Att inte vara kär i sin man?

Jag levde så i många år innan jag äntligen gav upp. Man lever bara en gång och jag kände inte att jag ville fortsätta kasta bort mina bästa år med en man som hellre klippte gräset än umgicks med mig.

Det är ju svårt när man har barn, vi har tre, och när vi skilde oss passade han på att flytta 25 mil bort och lämna mig som ensamstående mamma 100% av tiden. Trots det har jag nu hittat en fantastisk man som älskar att prata och kramas (fortfarande efter en längre tid - inte bara som nyförälskad ska påpekas) och som ger mig det jag behöver. Nu fattar jag inte att jag stod ut så länge.

När man är i det tycker man att det är bekvämt, och det kan det ju vara, men man är inte lycklig, och långsamt dör liksom livsglädjen och allt blir bara tråkigt. Människor går inte att ändra på, det är en sak om det har varit annorlunda tidigare i relationen, men om relationen alltid varit så här skulle jag säga att det är dödfött att försöka ändra på.