacosås så blir han arg. Så att jag inte är så kär i honom just nu har sina förklaringar. Vad är det jag ska uppskatta exakt? 
  • Anonym (Sweet­s) Trådstartaren
    Wed 4 Dec 2019 12:11
    #12
    Anonym (loppan) skrev 2019-12-04 11:20:12 följande:

    Din rubrik är "Hjälp mig att förstå min man" men jag tycker du ska fundera på hur du kan få hjälp med att förstå dig själv, varför du ens stannar med en sån skitstövel till man. 


    Ja det funderar jag också på ibland..
  • Anonym (Sweet­s) Trådstartaren
    Wed 4 Dec 2019 12:12
    #13
    Anonym (Nej) skrev 2019-12-04 10:17:56 följande:
    Ni kan ju göra slut och flytta isär. Vill han sedan att ni blir ett par igen så får han jobba med sig själv och sedan visa upp en bättre sida som du kan fälla för på nytt. Händer det så händer det. Du skall dock vara tydlig med att du inte kommer sitta och vänta på honom, utan träffar du någon annan så går du vidare. Det finns inte heller några garantier för att du skulle kunna bli förälskad i honom på nytt, även om han bättrar sig.

    Som det är just nu kan ni inte fortsätta ihop. Fortsätt minnas mannen han en gång var, men glöm inte bort att just nu är det ohållbart. Du kan inte stanna pga en dröm om det förflutnas återkomst.
    Tack för kloka ord!
  • Anonym (Sweet­s) Trådstartaren
    Wed 4 Dec 2019 12:14
    #14
    mellie skrev 2019-12-04 10:52:43 följande:

    Jag skulle absolut rekommendera parterapi för er! Boka tid redan idag där ni får tala med någon utomstående som är expert på dylika problem. Ni träffas på en neutral plats och båda får tala och säga sin åsikt utan att bli avbruten och ni har en tredje part som är helt opartisk och bara vill få er situation till det bättre. Jag kan varmt rekommendera detta. Min man och jag har gått i parterapi i knappt ett år och vår relation har blivit mycket bättre av detta.

    Man ska inte heller spara det så länge att knutarna i förhållandet blir obestigliga hinder, utan gå hellre direkt och red ut sakerna. Ibland kan det vara väldigt små saker det handlar om. Båda ser helt olika på situationen och tolkar den andra helt fel. Det ena missförståndet leder till det andra som leder till det tredje som gör att båda går omkring och är sura, ledsna eller inte sedda hela tiden. Att man inte sover på nätterna gör ju inte heller saken direkt bättre.


    Tack för råd! Har absolut varit inne på parterapi/familjerådgivning men han vägrar. Funderar på att gå själv faktiskt.
  • Anonym (Sweet­s) Trådstartaren
    Wed 4 Dec 2019 12:17
    #15
    Anonym (Louise) skrev 2019-12-04 10:38:20 följande:

    Börja inte drömma dig bort om hur det var förr. Han är den han är nu.

    Det du kan göra är att sätta dig ner med honom vid ett lugnt tillfälle. Förklara att du upplever honom som ofta arg och uppretad sen en tid tillbaka. Att du upplever honom som mycket kritisk mot dig. Fråga hur han känner sig.

    Verkar han då öppna sig lite och erkänna att han är ofta arg osv så fråga om ni ska gå på familjerådgivning via kommunen. (Om du vill det själv). Säg att det kan vara en bra möjlighet för er att komma vidare, särskilt för ert barns skull.

    Är det så att han sluter sig, vill inte erkänna något, skyller mest på dig osv så får du börja leta efter andra alternativ.

    Det är inte bra för varken dig eller ert barn att leva så. Du kommer börja anpassa dig mer och mer efter honom, allt för att minimera ilskan och utbrotten. Plötsligt en dag har du helt tappat bort både dig själv och glädjen i livet. Ert barn växer upp i ett hem med ständiga underliggande spänningar.


    Ja detta har vi gjort, massvis av gånger. det blir bra, för att sedan bli såhär igen. Att han blir arg över någonting. Det kan vara att jag har lite otrevlig ton mot honom pga sovit kasst pga vi faktiskt har en bebis (jag tar alla nätter i princip) eller som igår, att jag inte höll med honom och enl honom "försvarade min sak" Jag skulle gärna gå på familjerådgivning men han är inte öppen för det, funderar dock på gå själv för att få stöd någonstans. Det sista jag vill är att vår dotter ska växa upp såhär.
  • Anonym (Först­år)
    Wed 4 Dec 2019 12:32
    #16
    Anonym (Sweets) skrev 2019-12-04 12:17:03 följande:
    Ja detta har vi gjort, massvis av gånger. det blir bra, för att sedan bli såhär igen. Att han blir arg över någonting. Det kan vara att jag har lite otrevlig ton mot honom pga sovit kasst pga vi faktiskt har en bebis (jag tar alla nätter i princip) eller som igår, att jag inte höll med honom och enl honom "försvarade min sak" Jag skulle gärna gå på familjerådgivning men han är inte öppen för det, funderar dock på gå själv för att få stöd någonstans. Det sista jag vill är att vår dotter ska växa upp såhär.
    TS, nu har jag läst alla kommentarerna, speciellt dina egna, och de bildar för mig en enda stor, vrålande varningsklocka.

    Jag har varit ihop med tre arslen till karlar och jag lovar dig, det blir inte bättre. Inte när det är såhär, inte när han hotar med att slå dig i gravidmagen och sedan säger att det var på skoj, inte när han ska vända din flicka emot dig.

    Det finns bara en väg och den leder bort, och det är asjobbigt. Man känner skam, skuld, misslyckande, man tyngs av dåligt samvete, i huvudet maler tusentals tankar som alla börjar med "Om jag bara..."

    Men du måste försöka, för din och din dotters skull, för ni förtjänar båda så mycket bättre än det här.

    Och glöm inte att alla vi här på FL finns Glad
  • Wed 4 Dec 2019 12:37
    #17

    Tråkigt att höra att han inte vill gå. Försök få honom att förstå att ni inte kan fortsätta ert förhållande så här, att det är destruktivt för både er och dottern. Försök säga detta på ett så vänligt sätt som möjligt så att det inte blir beskyllningar och han går in i försvarsposition.

    Det är ingen skam att gå i parterapi och att erkänna att man behöver hjälp för att komma vidare ur en situation som ingendera av er verkar må bra av. Du kan ju också till en början bara boka tid åt dig själv eller alternativt boka tid och bara be honom följa med när det blir dags.

    För att få en relation att fungera så krävs det att man är öppen för att lösa eventuella problem som man har. Att bara kapsla in dem och gå omkring och sura i flera dagar förstår ju vem som helst att är gift för en relation. Alla längre relationer går in i svackor emellanåt. Ifall man inte är kapabel att lösa problemen så håller inte relationen på sikt. Det finns ingen som orkar leva i en relation där man mår dåligt. Men på basen av vad du skriver så mår han också dåligt och det tar sig uttryck i att bli arg och irriterad på dig.

Svar på tråden Hjälp mig att förstå min man, LÅNGT!